Jag skulle behöva er hjälp,.
Jag har förälskat mig i en man som är betydligt mycket äldre än mig själv. Han har fru, vilket jag tagit reda på genom internet.
Han har även ett barn, i småbarnsåldern.
Har har ett jobb där han kommer i kontakt med många männsikor och har hög status i form av ekonomi, socialnätverk och pengar.
Mitt problem började när jag kom i kontakt med denna man, jag har själv sambo som jag varit tillsammans med i 7år.
Vårat förhållande har varit dåligt under en period, och jag och min sambo pratar om att separera.
Första gången jag och min förälskelse möttes var jag tillsammans med mina arbetskamrater och jag och han var dem centrala punkterna då vi skulle diskutera fram nya gemensamma mål för vårat samarbete, våra företag emellan.
Jag vet att jag har en ganska flirtig attityd, väldigt, glad och posetiv, många anser att jag är en frisk fläkt i vardagen, och väldigt charmig. Jag antar att jag hade lika bemötade mot honom som mot alla andra, alltså väldigt trevlig. Han har en MYCKET högre position än mig, vilket resulterade i en hel del komplimanger från min sida. "åh, jag känner mig så trygg med dig" "Du är verkligen skicklig på det du gör" ex. Jag såg att han blev smickrad. Han gav även mig komplimanger, men främst för mina egenskaper som person, gullig, omtänksam & posetiv. Men även för mitt utseende. I slutskeedet av mötet tycker jag att han mer och mer tappade "tråden" och verkade okoncentrerad. Som att tankarna var någon annanstans, men han lyssnade någa på alla mina ideer. Han log MYCKET under vårat första möte. Hans kroppsspråk var öppet och vänligt, men vilket vi allra flesta inom branchen tränas till.
Avslutningsvis skakade vi hand och vi tittade likgiltigt in i varandras ögon, konstiga blickar möttes, djupa, fick en konstig känsla i magen. Jag tackade honom för vårat samtal och sa ännu en gång hur otroligt trygg jag kände mig. vi skakade hand, och jag tog mina båda händer runt hans på ett omsorgfullt sätt för att verkligen visa min uppskattning. Vägen ut till receptionen där han skulle vinka av oss kändes lång, det var något i luften, men jag kan inte beskriva vad, det kändes stelt. men då mest från hans sida.
Mina kollegor flamsade efteråt, och kommenterade hans kommentarer till mig, dem tyckte han var gullig. Jag tänkte inte så mycket på det. Eftersom att det är tabu med kärlek inom jobbet samt att han är MYCKET äldre en jag och i en helt annan livssituation.
Andra gången, kände jag ändå något pirr i magen när jag träffade honom. Jag blev lite tillbakadragen, men inte han denna gång. Han frågade mycket om mig som person, mål, drömmar osv. Han nickade instämmande till allt jag sa, och hade en djup blick. Jag kände mig lite besvärad, men kunde hålla fasaden. Denna gången sa han att jag verkade så gullig. Vi fick gjord det vi skulle och men ibland även denna gång tyckte jag att han verkade "okoncentrerad". Hans blickar kunde "flyta ut över golvet och sträcka sig bort över hela rummet" och tillbaka till mig. Nickade instämmande och smålog ibland. Avslutningsvis, skojade han lite med glimten i ögat. Sedan tog min kappa från galgen och satt den på mig som en gentleman, men då blev det STELT igen. Vi bara kollade på varann som förstelnade.
Jag vände mig om mot honom och han stirrade, jag log och tackade för mig.
Tredjegången, var också mycket stelt. Jag var nervös, han var nervös.(verkade det som). Flackade mycket med blicken, men kändes endå varm, svårt att förklara.
Jag börjar känna ngt för honom, jag skriver ett mejl, och har en lite "flirtig attityd". Han svarar vänligt, men väldigt proffisionellt.
Vi ses sista gången och han är nu VÄLDIGT okoncentrerad, nervös, flackar runt med blicken, men ler hjärligt, förstöker ställa frågor om mig, men det blir bara att kännas stelt och klumpigt. Jag ler och går mot kaffemaskinen för att få lite distans, jag vänder mig om och ser att han tittar på mig och vi båda ler. Jag sätter mig igen och det upprepas, väldigt obehaglig stämmning, blev illa till mods. Kunde inte förstå riktigt vad han tänkte och kände, det blev bara känsloladdat helt enkelt. Han satt helt likgiltig trots att jag log mot honom, blev helt plötsligt VÄLDIGT proffisionell...
Men sen helt från ingenstans, kollar han mig djupt i ögonen och våra blickar fastnar, båda ler stort. Känns som att dessa sekunder var en evighet. Sen blir han stel igen.
Han reser sig sedan upp, frågar något stressat för att försöka hålla igång samtalet påväg bort mot dörren, tycker att hans gång ut genom dörren är stel, men kan ha inbillat mig. Han vänder sig en bit bort, och vi tar i hand, båda med STORA leenden. Vi går mot olika håll, men våra händer hålls liksom kvar och stryks mot varandra.
