Förstår inget

Hej, Decibel! Först och främst vill jag tacka er här på denna webbsida! Ni har gett mig väldigt många bra råd och tips om hur jag bör gå till väga i vissa situationer. Stort tack för det!! :)) Nu till min fråga som är ganska lång. Det började med att jag kan ryska och min lärare berättade för mig om att det fanns en kille på min skolan som också kan ryska. Detta gjorde mig nyfiken. Efter drygt en vecka efter att jag fått reda på att han existerar fick jag en vänförfrågan på Facebook från honom, som jag självfallet accepterade. Nästa dag gick jag fram till honom och vi började prata på vårat modersmål om allt möjligt. Samma dag skulle jag nämligen gå på en arbetsintervju inför sommarlovsjobb. Vi satt där och pratade i två timmar, jag hade alltså slutat och han också men vi satt kvar och pratade i två timmar. Kort därefter sa jag att jag måste åka till centrum för att gå på intervjun. Då frågade han mig om han skulle följa med mig dit. Jag blev ganska förvånad då vi bara kännt varandra i några timmar men tackade ja. Under tiden som vi var påväg dit, berättade han om sin familj, mycket om vad han gör på fritiden och framhävde sig själv genom att säga att han gärna hjälper folk, som ett exempel sa han att om jg kommer behöva hjälp så ställer han gjärna upp. Det kändes för mig lite som att skryta. När vi var framme tänkte jag precis ta farväl men då sa han att han kan vänta i ett kaffe bredvid och ta en fika så länge. Detta kom då ännu mer som en chock för mig, men man säger väl inte nej till någon som frivilligt vill vänta på en. Efter att jag blev klar så frågade han mig hur det gick, och när jag sa att jag skulle få provjobba inom två veckor så blev han väldigt glad och sa att det är ett gott tecken på att jag kan få en plats. När vi kom ut frågade han om vi skulle ta en promenad, vilket vi också gjorde och det blev inte någon kort liten snutt, utan en fem timmar lång runda, runtomkring i staden. Han ställde en massa frågor till mig och sedan erbjöd han sig att följa mig hem. När vi var påväg hem till mig berättade han massa historier som han varit med om och fick nästan varje gång lov att visa exempel på mig och rörde väldigt mycket mina axlar, .tex då han skulle ´spela´sin mamma. det kändes som att han inte ville gå hem till mig. När jag var framme vid mitt hus sa han att vi ses imorgon och att vi kunde skriva till varandra på facebook lite. Sedan gav han mig en kram och gick. Nästa dag i skolan pratade vi igen. Grejen är att vi går olika linjer på gymnasiet så det är inte särskilt ofta vi stöter på varandra. Men vi satt och pratade ett tag och skildes sedan åt och ännu en gång sa han att han skulle höra av sig till mig och att vi borde hitta på någonting i helgen. Nu kommer den konstiga delen av detta drama, det gick en hel vecka oc han hade inte hört av sig. Då tog jag initiativet och skrev till honom på facebook. Där chattade vi en massa och han skickade många smileys och pussmunnar konstigt nog, sedan sa han att det var mycket att göra i skolan och att Nationella proven tar upp mycket tid, då han är ett år äldre än mig alltså han går andra året så har han givetvis mer uppgifter tt göra innan sommarlovet. Detta blev då han argument om varför han inte hört av sig, fastän jag inte frågade. Då skrev han att vi kanske skulle ses i helgen, men så blev det inte. Nu är det andra veckan vi inte umgås och han skriver inte till mig på Facebook. Så jag undrar varför beter han sig på följande sätt när han var så glad och ivrig att få umgås i början? Så långt jag minns så har jag inte gjort eller sagt något dumt. Är det för mycket läxor eller är han trött på mig redan? Frågan är kanske lite lång, men jag har verkligen funderat över detta en längre tid så det vore skönt att få problemet ur världen.
Tack till er på förhand!! S