Fjärilar i magen

Hej Butterflies!

Det här med att ha fjärilar i magen är nog ett uttryck som används för ganska mycket egentligen, men ofta just för känslan när man är förälskad (och kanske speciellt då ser den man är kär i). Man kan även säga att man har fjärilar i magen innan man ska upp på scen och uppträda, eller inför ett stort prov i skolan eller ett intagningstest eller något annat som känns nervöst, pirrigt eller osäkert. Att ha fjärilar i magen känns, åtminstone i mina öron, ändå som något mera positivt (eller i alla fall inte obehagligt, farligt eller skrämmande), även om det kan vara jobbigt just då. Mer negativa uttryck som kunde motsvara kunde kanske vara att ha hjärtat i halsgropen eller vara illamående av nervositet. Kollar man på Wiktionary så är etymologin (ursprunget, uppkomsten) till uttrycket: "I en stressituation stängs matsmältningen av. Tjocktarmens aktivitet ökar däremot. Subjektivt upplevs de här processerna som orolig mage eller ”fjärilar”. "

Faktum är att kroppen faktiskt reagerar när man är intresserad/förtjust/förälskad/kär. Kanske inte hela tiden, men ofta just när det är högaktuellt, tex för att man får syn på den person man gillar. Det är just som en stressituation, så att adrenalinet strömmar till, kroppen blir spänd och beredd på handling, pulsen ökar, man kan andas snabbare och blir liksom mera skärpt i sinnena. Det är personligt hur man reagerar, men att börja kallsvettas eller få handsvett, blekna eller rodna och till och med bli lite yr är också vanliga fysiska "symptom" på att vara kär. vissa drabbas av plötslig tunghäfta, andra börjar prata och skratta högt för att dra till sig personens uppmärksamhet, en tredje sort vill bara springa och gömma sig... Sedan brukar också en massa processer nästan omedvetet sätta igång, som att man vill "putsa sig" (= rätta till kläderna, kolla att håret sitter rätt, ställa sig i lockande kroppsställningar osv), vill följa personen ifråga med blicken och vill gå närmare. Hur mycket man faktiskt sedan gör av de här instinktiva viljorna är sedan en annan sak, tex kanske man inte vill stirra för att inte vara för obvious med hur man känner eller inte vågar gå fram till personen.

Som sagt, så är kroppen ett väldigt komplicerat system, och jag kunde förklara förälskelse med både hormoner som noradrenalin och oxytocin och med signalsubstanser i hjärnan osv, men alla reagerar vi olika, och dessutom olika i olika situationer. Att det inte märks så bra i kroppen att man är kär behöver inte betyda att man är kär, medan man kanske en annan gång reagerar på alla cylindrar vid minsta tanke på den man gillar. Kanske har det även att göra med det där ogreppbara, oförklarliga som kallas attraktion, att vi bara "klickar" mer med vissa människor. Inte bara tänder på dem sexuellt, utan något mer, kanske med personkemin? Folk har länge försökt förklara varför vissa människor dras till varandra och andra inte, och allt från feromoner (liksom hormonella lukter vi utsöndrar) till stjärntecken har varit teorier, men kanske det förblir ett mysterium exakt varför vi exempelvis blir kär i en person men inte i personen bredvid. Slutligen finns det ju inte heller någon exakt skala för det här med intresserad/förtjust/förälskad/kär. Det finns ju inte någon speciell punkt där man kan säga att NU övergick mina känslor från intresserad till förälskad, eller att nu är jag 72% kär.

Så kanske det betyder något att du nu har fjärilar i magen när du ser killen du gillar? Kanske är det ett tecken på att du känner starkare den här gången - eller bara på att du hittat en bättre match? Alltså att ni två passar bättre ihop rent kemiskt än du gjort med de tidigare killarna? Vem vet? Men kärlek har i alla fall inte så mycket att göra med åldern som man skulle tro, en 13-åring kan vara precis lika starkt förälskad som en 34-åring kan vara. Av den orsaken stämmer inte uttrycket att man inte skulle veta något om kärlek bara för att man är ung. Att man kanske inte har så mycket erfarenhet av eller kunskap om att vara kär eller att vara i ett förhållande är en helt annan sak. Och ju äldre man blir desto allvarligare brukar själva förhållandet bli, även om det alltså inte har något att göra med hur MYCKET man älskar. Bara tiden kan utvisa hur starkt du känner för den här killen, helt beroende såklart också på vad som händer med honom, hur er relation utvecklas. Om inget händer kanske han bara förblir en crush, som så småningom går över helt, och om något händer och ni blir ihop så kanske det här utvecklas till din första stora kärlek. Vem vet? :)

Här kan du läsa lite mer om hur det kan kännas att vara kär.

Hälsar Liselott