Det var jag som skickade in frågan om "är han desperat?". Jag började falla för honom så vi träffades ganska ofta. Men nu idag så sa han att han vill ta en paus för allting har gått för fort. När det är han som har gjort att förhållandet gick för fort framåt. Jag sa åt honom i början att han borde ta det lite långsammare. Jag är helt i chock såklart för dagen innan var han så kär i mig och nu säger han det här. Även för att jag började falla för honon. Finns det någon chans ens att det kommer bli vi igen? Eller sa han bara att han vill ha paus för att försöka vara snäll?
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Hm, det här låter nog som en lite märklig kille. Det kan mycket väl vara så att han är, som Tessi skrev, som i filmerna, lite för intensiv och snabb i känslorna för att vi vanliga österbottningar riktigt ska känna oss bekväma med det. Kanske är han rent av sådan till personligheten, och att det syns även i andra delar av hans liv, inte bara i kärlekslivet? Vem vet? Oavsett är det ju en utmaning att hänga med i en sådan persons häftiga svängar, speciellt när det kommer till känslorna. Man behöver ju själv inte, som person, ens vara speciellt mycket mer försiktig eller långsam i sina affektioner för att inte hinna med sådana här killar. Och som du skrev, så verkar det ju ha gått så nu, att precis som du vågar börja känna något för honom, så har han redan hunnit ändra sig och rusar åt andra hållet istället.
Att "ta paus" brukar för det allra mesta vara början på slutet, ett slags mellansteg på vägen till att göra slut för gott. Det brukar alltså ofta vara något man säger när man egentligen skulle vilja göra slut. Alternativt både ha kvar kakan och äta upp den, dvs inte klippa av alla band ännu, eftersom man vill ha kvar möjligheten att ångra sig. Det är nog möjligt att man ärligt tror att det ska gå bättre igen efter en liten tid ifrån varandra, men statistiken säger att det sällan går som man hoppats. En paus har en större chans att rädda förhållandet om man tex är gifta, har barn, hus och andra åtaganden tillsammans osv, men speciellt när förhållandet inte var så allvarligt, så används ofta paus-ursäkten som ett slags "let her down gently". Man tror kanske att man inte sårar partnern lika mycket då. Men på samma sätt som "vi kan väl vara vänner"-ursäkten, så är den inte så snäll, eftersom den håller liv i hoppet. Fortsätter man hoppas på att relationen ska fortsätta, att han nog ska ändra sig och komma tillbaka, så har man ju desto svårare att komma över honom och glömma honom.
Det är svårt att veta ifall han kommer att ändra sig igen - men har du råd att hoppas på den möjligheten? Alltså inte låta dig glömma honom under tiden, ifall han skulle komma rusande tillbaka igen? För tänk om han rusar iväg igen efter två veckor? Väldigt känslosamma (eller känslointensiva, eller passionerade, eller vad vi nu ska kalla dem) människor reagerar ofta snabbare på olika stimuli och känslotillstånd än andra. Tex om de känner sig kärlekskranka/ensamma/kåta en kväll kan de mycket väl ringa upp ett ex eller en tidigare flirt för att stilla behovet, medan en långsammare kanske låter bli för att det känns som ett för stort steg, är för ansträngande, man är för blyg, det känns inte korrekt osv. Nu ska jag ju inte gissa alltför mycket om huruvida han är väldigt impulsiv till naturen, om han hör till de passionerade typerna, eller om han är creepy och småknäpp, men min magkänsla säger ändå att det vore bäst att ta det väldigt försiktigt med hoppet om den här killen. Han låter inte riktigt pålitlig, och tilliten är nog väldigt viktig i de flesta relationer. Det kan verka så spännande, fritt och romantiskt med en kille som man aldrig riktigt vet var man har och vad han kommer att hitta på till näst, meeen... Personligen skulle jag nog akta mitt hjärta lite extra runt honom.
Hör gärna av dig igen och berätta hur det gick sedan. Vi håller tummarna att du oavsett ska må bra <3
Hälsar Liselott
1 Kommentarer
Ellen16 19/09/2020 1:16am (4 år sen)
För några dagar sen skrev min kille till mig och sa att vi behövde prata. Jag fick redan då en klump i magen. Han åkte till mig och mycket riktigt så hade han tappat sina känslor. Jag frågade honom om han ville att det skulle ta slut helt eller ta paus eler liknande. Utan att tveka sa han ville testa att ta en paus för att se om det verkligen var det här han ville.
Vi har bara varit tillsammans i några månader men träffades för första gången i Mars. Vi sågs till o från sen dess och började umgås ”intensivt” i juni/juli. Vi träffades varandras familjer och släkt, hängde med på stora händelser i bådas våra liv, sov med varandra ofta och ibland i flera dagar i sträck. Det bästa jag vet är att ha honom bredvid. Jag tror att han påriktigt var genuint förälskad i mig och jag i honom. Allt har varit som vanligt de senaste veckorna, vi skrattar mycket och umgås när vi hinner. Han är rätt upptagen av sig. Sen kom detta från ingenstans och som ett bombnedslag. Vi båda grät mycket. Han sa att han har tappat sina känslor och försäkrade mig om att det inte hade något alls med mig att göra. Jag frågade honom hur det kändes och han sa att det inte längre var fjärilar i magen och kändes lite tomt typ.
Men när man inte är nykär längre så känns det inte vilt i magen utan det är mer en lugn och trygg känsla och i början kan det kännas lite tomt. Men han sa att han visste det.
Han stannade i flera timmar, åkte iväg och köpte mat och kom tillbaka. Emellanåt kändes allt normalt, vi kom in på andra samtalsämnen och skrattade lika mycket som vi brukar. Vi lekbråkade och kittlades. Vi åt middag tillsammans medans vi kollade serie och han stannade för flera avsnitt. Vi har aldrig gråtit för varandra förr och aldrig ens hunnit haft ett ”bråk.”
Han gav mig massa komplimanger och ”flörtade” med mig som vanligt, höll om mig och ville ligga nära hela tiden. Vi pussades massor, på hans initiativ också. Vi kom fram till pausen och valde reglerna gemensamt. Tre veckor utan kontakt med varandra och att inte träffa andra. Han sa själv att det hade känts konstigt, dumt och fel att träffa andra. Ingen av oss har haft ett seriöst förhållande innan - inte på detta sätt.
Han grät inte bara för att jag grät utan grät genom att bara kolla på mig och när vi kramades. När vi sa hejdå så hade jag slutat gråta och han höll om mig så hårt och grät mycket och länge.
Vi pussades som vanligt hejdå.
Och nu är vi här.
Jag är en hel kris och vill egentligen bara veta vad ni tror?
Vad tror ni han kommer säga om två veckor när vi ses igen? Kommer han tillbaka? För på något vis så känns det ju inte som att han har tappat känslorna? Jag vet inte.
[Kommentaren har redigerats om till en egen fråga av Decibels team, och hittas här: https://www.decibel.fi/vaga-fraga/fragor-och-svar/han-vill-ha-paus-i-forhallandet ]
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar