Har börjat tröttna, tror jag?

Hej du onödigt irriterade flickvän!

Vet du vännen, vi känner igen det där, både av egna och mååånga andras erfarenheter. Och av allt vi läste om parförhållanden och break-ups när vi skrev infosidorna till Månadens teman om de här två sakerna. När du läst ditt svar här, så gå genast på Information -> Kärlek & sex -> Parförhållandet och Göra slut och börja plöja igenom de sidorna. Där finns maaassor av tips på att hitta tillbaka till varandra, tänkbara orsaker till varför det håller på att ta slut, naturliga kriser i ett förhållande osv.

Tyvärr så säger nog statistiken att när endera parten i ett förhållande känner det så där som du gör nu, så brukar det ta slut. Förr eller senare. Inte för alla, dock, för det handlar nog om vilja. Vilja att ta tag i förhållandet, reda upp fnurror på tråden, hitta tillbaka till förälskelsekänslorna och anstränga sig för att få upp sexlusten igen. Och viljan verkar du ju ha!

Kanske är det ändå så att vi själva kan påverka och styra våra känslor. Kanske är det inte fullt så svartvitt som att vi inte "kan rå för vad vi känner", utan känslorna påverkas väldigt mycket av vilka tankar vi väljer att tänka. Vi kan låta oss själva "sjukna ner" i en viss känsla tills det verkar stört omöjligt att ta sig upp ur den gropen, eller så kan vi göra en medveten ansträngning för att "rycka upp oss". I vissa fall är känslan ifråga just lusten att vara tillsammans med pojkvännen. Eller irritation. Du vet ju hur svårt det kan vara i andra vanliga fall i livet att sluta vara irriterad på något som man en gång börjat irritera sig på. Och i resten av livet så tenderar vi ju att avsluta eller undvika det vi irriterar oss på, må det så vara en telefon som krånglar eller en kurs med en irriterande föreläsare. Nå, samtidigt är känslor knepiga, eftersom vissa bara finns där under och ligger och gnager även när man försöker ignorera dem. Du skriver att du inte kan rå för att du stöter bort honom och kanske är irritationen något du inte kommer att kunna kväva, det är omöjligt för oss att kunna säga.

Klart att känslor också beror på omständigheterna och på grunden till förhållandet - har man tillräckligt starka skäl för att vilja rädda förhållandet? Ibland är svaret på frågan "Varför blev ni ihop till att börja med?" den avgörande orsaken till problemen. Ibland är framtidsplanerna orsaken, att man ändå egentligen innerst inne inte kan se en fortsatt gemensam framtid för alltid tillsammans. Ibland känner man att valet av pojkvän i grunden också betyder att man väljer bort allt möjligt annat, allt från andra kärlekar till resor man kunde göra om man inte var "bunden" till just den här människan. Ibland växer man helt enkelt ifrån varandra. Ibland är det som var så bra i ett skede av livet inte längre tillräckligt, att man behöver nya utmaningar eller ta nästa utvecklingssteg (enskilt eller tillsammans i förhållandet) eller har nya behov...

Ibland är det kanske inte "meningen" att man faktiskt ska hitta tillbaka till varandra? Oavsett om man tror att allt är ödesbestämt eller på Den Rätte eller om man tar dagen som den kommer, så kanske just den här pojkvännen representerar bara en viss period i livet? Tänk vad tryggt ni haft det tillsammans genom några av de "värsta" åren i livet, tonåren, då så mycket utveckling händer och livet ofta är så turbulent. Kanske var det en fantastisk tid i sig - så låt nu inte minnena svärtas ner av irritationen du känner nu. Kanske är den tiden slut nu? Det låter ju så på dig när du skriver att ni kanske kommer att ta en paus snart.

Men vi vet också att det inte finns en människa i världen som det är så lätt att bli kär i igen och hitta tillbaka till som den stora ungdomskärleken. Alla ordentliga ex man har kommer för evigt att ha en egen plats i ens hjärta och det är i regel faktiskt lättare att bli kär i ett ex än i en ny bekantskap. Så det finns inget som säger att ni kommer att bli ett par igen, nä, men det finns heller inget som säger att ni inte skulle bli det. Oavsett är det också vanligt att man förblir jättebra kompis med vissa ex, kanske en väldigt speciell och nästan bättre typ av kompis än med sådana som man aldrig varit så där intim med och aldrig delat just den typen av förtroenden med. Så om du verkligen vill göra slut: gör det på ett sådant sätt att ni kan fortsätta se varandra i skolkorridoren i alla fall. Låt inte irritationen göra att du tex säger saker du kommer att ångra eller bränner broarna helt mellan er.

Vill du däremot "rycka upp er", så finns det som sagt maaassor av tips på Informaitonssidorna här på Decibel. Men ett tips ska vi i alla fall ge angående sexlivet. Se, ibland så kommer lusten inte av sig själv, och då kan man inte bara sitta och vänta på att den ska dyka upp. Det kan krävas att man faktiskt "anstränger" sig för att börja på med sexet, även om man i början inte känner speciellt mycket. Det brukar nog komma under förspelet, för kroppen och njutningshormonerna kan "övervinna" hjärnans tvivel. Har man fått orgasm en gång, så är det som om hormonerna skulle hjälpa en på traven att vilja ha mera, så att det är lättare att bli tänd och njuta nästa gång. Låt inte mellanrummen bli så långa, och låt er inte störas av ifall ni planerar in sexet i era kalendrar - det måste inte alls vara spontant och oftast har man dessutom mindre lust om man hinner känna efter ifall man har lust eller inte. Bara GÖR det, som sexualterapeuten Katerina Janouch brukar säga, tänk inte så mycket!

Så, hoppas att vi var till någon hjälp och hoppas att det reder ut sig till det bästa för er, oavsett vad du väljer att göra.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna