Hej!

Hej!det finns en kille som jag träffade ett par veckor sen o vi var båda i fyllan så vi hånglade o sov me varandra, han var riktigt snygg o sånt o ja minns att ja sett honom i skolan o tänkt ''damn han skulle ja aldrig få för han är så snygg''. Efter den kvällen fortsatte vi ha kontakt med varandra och o ja kände att ja var intresserad och han var nog det också. Han skrev till mig varje dag o han sa saker som fick mig att förstå att han var intresserad/gillade mig. Ca 2veckor efter det träffades vi, o de var hämskt! just då ja var me han ville ja bara försvinna o vi pratade just inget med varandra o ja ville bara hem fö de kändes så otrevligt för då kände ja att ja inte alls gillade honom på det sättet, Ja minns ännu vilken jobbig känsla de var. Man märkte dock på honom att han gillade mig. Senare den kvällen skickade ja till honom att ja inte kände ngt för honom o han blev lite ledsen eftersom han gillade mig, o förståss blev jag ledsen när ja visste att han gillade mig men ja inte gillade honom, o själv är ja en sådan som är ''forever alone''o har vänner som alltid är tsm med någon. Nu dessa dagar senare har ja tänkt på honom väldigt ofta och ja har försökt tänka att ingen är perfekt o att ja inte borde vara så ''kritisk''. jag vet att han är en otroligt trevlig kille, o vi har nog chattat som vänner efter allt detta och de känns iaf bra att vi kan vara vänner ännu men ändå känns det som att ja saknar honom.. Jag saknar den kvällen vi träffades o hur mysigt de var o ja saknar då vi chattade med varandra hela tiden och hur snäll o gullig han var mot mig. Jag har alltid varit den som är ''ensam'' o sett på när mina vänner friat o haft de mysig, o nu när ja själv skulle ha fått vara med om det kändes de inte rätt..? Ja vill tycka om honom o ja känner att ja saknar honom. Vi har samma humor o de känns som att vi är ganska lika på något sätt.. varför ska ja vara såhär kritisk?ja tänker alltid att en kille ska vara som någon supersnygg modell eller skådespelare. Jag är själv ingen perfekt person så varför skulle en kille måst vara de då?Ja vill så tycka om honom o alla ja pratat med säger att ja borde ha väntat o sett om ja skulle ha fått några känslor för honom, kanske känslorna skulle växa om vi var vänner en stund? Jag är också rädd för att ha ett förhållande med någon så kanske de e en del av orsaken vf ja inte känner något för honom..? klart de kan hända att han inte bryr sig längre o ja kanske också borde move on då ja ändå ''friendzonade'' honom. Det känns så konstift när de är såhär.. vad ska ja göra? tänk om ja börjar gilla honom i framtiden o då gillar inte han mig längre.. ja kan inte komma över saker sådär bara.. va ska ja göra?