Jag går mot entren och frågar om receptionisten kan beställa en taxi, jag dröjer där en stund. Kollar bak, där kommer han tillsammans med en annan kollega som jag bara har sett skymten av tidigare. Kollegan GLOR! Bokstavligt talat, glor. Men jag behåller ändå lugnet, min förälskelse går mot kopieringsmaskinen och han vet att jag är där men han vänder ryggen mot, men kinden mot mitt håll, och lixom sneglar lite. En annan kvinnlig kollega går förbi och skämtar lite med honom, Han yttrar bara något litet och fortsätter med sina papper, verkar nervös? jag vet inte. Hans kollega som glor kommer fram till där jag står och frågar receptionist något, men har hela sin fokus på mig. han går sedan, jag vänder på klacken och går. Säger hejdå till receptionisten, och börjar gå mot dörren. Helt plötsligt utbristen min förälskelse, hejdå. Jag vänder inte på mig, fortsätter bara att gå, men svarar så klart med ett hejdå!
Jag behöver eran hjälp, vad känner denna man för mig? Varför denna konstiga stämming? Varför är han ena stunden flirtig och andra stunden så stel och knäpp rent ut sagt.
Måste även tillägga att denna man inte har något speciellt utseende inget småtjejer som jag "drömmer om precis";) . Har inte heller fått den uppfattningen att han är gubbsjuk, eller hur man ska beskriva.
Jag känner mig fruktansvärt vilsen eftersom att jag inte kan prata med någon om detta, och önskar därför eran hjälp att nysta ut. och ge mig förslag vad han kan tänkas vilja och känna. Har aldrig upplevt något liknande förut. Och nu tänker jag varje minut på honom och analyserar varje tillfälle där vi möts.
Massa kramar från mig!
Förälskad
Hej!
Nu ska vi försöka oss på ett svar, dels baserat på den allmänna synvinkeln (hur man "borde" fungera i samhället) och dels baserat på våra egna livserfarenheter. Under livet hinner man plocka upp både en och annan insikt och visdom och får perspektiv ("vad hände sen") - men de är ju ändå subjektiva. Så vi kan inte lova dig att vi kommer med några Stora Sanningar, vi kan bara berätta hur din situation ser ut ur vår synvinkel, våra tankar och våra råd, så snälla ta det för vad det är.
För det första så kommer vi alla under hela livet att "klicka" med någon man möter. Det spelar ingen roll om man är singel, förlovad, sambo, gift osv, livet händer oavsett, vi reagerar ändå på människor vi träffar. Man kan när som helst möta människor som man känner sig attraherad av, intresserad av, har personkemi med osv - men det viktiga är hur man hanterar det då. Är man lycklig i ett förhållande kanske man känner sig smickrad av uppmärksamheten från någon annan än partnern, lite upplyft av flirten, men så är det inte mer med det. Man GÖR inget åt saken, låter det inte "bli något". Är man olycklig i sitt förhållande eller missnöjd eller befinner sig i en brytningspunkt i livet av något slag - eller såklart är singel - så kan det kanske utvecklas till något mer än bara en flirt. Och titt som tätt leder sådana här klickanden till ett förhållande. Kanske i hemlighet (älskare-älskarinna), kanske bara temporärt (tills man konstaterar att det inte var något att bygga vidare på när den första förälskelsen är över), kanske till ett "ordentligt" förhållande - som eventuellt splittar äkta par eller familjer, som förändrar hela livsomständigheter.
Som vi ser det - obs, bara våra personliga reflektioner - så känner du dig nu intresserad/attraherad av den här mannen. Det i sig är alltså helt naturligt, troligen kommer du att träffa fler sådana här män under livet. Men vi gissar att det faktum att du inte är lycklig i ditt förhållande just nu och till och med har diskuterat separation med din sambo gör att du reagerar lite annorlunda på det här nu än vad du skulle ha gjort ifall du var lycklig med din sambo? Att påminnas om att andra män existerar, att få uppmärksamhet, att klicka med någon i en sådan situation kan göra att man läser in mycket mer i situationen än annars. Hjärnan spinner iväg långt ifrån det verkliga och gränsen till dagdrömmarna blir luddig. Ibland finns det undermedvetna grejer som boostar intresset. Kanske funderar man omevetet om det här kan vara "en väg ut" ur det dåliga förhållandet? Kanske kan man se det som ett alternativ till en plan för framtiden, ett håll att fortsätta mot (istället för att stå helt ensam och utan kärleksmässig framtidsplan när man väl gjort slut på förhållandet man hade)? Ett 7-årigt förhållande gör man ju inte slut på sådär bara, en ny man kan alltså undermedvetet vara både en ursäkt och en re-bound, men också en "gräser verkar grönare på andra sidan", en dröm om något bättre. Eller bara en välbehövlig energikick i livet. Vi kan ju inte veta hur det är för just dig, men sådana här tankar har vi sett hos alltför många väninnor.
Skulle ni båda ha varit singlar, så skulle ni säkert ha betett er annorlunda mot varandra redan, om ni hade varit fria att flirta, känna, ha kontakt osv. Men nu är ni båda upptagna - han mer än dig. Han har familj, vilket betyder något heeeelt annat än att "bara" ha en sambo. Han har mycket mera ansvar för fler personer och är inte alls fri att bete sig som han vill. han har sååå mycket mer att förlora och förstöra. Men vi har två gissningar om hans reaktioner på dig utgående från hans beteende. Den första är att han mycket väl kan ha reagerat på din närvaro, klickat för dig också. Men samtidigt skriker hans "förnuftets röst" högt i hans huvud när han träffar dig. Om så är fallet, så å ena sidan så känner han troligen av både dragningen mellan er och ditt intresse, vilket troligen får honom att känna sig smickrad, nervös, uppspelt, attraherad - levande, allt det där som brukar höra ihop med att klicka med någon. Men å andra sidan, så härjar troligen hans samvete och förnuft med honom. Det kan förklara varför han ömsom är stel och ömsom tvärtom.
Utgående från allt vad vi lärt oss och hört (tex av nära manliga vänner) under våra liv så skulle vi tippa på att det låter ungefär så här i hans huvud: Han förmanar troligen sig själv inombords med hård röst att han är gift, att han har barn, att du är alltför ung, att en skilsmässa skulle vara förödande, att han är i chefsposition, att det är förbjudet med kärlek på jobbet, att det ändå bara är en flirt som inget betyder och därför är det farligt att reagera på den, att kollegerna skulle prata, att du ändå troligen inte skulle vilja ha en gammal gubbe som han, att han nog bara inbillar sig att du är intresserad, att han ju älskar sin fru och sina barn, att en oskyldig flirt inte kan vara farlig, att han borde koncentrera sig på jobbet istället... Det är ju rätt logiskt - hur skulle ens kroppsspråk och beteende se ut ifall man tänker sådana tankar om inte precis så som han beter sig?
Vår andra gissning är tyvärr att han ändå inte reagerar så himla starkt på dig. Tyvärr händer det ofta att det klickar från det ena hållet men inte från det andra, att attracktionen faktiskt inte är ömsesidig. Men då inbillar man sig väldigt lätt ändå att intrersset är besvarat, man tolkar minsta lilla gest till intresse för att man så gärna VILL att det ska betyda det. Och själv sänder man ju omedvetet ut "intresse-signaler", vilket den andra reagerar på. Kanske kan det vara så att han inte ser dig som mer än en trevlig kollega, eventuellt nog som en snygg och ung kvinnlig kollega, men att han egentligen inte är intresserad (kanske är lycklig med sin fru?). MEN han märker att DU är intresserad av honom, och det komplicerar genast saken. Han kanske reagerar på ditt intresse med att känna sig underlig till mods. Å ena sidan kanske han är smickrad, men å andra sidan kanske han känner sig besvärad eftersom han inte riktigt vet hur han ska vara kollegialt trevlig mot dig utan att uppmuntra ditt intresse. Han är ju hursomhelst förbjuden att ha något romantiskt med dig, både för att han är upptagen och för att det inte är tillåtet på jobbet. Att han känner sig smickrad kan vara orsaken till att han tex sneglade mot dig från kopieringsmaskinen - han har ju en manlig stolthet han också, han ville kanske bara se om han inte bara inbillade sig att du är intresserad, kanske en liten smula sola sig i uppmärksamheten, kanske var han nyfiken, kanske lockar "det förbjudna" lite (men ändå inte såå mycket)...
Så vårt råd, vårt alldeles personliga råd utan professionell tyngd, är ändå nog att du ska låta det här vara. Ibland måste man bara tänka mer på andra än sig själv, och i det här fallet är det fler inblandade, bland annat hans barn. Kanske kommer det att kosta så mycket mer än det smakar - statistiskt sett är sannolikheten stor att det ställer till mer problem än lycka med dylika jobbflirtar. Visst är det många som skiljer sig för att de hittat en ny och får livet med delad vårdnad osv att funka, men det är nog många som det inte blir något happily ever after för efter sådana här flirtar. Och i något skede av livet blir man för gammal för att "leka", leva för stunden och inte se längre än näsan är lång. Konsekvenserna blir för betydande. Kanske du nu också blivit för gammal för att leka? För förutom alla förödande konsekvenser det kan ha för tex hans familj, så kan det inverka negativt på ditt jobb. Och det är nog ingen lösning på problemen i ditt förhållande, tyvärr. Men klarar du av att hålla det här som en oskyldig, betydelselös flirt, så visst kan det pigga upp livet. Men låt det helst inte börja betyda mer än så, okej? Som sagt, det är bara vår åsikt, du måste själv bestämma vad du ska göra.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar