Göra slut eller inte?

Hej vännen!

Voj söta gumman... Vi förstår dig precis. Och förlåt att du fått vänta lite på svar - det är många som mår dåligt nu och skriver till oss och ni är alla värda ett ordetligt och genomtänkt svar (som ju tar tid att skriva). Dessutom gäller samma regel här som i många av våra andra svar: det här hör till de grejer där vi bara kan säga vår egen åsikt, baserat på vår egen livserfarenhet och livskunskap. Skulle du fråga någon annan skulle du kanske få ett helt annorlunda svar. Så ta vårt svar för vad det är, bara två medmänniskors tankar, råd och tröst och så måste du själv välja sedan hur du ska göra.

Sådana här stora val i livet är aldrig lätta. Det är inte bara ditt eget liv du "bestämmer" över genom att välja att stanna tillsammans eller göra slut med honom, det påverkar ju i allra högsta grad honom också. Men hur mycket ansvar för någon annans liv kan man egentligen ta, hur mycket ansvar MÅSTE man ta? Ser man riktigt krasst och enkelt på det här, så är han ju vuxen och ska alltså ta ansvar för sitt eget liv. Det är hur som helst i grund och botten hans eget ansvar att se till att han mår bra, det kan inte vara någon annans uppgift. Och du har ansvar för att se till att DU mår bra.

Sedan är det ju en av Livets Stora Sanningar, att det bara är man själv som kan göra sig lycklig. Ingen annan kan egentligen göra någon annan lycklig, för lycka kommer inifrån. Och man kan välja att vara lycklig eller olycklig, för man väljer hur man ska reagera på olika händelser och känslor i livet. Om du gör slut och han låter sin värld rasa samman och depressionen blomma upp igen - så är det hans VAL. Han kan välja att klara sig även om han är ledsen för att du gjort slut, eller så kan han välja att gå under på grund av just det. Men vi tror ändå att sannolikheten att han i så fall skulle ha valt att gå under oavsett vad du gjort eller inte gjort är ändå så pass stor att frågan är om du egentligen kan påverka hur han mår. Kort sagt, du är inte ansvarig för hans liv och inte ansvarig för om han väljer att avsluta det. Väljer han självmord så är det HANS val. Och du är inte det enda i hans liv, det finns säkert mycket annat som påverkar honom och hans mående, inte bara du.

Ni har varit ihop rätt länge med tanke på hur unga ni är, men det låter också som att ni inte mått så bra tillsammans hela tiden. Det brukar ju finnas orsaker till att man gör slut-blir ihop-gör slut osv, oftast problem som påverkar hela förhållandet och som inte går att lösa fastän hur mycket man än försöker. Vi har sett många sådana där av-och-till-förhållande i våra liv och tyvärr är statistiken dyster för dem. Visst kan förhållanden ha några gupp i vägen i början, men om det inte blivit bättre på ett halvår eller så, så brukar det inte bli bättre senare heller. Och vännen, du skriver ju att du inte är nöjd, att du skäms, att du kanske inte älskar honom alls. Du låter inte lycklig i våra öron och frågan är vad som skulle kunna hända mellan er för att du skulle kunna bli lycklig med honom nu. Är det möjligt, tror du? Om du inte tror att du kan bli lycklig tillsammans med honom, så är frågan om du borde göra slut och öppna upp chanserna till att bli lycklig med dig själv som singel eller med någon annan en vacker dag. Är du inte värd att bli lycklig?

Dessutom: vad har ert förhållande för chanser att utvecklas - om den ena av er inte flyttar? Och det brukar vi ändå predika om här på Decibel, att kärlek inte alltid är värd att "ge upp allt för", speciellt när man är ung. Lite självisk måste man vara, fundera över sina egna framtidsdrömmar och utbildningsmöjligheter och kompisgäng och familj & släkt och rötter och ja, hela ens egen framtid. distansförhållanden brukar nog funka för ett tag, men inte i längden. För att förhållanden ska kunna utvecklas och mogna, så brukar det nog krävas att man delar vardagen med varandra också.

Slutligen, om du vill göra slut så behöver du ju inte för evigt säga upp bekantskapen med honom heller. Ni kanske skulle funka bättre som vänner än som pojk-/ och flickvän? Ni kan finnas där för varandra, ni kan stöda varandra och trösta varandra som vänner också, samtidigt som ni är fria att bli lyckliga i er själva eller med andra också. Vårt förslag skulle kanske nog ändå vara att fundera på det alternativet, att bara vara vänner?

fundera på alla de här grejerna ärligt för dig själv och så belsuter du sedan vad du ska göra. Så mycket gissar vi i alla fall att det inte kommer att magiskt bli bättre av sig själv. någon form av ansträngning måste du göra, men vad du ska göra måste du bestämma själv, vännen.

Stoooor kraaam - och skriv jättegärna in sedan igen en vacker dag och berätta hur det gick (länka då till den här frågan så att vi säkert minns dig).

häslar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna