Hon är borta

Hej! Det låter tråkigt att du ännu ett år efter er separation sörjer och längtar. Att skriva om sina känslor, åt både oss och åt dig själv är ett bra steg framåt.

Att sörja mycket i kärlek är i sig helt normalt men inte skall du behöva gråta dig till söms varje natt. Varför du "fastnat" i sorgen är svårt att veta säkert. Har det hänt annat i ditt liv som påverkar ditt mående, t.ex. förändringar som gör dig ensam? Depression i olika former kan slå till i samband med olycklig kärlek och dra ut på nedstämdheten rejält. Vi blir lätt beroende av den härliga känsla en viss person ger, och den personen är borta är det som om allt tar slut. I sorgen kommer sedan lätt upp andra känslor och problem som börjar snurra i huvudet. De flesta människor upplever kriser någon gång i livet men det är naturligtvis lika jobbigt varje gång. En kramkudde låter inte alls dumt. Människor hittar de mest underliga sätt att må bättre. Det finns de som börjar en ny hobby, skriver dikter eller slukar romanitska filmer för att få annat att tänka på. Alla sätt som inte skadar någon annan är bra!

Du skriver att du inte har någon att snacka med. Jag undrar om du skulle orka leta reda på någon professionell som kan hjälpa. Om du går i en skola kan skolhälsan eller läroinstansens hälsotjänst hjälpa dig, eller hjälpa att hitta en expert på känslor som finns på din ort. Via din lokala hälsostation, en tonårspoliklinik eller en privat läkarstation går det också att få stöd. Ring upp eller gå till deras infodisk. I början då du beställer tid behöver du inte förklara mer än att du är väldigt väldigt ledsen och behöver få prata. Du behöver inte berätta åt dina föräldrar om du inte vill. Hoppas du lyckas ta dig vidare och börjar må bättre!

Fredrika Biström, Regnbågsankan

Vår samarbetspartner Unginfo.fi har svarat den här frågan. Frågan och svaret kommer att synas också på Unginfo.fi:s Fråga-tjänsten.