Förvirrad och mår dåligt

Hej Flickann!

Voj vännen, det låter verkligen inte som att du mår bra nu. Visst, livet går i vågor och ibland är det fler saker samtidigt som suger musten och lyckan ur en, men om det hållit i sig ett tag nu och verkligen påverkar ditt liv negativt på flera plan, så tycker jag absolut att du ska ta det här på allvar och söka hjälp. Ju tidigare man får hjälp med psykiskt illamående, desto större chans att det snabbare reder upp sig igen med mindre ansträngning. Det är faktiskt som att fysiskt ha sjukt någonstans, men inte visa upp det för en läkare förrän det är riktigt illa - och då har det ofta redan gått så långt så att sjukdomsprocessen blir mycket längre och mer smärtsam än den hade behövt vara om man sökte hjälp i god tid.

Så nu vill jag att du ska gå och prata med din skolas kurator eller kolla din kommuns hemsida och se ifall du inte kan gå och tala med någon inom hälsovården eller mentalvården. Det behöver inte vara en psykolog direkt - och bli alltså inte rädd för ord som mentalvård eller psykiatri, de är ju bara motsatsord till fysiska krämpor - utan det finns mycket goda lyssnare och rådgivare även bland socialhandledare, hälsovårdare, psykiatriska sjukskötare och olika terapeuter. Se det mera som förebyggande och som något du gör för att det inte ska bli sämre. Vi kan ju inte veta ifall det här illamåendet kommer att utvecklas till någon allvarligare depression eller något, men då är det en så väldigt lång och tung väg tillbaka att jag verkligen önskar att du tog hand om dig själv NU, genom att söka hjälp. Du behöver någon som kan bolla och spegla dina tankar, ge råd om hur du kan tänka och handla istället, hjälpa dig till insikter och stöda medan du förändrar ditt liv så att du kan börja må bra av det. Förbered dig dock på att det är en process som tar ett tag, inget går att lösa över en natt. Och små bakslag och känslan av att det är "för jobbigt" att förändra sig eller se orsakerna bakom problemen hör till, lika mycket som känslan av nöjdhet och mening när man kommit till nya insikter om sig själv. Du behöver någon kunnig på din sida, också för att en del saker i ditt liv är sådana som du inte kan rå för, som dina föräldrars grälande.

Din fråga innehåller många problem, eller problem på flera områden i ditt liv. De blandar säkert ihop sig och suger energi ur dig mer eller mindre hela tiden. Så fundera även på konkreta saker du kan förändra i din vardag just nu idag, så att du dels ska slippa lägga mycket energi på något av problemen och dels få mera energi. Så enkla saker som promenader i den tidiga vårsolen kan ge energi och en ljusare blick på livet, samtidigt som det sägs att en halvtimmes promenad kan likställas med en tablett antidepressiv medicin. Alla lösningar behöver alltså inte vara stora, dyra eller komplicerade. Kanske små saker du gör för ditt välbefinnande kan ge dig den där lilla extra energin att komma igång med att förändra saker till det bättre, som tex att börja kolla efter en lägenhet eller ta en uppskjuten diskussion med pojkvännen?

Pojkvännen låter nog tyvärr som en av de saker som tynger dig just nu. Är det månne så att du inte litar på honom ännu? "Förtroende tar länge att bygga upp, en sekund att rasera och en evighet att bygga upp tillbaka". Naturligtvis varken kan eller bör du direkt lita på att han förändrat sig för evigt, utan sådant visar sig med tiden. Kanske är det även så att ingen kan förändra sig tvärt, utan små bakslag och misstag är naturliga ibland innan alla nya tankemönster och beteendemodeller sitter stadigt i livet. Men att vänta på att han ska såra dig genom sin svartsjuka igen kan nog vara väldigt tärande, som att gå omkring och vänta på att en olycka ska hända. Speciellt om ni har andra problem i relationen. Det här skulle nog vara väldigt bra att diskutera runt tillsammans med en annan vuxen (se ovan) som kunde visa på olika perspektiv och tänkbara lösningar. Det blir ju ingen förändring om man inte tar tag i problem, men man kan också behöva hjälp med att se vilka lösningar som kostar mer än de smakar. Jag skulle ändå gärna se att ni inte gör något stort innan ni känner er stadiga i relationen, tex inte skaffar barn tillsammans. För barnens skull ska man nog vara 110% säker på vem det är man skaffar dem med, för den människan kommer för evigt sedan att finnas i ens liv på sätt eller annat.

Hoppas du hittar någon bra att prata med riktigt snart. Ge den personen en ärlig chans och var beredd både på att allt inte kan lösas som genom ett trollslag och att det ofta blir tyngre innan det blir bättre inom terapi. Minns att du, precis som varenda annan människa, är VÄRD att må bra, det är bara frågan om hur. Önskar mycket styrka <3

Hälsar Liselott