hur ska detta sluta

Hej!

Som vanligt så svarar vi ungdomsinformatör-tjejer tillsammans för att försöka ge dig ett så heltäckande svar som möjligt. Vi ska försöka reda ut ditt problem lite till, men precis som du säger så kanske vi inte har något komplett svar i stil med ”Gör så här så blir allt bra”. Vi kan bara gissa – det är ju bara han som har svaren (om han ens själv vet). Kanske har ni pratat med varandra sedan du skrev, så förhoppningsvis är allt utrett nu och det här svaret helt onödigt ;)

Det är bara att konstatera: kärleken är j*kligt knepig. Aldrig några klara svar, aldrig något som man kan lita på att så här är det och det kommer aldrig att ändras. Ändå verkar det som att man i något skede måste ta ett beslut. Ska man satsa på den här chansen till kärlek eller inte? Och du är fortfarande i valet och kvalet, eller hur? Det är förståeligt, det ÄR ett stort beslut att sätta hjärtat på spel. Men igen en gång: om man inte vågar spela så kan man inte vinna heller. Man måste våga riskera sitt hjärta, och det utan att veta oddsen för huruvida det kommer att krossas eller växa så det nästan spränger bröstkorgen.

Du har alltså inte bestämt dig än, verkar det som. Vi får en känsla av att det är just därför han nu också börjar tveka. Det handlar också om odds – genom att du tvekar så ger du ju inte HONOM så bra odds. Och då kan han börja tveka, även om han kanske var säker på att han var villig att satsa på dig tidigare. Det handlar alltså kanske både om att han vill skydda sitt hjärta och om hans stolthet. Det är aldrig trevligt eller givande att verka vara den som är mer kär eller intresserad än den andra. Speciellt i en sådan situation där det finns något större eller mindre hinder som man måste ta sig över, i ert fall åldersskillnaden, så är det ännu lättare hänt att oddsen känns för dåliga. För att nu låtsas att det går att applicera enkel matematik på något så komplext som kärlekslivet…

Men kanske du borde ta ett beslut? Inte bara låta det här rinna ut i sanden – för du kan inte sitta och vänta på att han ska bestämma för dig! Så, än en gång, fundera igenom hur du tror att ert förhållande skulle se ut. Vi kan låtsas att ni tagit er igenom alla de vanliga kriserna i början av ett förhållande och att förhållandet blir stadigt och varaktigt. Vad tror du att han vill, säg inom 3 år, och vad vill du inom samma tidsrymd? Skulle det vara OK för honom att vänta medan du gör allt det där som han redan hunnit med på 11 år (studera, resa, festa, sporta…) eller vill han börja bygga bo snart? Om man ser enbart till hans ålder (29) så kan man gissa att han kanske inte innerst inne längre vill ”ta en dag i taget och se vartåt det bär” – även om man inte alls längre behöver vara ”färdig” för huslånen och blöjbytena när man är 29. Visst, det krävs alltid kompromisser när man vill leva tillsammans med en annan människa och förhållanden måste man alltid arbeta på, de blir aldrig fullkomliga. Men risken finns att någon av er ger upp för mycket för den andras skull, så frågan är då var ni hittar balansen i så fall? Man bör också ha ganska likadana värden (sådana saker börjar man kanske tänka på mer när man börjar prata om barn, hus osv) för att ett förhållande ska funka bra, annars kan det bli gräl om sånt som man borde ha tänkt på redan innan.... Men enda sättet att få reda på en persons värderingar är att prata med honom!

Så kanske du verkligen borde sätta dig ner och prata med honom. Visst, det är nervöst så händerna skakar och genom att ta upp det här med honom så finns ju risken till ögonblicklig smärta genom att han säger ”nej, jag tror inte att det blir något mellan oss”. Men den risken måste du nog våga ta. Det är bara vår åsikt, men vi har också varit med när allt bara rann ut i sanden för att man aldrig vågade fråga rakt ut. Så fördelen med att vi delar med oss av vår livserfarenhet är att du kanske inte behöver göra om våra misstag, eftersom du nu vet att de här riskerna finns. Vågar du inte ta tag i det här så kanske du kommer att ångra dig och undra hur det kunde ha blivit? Berätta åt honom hur du tänker och känner och be honom berätta vad han tänker och känner. Det är vårt råd. Må det bära eller brista, men då VET du. Det känns ibland som att det finns en viss trygghet i att inte veta – men den tryggheten är förrädisk. Och tänk det också som så att om du inte vågar prata med honom nu om dina innersta känslor – hur ska du då våga göra det senare? Och vad har du att förlora som du inte skulle ha förlorat i alla fall ifall du lät det här bara rinna ut i sanden?

Lycka till, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny