Dethär kanske verkar vara tidigt att tänka på det i min ålder men jag nojar över det, typ.
Och angstar mig smått att om 10 år så är jag redan 27 år!! Har länge gått å tänkt att om 10 år så är jag 25 år. Å sen ba: men jag blir ju 27 år!?
Å då man är i den åldern så börjar det vara dags att gifta sig o skaffa barn o hus o bil å dittan å dattan. Men tänk om man gifter sig så sent som vid 35 års ålder? Då blir det nog bråttom med att skaffa barn o sånt..
Eller om man inte alls hittar nån man som man delar livet med som min moster? Det skulle vara hemskt för jag vill ha familj o barn en dag...
Men jag vill inte heller gifta mig så tidigt. Och inte för sent heller. Nånting där mellan 23 och 30 skulle vara passligt. Men då skulle man behöva hitta nån man som man älskar, typ.
Men tänk om man blir..besviken? om man gifter sig med nån typ som man kanske inte hade tänkt sig gifta sig med men som man älskar? Typ att man vill ha en mörkhårig man och som är charmig å sånt men så hittar man en blond typ som kanske inte är världens charmigaste men att det funkar.
Liksom, man vill få nåt av det också ;)
Men kan ju inte bara ställa lite krav på killen också...Har också lite krav på mig själv också. Lite om utseendet och att jag skäms över att jag svettas mycket och har mina mindre smickrande vanor o ovanor (men ingen rökning eller sånt).
Känns lite också som om jag borde "bättra på" mig själv lite innan jag hittar nån kille. Både till personlighet o utseende.
Men jag känner mig inte riktigt till 100% redo för pojkvän nu. Visserligen vill jag ha det som ingår i ett förhållande men där kommer också ansvar o dittan o dattan. Pust! Vill inte riktigt ta ansvar för allt ännu för de hinner jag nog med sen. Man ska inte växa upp alltför snabbt heller...
Men jag känner mig också lite egocentrerad. Mycket kretsar kring mitt eget liv; kompisar, resor, äventyr, studier o sånt. Vet inte om jag skulle ha plats för nån kille då jag är upptagen...med mig själv..
Känner mig egotrippad nu...
Känns lite också som om jag håller på att bygga upp ett "jag" nu...och att det kanske inte skulle vara så passligt att ha nån kille just då jag inte riktigt vet vem jag är ännu...
Oj, dehär blev lite rörigt men hoppas att ni förstår vad jag menar :) Angstar över livet...
"Storasyster" Mizza svarar
Hej på dig!
Av hela din fråga så fastnade jag på vad du skriver sist i frågan, att du håller på att forma ditt eget jag just nu och att du vill ägna dig åt dig själv ett tag innan du träffar någon. Jag tycker att det låter väldigt klokt och att du på ett vis svarar på din egen fråga :)
Jag kan personligen relatera till hur det känns att ha stress över vad man vill hinna i livet och vad som kommer att hända i framtiden. Det har jag själv funderat på många gånger. Det jag då har kommit fram till är helt ärligt att allting rullar på väldigt bra av sig själv och att allting verkar lösa sig smidigare då man inte tänker på och stressar så mycket över det. Det låter också som att du just nu har många egna planer för dig själv och saker du vill göra innan du är helt redo för ett förhållande. Ta vara på den tiden att utforska världen och dig själv, hitta på roliga saker, förverkliga drömmar, lev i nuet, åk iväg på äventyr och ta vara på chanser som dyker upp. :D
Du skriver att det känns som ganska snart du är 27 år eftersom det "bara" är 10 år till det. Man hinner göra väldigt mycket på 10 år! :) Jag är själv 25 år nu och på 10 år har jag hunnit vara ett år på utbyte i USA, jobbat en sommar som bartender på Mallorca, bott två år i Sverige, kört genom USA, rest mycket, studerat i tre olika skolor, jobbat, tagit en magisterexamen, bott på Åland , upplevt massor och skapat många fina minnen med fina vänner. Jag är ännu varken gift eller har barn, men det kommer. Allt har sin tid. Det finns ingen tidsgräns på när saker ska hända i ens liv, och den enda som riktigt kan veta när man är redo för nästa steg är en själv.
Det är också en bra idé att ha fått forma sig själv och uppleva det man vill för sin egen skull innan man börjar dela sitt liv med någon annan. Det är inte egotrippat utan jag skulle i stället kalla det en del av att växa upp och lära sig mer om sig själv och livet. Jag tror att man kan missa mycket av det som händer nu om man fokuserar och stressar för mycket i förtid över vad som ska hända eller hur allting kommer vara flera år fram i tiden.
Njut av att vara 17 år, åk på äventyr och uppskatta din egen tid :) Du kommer att hinna med allting du drömmer om i framtiden och mycket mer än så! Känn ingen stress och gör saker som gör dig glad, allting annat löser sig av sig själv :)
Lycka till med allting! :D
Kramar storasyster Maritza
1 Kommentarer
:) 21/10/2014 7:53pm (10 år sen)
Hej!
Jag är 24 men blir snart 25 år och jag har inte pojkvän. När jag var 15/17 år så tänkte jag inte på att skaffa pojkvän och hade inte heller bråttom att söka pojkvän åt mig utan jag var med kompisar, levde livet och tänkte inte så mycket på att hitta nån. Det är nu på senare som jag har börjat tänka tänk om jag aldrig hittar pojkvän? Men jag lever livet och gör saker som jag tycker om men nog känns det ensamt ibland. När jag var 24 år så var jag på min första träff med en kille men vi blev kompisar och även vid 24 år så pussade jag nån för första gången. Så mitt råd till dig lev livet och när du känner dej redo för en kille så tycker jag att du ska ta det steget men först lär känna dej själv så har du det lättare när du hittar en kille åt dej. Lycka till! :)
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar