hjälp mig fort

Hej!

Sorry att vi inte kan svara åt er mitt i nätterna när ni skulle behöva det som mest. Men förhoppningsvis får du lite råd och tröst i kärlekstörstandet nu istället <3

Ja hördu, finns det någon mer obekväm situation att befinna sig i än det skedet då man inte vet ifall ens känslor är besvarade? Då man hoppas och tolkar och analyserar och befarar och KÄNNER på full volym, men inte har några svar. Inte underligt att man har svårt att somna då. Men tyvärr hör det här till, lika mycket som den gigantiska euforin när man är lyckligt kär eller den bråddjupa olyckan när det tagit slut. Och kanske skulle man inte kunna känna de stora känslorna på samma sätt längre fram heller, ifall man inte hade denna osäkerhet riktigt i början? Egentligen innehåller alla kärlekshistorier osäkerhet i alla faser av relationen, så den går inte att slippa undan.

Det enda man kan göra är att försöka förkorta tiden av osäkerhet. Och det enda man kan åstadkomma det genom är att försöka göra något åt saken. Nu menar jag inte att du bums ska marchera fram till honom och säga att du gillar honom - som till bakgrundstonerna av någon pampig kärlekslåt som i en TV-serie. Utan börja smått och enkelt. Till exempel med dig själv! Hur beter du dig mot honom? Söker du honom med blicken? Piffar du till ditt hår eller rättar till tröjan när han är i närheten? Möter du hans blick? Ler du mot honom? Talar du med honom? Om inte: ge nu för sjutton killen en chans att upptäcka dig!

Jo, nu gissar jag att du genast tänker "nämen jag vågar inte, tänk om han fattar att jag är intresserad av honom". Men vännen, det är just det som är poängen. Just nu kan han känna på två sätt: antingen vet han inte om att du existerar (eller såklart vet han att du finns, men han har inte tänkt på att du är en Tjej som det kanske eller kanske inte skulle kunna bli något med). Eller så har han visst upptäckt dig och redan tänkt tanken "hur skulle hon vara att vara tillsammans med...?!". Om han är intresserad av dig, ja det vågar jag inte gissa något om - och ännu mindre hur mycket intresserad. Men om du lyckas få honom att tänka tanken på hurudan flickvän du skulle kunna bli, ja då är redan hälften vunnet. Då är sannolikheten genast betydligt större att han skulle kunna tänka positivt om dig. Och för att han ska upptäcka dig på det här viset, så behöver du få honom att komma på tanken. Det gör du genom att få honom att se dig, just genom att visa små tecken på intresse från din sida. Oskyldiga tecken, som i sig inte alls behöver betyda att nu är du uppöveröronenkär i honom, utan som visar att DU ser HONOM.

Just genom att möta hans blick, le mot honom, fråga om läxan på ett mjukt och öppet sätt osv, så visar du att du tänkt tanken om honom. Det gör honom nyfiken och positivt inställd till dig. Det får honom att fundera på dig. Tro det eller ej, men det är fruktansvärt attraherande att börja undra om en viss person inte är lite intresserad av en. Det är nämligen betydligt lättare att bli förtjust i någon som man misstänker att är lite förtjust i en själv, än att bli förtjust i en främling. Bara misstanken om intresse är alltså ofta mer tilltalande än någons utseende. Och sannolikheten att han ska tycka "usch" är betyyydligt mindre än du fasar för att den ska vara! På riktigt, en stor del av alla förhållanden börjar med att den ena visar intresse för den andra och den andra just därför tänker "jamen varför inte, det skulle inte vara så tokigt..." och så antingen direkt eller såsmåningom utvecklar eget intresse. Det är däremot rätt ovanligt att båda samtidigt skulle ha fattat intresse för varandra och att den ena genast är med på noterna så fort den andra vågat visa minsta lilla tecken på intresse.

Så var modig: visa att du ser honom! Le, tala med och till och med flirta med honom! Du har absolut inget att förlora - för visst kan du ju visa dig vänlig mot en klasskamrat!

Vi håller tummarna! :) Hälsar Liselott