Är helt förstörd, igår kom min kille hem till mig och sa att han ville ta en paus, och ingenting jag sa kunde få honom att ändra sig, även fast jag grät och bar på mina bara knän att vi skulle få de att funka ändå och att vi inte behövde en paus. Anledningen till pausen kan jag dock förstå på nått sätt, vi har verkligen gått varandra på nerverna den senaste tiden, och minsta lilla sak har lett till bråk. Men enligt honom så är det jag som startar dom för de mesta, jag låter tydligen inte honom vara glad för saker han gör, vilket jag inte hade en aning om att jag gjorde, och är så ledsen att han inte sa nått innan så att jag kunde ändrat på mig.
Enligt honom så är han fortfarande lika kär i mig som när vi blev tillsammans för två år sedan och han älskar mig exakt lika mycket. Han sa att om han inte gjorde de hade han gjort slut. Och han sa att han verkligen inte ville att de ska ta slut mellan oss och att den här pausen mer är till för att reparera förhållandet då han även har de väldigt rörigt i sitt liv utanför oss. Vi skulle ses om en vecka typ och se hur vi kände då, men jag vet inte om jag kan klara de..han är mitt allt. Och just nu så kan jag inte sova och jag spyr hela tiden och min aptit har försvunnit helt.
Vad ska jag göra? Ska jag lita på hans ord att pausen ska få vårat förhållande att funka igen?
Jag har aldrig varit med om att en paus har slutat bra, mitt förra ex och jag tog oxå en paus men då var de för att han skulle se om han verkligen älskade mig, vilket han uppenbarligen inte gjorde.
Hursomhelst hjälp!!!
Gör han slut med mig kommer jag aldrig hitta nån mer kille... Så ledsen
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Så ledsen!
Först: lugna ner dig, andas och försök att hitta kärnan i dig själv igen. Försök att hitta tillbaka till dig själv och minns hur mycket du tycker om dig själv.
Se, när det handlar om kärlek och förälskelse, speciellt när den är hotad, så tappar man lätt fokus och hänger upp väldigt mycket av sitt välmående på kärleken och på den andra människan och inte på sig själv. Det är helt naturligt och ofta inget man kan rå för, eftersom olycklig kärlek till och med frigör en massa knasiga hormoner i huvudet så att man reagerar med stark sorg, oro, osäkerhet och panik. Ofta reagerar vi faktiskt som på vilken annan krissituation eller olyckshändelse som helst, först med chock och sedan med olika typer av reaktioner. På den här sidan kan du läsa mer om hur folk tenderar att reagera på kriser och sorg och på den här sidan om krisens vanliga fyra faser. Gå och läs dem nu, och så kommer du tillbaka till ditt svar här sedan, okej?
För dig verkar den här pausen ha kommit som en blixt från klar himmel, du var totalt oförberedd och reagerar kanske just därför ganska mycket som på en akut krissituation. Till och med din kropp reagerar på den genom sömnlöshet, illamående och aptitlöshet. Som sagt, så är det helt naturligt, men då är det också naturligt att den här fasen snart går över. Det var en stor chock, men det kan trösta att veta att den här processen troligen följer ett visst mönster, trots känslostormarna.
Under tiden är det viktigt att du försöker ta hand om dig så gott det går, eftersom de kroppsliga reaktionerna är väldigt påfrestande och uttröttande i sig, vilket såklart minskar på din energi ännu mer och förstärker de negativa känslorna ytterligare. Det är så simpelt: ju mindre du ätit och sovit, desto ledsnare kommer du att känna dig, eftersom orkeslösheten direkt påverkar känslorna. Så försök att äta lite smått nu som då, trots illamåendet och aptitlösheten, och ta tupplurar så långt vardagen tillåter. Minns att det är en myt att din kärlek skulle kunna mätas i hur dåligt du mår: du älskar inte mindre bara för att du fysiskt mår bra. Klart att du har rätt att reagera och känna precis hur du vill, det finns inget rätt eller fel, jag bara hoppas att du minns dig själv och är snäll med dig själv mitt i de här känslostormarna. Du är inte heller skyldig att låta honom veta hur du mår - det kan ju till och med hända att han bara skulle känna sig besvärad och skyldig av att ha orsakat dig smärta och det är svårt att bygga en förbättring på sådana känslor.
Just nu vill ha ha en paus, och det måste han ju få lov att ha - man kan ju inte tvinga varandra till något i ett förhållande. Visst är det så att "pauser" inte har något bra rykte eller statistik och att de ofta är början på slutet, ibland till och med ett fegare sätt att långsamt avsluta relationen än att direkt göra slut. Men du kan inte veta hur det kommer att gå för er, du kan inte veta hur han känner om en vecka, så försök att inte ta ut för mycket i förskott. Visst är det naturligt att tänka tusentals tankar i stil med "hur kommer det att gå, gjorde jag något fel, vad kan jag ändra, tänk om han inte kommer tillbaka osv osv osv???" i det här skedet, men ni är två om det här. Ni har 50% av ansvaret vardera, så försök också att inte ta på dig hela skulden. Precis som du skriver så kunde han exempelvis ha tagit upp det här om att han upplever att du startar grälen betydligt tidigare, inte ha låtit det gå så här långt. Och kanske kan du bli klokare av att studera ditt eget beteende och hans reaktioner lite noggrannare i sömmarna. Det är ju oftast stora delar av vårt beteende i en långvarig realation som vi sällan tittar objektivt på, vi bara reagerar enligt invanda mönster utan att tänka på vilka konsekvenser det kan få för den andra. Fortsätter ni relationen, så behöver ni jobba på att förbättra den båda två, för "det är aldrig ens fel att två träter", eller hur. Alla relationer kräver alltid jobb i något skede, inget blir "färdigt" eller "perfekt".
Som sagt, andas och ta hand om dig själv nu under tiden. Som ytterligare lästips: kolla våra sidor om Parförhållande och Göra slut, där kan finnas mycket matnyttigt att stoppa bakom örat inför framtiden.
Jag håller tummarna att du alldeles snart är lycklig och tillfreds med livet igen <3
Hälsar Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar