Hjälp mig!

Hej Anonymis!

Lugn, vännen! För det första så är vi alla nybörjare i början. Man kan helt enkelt inte vara superduktig så där från födseln på allt möjligt socialt. På samma sätt som att vi LÄR oss att vara en god kompis (det börjar typ redan i sandlådan i dagis), så LÄR vi oss det pirriga, mystiska, ljuvliga och förvirrande samspelet med det motsatta könet. Och eftersom det inte finns några riktigt bra handböcker i hur man tar kontakt med killar, flirtar, blir ihop osv, så är det bara genom praktiska övningar vi kan lära oss - trial and error. Det betyder dels att vi faktiskt måste lära oss genom att göra bort oss ibland och lyckas ibland - och se på andras försök och misslyckanden - och dels att vi inte lär oss något om vi inte övar.

För se risken här är att man fegar ur. Tänker att man ändå bara gör bort sig, att ingen ändå kan gilla en, att man inte är lika charmig som kompisen, att man ändå är född blyg och försiktig och att det aldrig går att ändra på... Det är alltså oftast de egna tankarna som är den största fienden. I värsta fall hjärntvättar man själv (genom att ständigt tjata på sig själv hur värdelös man är och hur hopplöst det är) till att aldrig öva och alltså aldrig lära sig och bli bättre heller. Istället måste man vara modig. Mod betyder att man ändå gör något man är lite rädd för. Är man för rädd för att göra bort sig inför en kille och inte hittar det där modet inom sig, så brukar det oftast bara bli värre och värre med tiden. Det betyder inte att det skulle vara för sent att börja våga - man är kanske bara lite mer nybörjare än vad kompisarna är. Men man kommer nog ikapp dem :)

Sedan ska man ju också minnas att det ju krävs en kille att chatta med, eller fler. Och att HAN troligen också är lika ovan, nervös och rädd för att göra bort sig. Nu brukar ju många killar lösa det dilemmat genom att helt enkelt inte säga eller göra något alls. Men oftast kan man nog mjuka upp honom genom att inte vara för tydligt intresserad. Se, ett problem när det gäller kommunikationen mellan killar och tjejer är ofta att både killens och tjejens huvuden är proppfyllda av förväntningar, förhoppningar, föraningar och förfäranden (inget riktigt ord, men alltså att de är rädda för allt som skulle kunna hända, typ att göra bort sig, bli dissad eller få sitt hjärta krossat längre fram). Redan av minsta lilla neutrala "hej" kan deras tankar rusa åstad och sekunden senare kan de för sin inre syn se passionerade kärleksscener i solnedgången - eller en hel skolkorridor som skrattar åt dem - eller hur de gråter hjärtskärande i regnet... Ofta är det därför det är så svårt att vara "bara kompisar", de romantiska eller sexuella känslorna blandar sig så snabbt och lätt i.

Så försök också att sänka dina egna förväntningar på chattandet med killar. Försök inte ens att få ihop det med någon av dem, försök inte få det till flirt eller romantik eller århundradets kärlekssaga. Sänk ribban på vad du vill ha ut av chatten, tex till att endast och enbart vara att chatta med en kille, inte mer än det. Ju mindre du förväntar dig, desto lättare blir det att våga!

Och ofta är det därför det är så jättesvårt att ha en relation bara över nätet (fb, sms, chatt osv). Se, när man skriver, så förmedlar man bara 10% av all den kommunikation som man förmedlar när man står öga mot öga. I text syns inte allt kroppsspråk, alla miner, tonläget, blickarna, pauser när man ska säga något... Därför är tex en flirt så mycket MER irl. Därför är det så himla lätt att missförstå varandra när man bara skriver med varandra. En smiley kan betyda en sak för sändaren men en heeeelt annan sak för mottagaren, för att hon tolkar smilisen enligt sina egna förhoppningar, sitt eget liv osv. När man bara skriver, så väljer man också helt vilken sida av sig själv man visar och det går lätt att ljuga/överdriva/hemlighålla/framhålla/skryta osv via text. Därför kan det hända att den person man tycker om inte alls är sådan i verkliga livet som man föreställt sig. Och även om det kan vara lättare att skriva "jag gillar dig" när man får gömma sig bakom en skärm, så är det också lättare att lite liksom leva i en drömvärld via text - irl kanske man totalt fegar ur eller inte känner riktigt samma sak. Men kommer man ihåg alla de här sakerna, så ska det nog gå bra! Text är bara text, så var noga med att inte tolka in för mycket i orden!

Så, ut och öva nu! Ta babysteps och minns att alla är nybörjare i början!

Stooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna