Gå vidare

Hej och tack för din fråga.

Det är bra att du har sagt åt honom att du finns där ifall han vill prata. Som du skrev där så kommer det kanske inte naturligt till honom att prata om sånt här eftersom han sagt att han inte brukar göra det, men det finns en chans att han spontant börjar prata om det. Då är det jätte bra att han vet att du lyssnar och att du finns där.

Egentligen vet jag inte om det är något annat du kan göra än att vara där och visa ditt stöd. Det betyder inte att du måste fråga honom hela tiden om han vill prata om det, det kan kanske upplevas som irriterande om man frågar hela tiden. Ta med honom i diskussioner när ni är på samma ställe och se till att han inte lämnar ensam om ni är ett gäng som är ute någon kväll, skicka åt honom på sociala medier lite sporadiskt och fråga vad han gör eller hur han har det, lite hålla ett öga på honom, men utan att vara påfrestande eller påträngande.  

Jag tror det mesta och bästa du kan göra är att bara finnas där när han behöver det och att han är medveten om att du finns där. Jag tror att det per sig är en tröst. Sen efter ett tag är det nog inte lika jobbigt för honom mera och kanske han är redo att prata om det med dig då. Var tålmodig och låt honom ta första steget att prata om saken, om det är så att han vill det.

Lycka till!
Hälsningar Julle