Förtvivlad

Hej ! Jag är en tjej på 26 år och har nu under ett längre tag träffat en kille som jag tycker mycket om, mer än som vänner. När vi träffades var allt så perfekt och vi båda visade intresse för varandra, vi träffades och kollade på film, träffades för att gå på promenad osv. Allt var helt perfekt till jag återvände till där jag pluggar och så även han efter ett påsklov. När jag frågade om vi skulle ses så ja han ja men sen då dök han aldrig upp och när jag frågade han om de var så att vi skulle ses så kom han alltid med att det hade kommit saker emellan eller att jag hör av mig när jag kommit hem. Detta upprepades sig ett anal gånger men allt jag sa till han var att de va lugnt fast det gjorde så ont. Han slutade att svara på mina snaps på snapchat, svarade sig kortfattat när vi skrev på sms och sånt, ajg förstod inte vad det var jag hade gjort för fel. Jag ringde han en dag och frågade vad problemet var och då sa han att han fick panik att alla trodde att vi var tillsammans (vi har rätt många gemensamma vänner och alla visste om att vi hade börjat träffas). Som svar sa jag att varför stänger du ute mig ist för att prata med mig, vi vet ju hur det är mellan oss och är inte det de viktigaste. Han höll med och vi sa att vi skulle fortsätta att träffas. Men hans dåliga beteende fortsatte som innan med att inte dyka upp som sagt. Ledsen och besviken som jag var så orkade jag inge mer, och när jag inte orkade och tänkt att nu bryr jag mig inge mer så dök han upp och vi träffades. Han berättade att alla hans bästa vänner visste vem jag var för han hade berättat och att han tyckte jag var så otroligt vacker. Jag svalde allt han sa för att jag trodde på att han verkligen menade allt. Men återigen var vi tillbaka på ruta ett och jag konfronterade han och frågade vad han höll på med. Han sa då att det aldrig skulle kunna bli något mellan oss och det har aldrig varit hans intuition till något seriöst men att vi kan fortsätta prata med varandra. Jag sa att så var de för mig med, att jag inte va intresserad av ett seriöst förhållande men de sa jag bara för att inte såra mig själv med hans ord, och om jag sa sanningen så kände jag att han skulle försvinna ur min värld. Det blev sommarlov och vi sa att vi skulle kolla kontakten. Jag jobbade i Norge tre veckor åt stöten och hemma dom andra tre veckorna, dem tre veckorna jag befann mig i Norge pratade vi inte nästan inte alls och det var rätt skönt, men dom tre veckorna jag var hemma så pratade vi konstant, skickade hjärtan, pratade i telefon och sa att vi längtade till hösten när vi skulle ses igen. Hösten kom och vi skulle träffas utifrån hans vilja, men allt upprepades sig igen, att han inte hörde av sig fören han var hemma och bad om ursäkt för att de inte blev något. Jag sa till han att jag tänker inte ha de som var i våras och han höll med. Jag har nu förstått att han är rätt svag för sina kompisar och vågar inte säga att det är mig han ska träffa fast dom vet vem jag är och vissa av dom känner jag. Hösten fortsatte med inspark och jag var fadder och han general. Allt under den här tiden har han gett mig dubbla signaler konstant, så som att han säger klart och tydligt att vi ska inte ses mer och det är ”slut” men sen trycker han upp sig mot mig, skickar och frågar vart jag är, ringer. Sen beter han sig om att inget av de har hänt. Eller när han vänner frågar varför jag stöter på han eftersom enligt han är de inger, så säger han att han inte vet och att jag är konstig, och sedan sen dyker upp håller min hand. Under hela våran tid som vi träffats har jag varit ärlig, frågat och berättat när jag tycker saker är jobbig medans jag känner att han inte har öppnat sig och egentligen inte bryr sig vad jag säger. Han kan till och med skickat snap på när han skedar med en gemensam vän till oss eller när han och hon är på parmiddag till några andra vänner. Är det för att göra mig svartsjuk? Enligt han är det inget seriöst utan dom är bara bra vänner. Jag fick nog och vi hade ett djup samtal för ca 4 veckor sedan, förmodligen de djupaste då jag berättade om min familjesituation och varför jag på senaste tiden varit jobba, klängig osv enligt han. Han förstod mig och att det var bra att jag sa som de va. Och han sa att vi kan som ”börja om” men att vi börjar hänga med varandra med folk och så ser vi hur de går, sen kan vi ev hänga bara vi. Jag tyckte det lät bra då men nu känner jag att det är ett lättare sätt för att säga att han inte vill eller att han vill att han och jag ska rinna ut i sanden. Efter samtalet iaf så har han inte frågat mig en enda gång hur jag mår och det har sårat mig djupt, det är alltid jag som skriver aldrig han även om han alltid svarar dock dödar han varje konversation och frågar aldrig något tillbaka. Men vi är ändå på en nivå där ingen av oss tycker det är jobbigt. Dock känner jag dubbelmoral från hans sida att han vill inte ha nått men ändå lägger han märket till om jag inte är på de stället jag sagt och frågar mig vart jag är, han undrar vem massa men säger att han inte bryr sig. Jag vet inte vad han vill och jag får inge grepp om honom. Snälla vad ska jag göra, jag tycker så himla mycket om han och jag tror verkligen att han gör de men han är så himla påverkad av han vänner som alla är singlar och otroligt hemska när det gäller tjejer som dom flörtar med, sen tror jag också att han inte riktigt har kommit över sitt ex som tog slut för 2 år sedan så han konstant har haft henne till och från till nu då hon har en annan relation.
Jag är helt förtvivlad och dör i mina tankar vad vill han?!!