Hur ska jag göra för att inte vara så ledsen?

Hej vännen!

Jag beklagar verkligen förlusten. Jag är så ledsen att du behöver gå genom det. Jag sänder så mycket värme jag bara kan så här över internet! <3 Tack för din viktiga fråga och för att du skriver till Decibel.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig, fråga dig och visa dig. Det som händer dig nu är orättvist och det är inte en naturlig del av livet. I din ålder ska man inte behöva förlora vänner och inte heller på det sätt som du nu gjort (baserat på det du skriver i hemliga rutan). Jag vill poängtera det, därför att det innebär att vilka reaktioner du än har så kan man säga att det är normalt – det är själva situationen som är onormal. 

Jag har själv förlorat personer som är viktiga för mig, och jag ska berätta för dig om vad som har hjälpt mig. Tyvärr så finns det ingen universallösning till sorg, förlust och kris, det finns inget mirakelpiller man kan ta eller ett magiskt trollspö att vifta med (vilket jag har önskat många gånger). Men det finns saker som du kan göra för att just den här stunden och just den här dagen ska bli lite, lite bättre.

Gråt
Du signerar din fråga med ”jag vill gråta ihjäl mig” och där svarar du rätt bra på din egen fråga, tycker jag. Det hjälper att gråta. Man läker såret på insidan lite varje gång man släpper ut sorgen i tårar. Det gör också ont att gråta, jag vet, men jag resonerar som så att det behöver göra ont. Det är lite som att träna, i stunden kan det vara skitjobbigt men efteråt känns det bättre. Och: du kommer inte att gråta ihjäl dig, fast det känns så. Jag lovar. <3

Prata
Prata om din vän. Prata om dina känslor, hur det känns i kroppen, hur det känns att ha förlorat hen, om dina tankar och om din saknad. Har du någon person i din omgivning som känns extra trygg? Mamma eller pappa eller någon annan nära vän, eller kanske en ungdomsledare? Att prata är också ett utlopp för känslor: när man pyser ut en del av allt det som finns på insidan så blir såret lite mindre med tiden.

Skrik eller spring
Ibland kan man känna en hel massa andra känslor än ledsenhet när folk som står en nära dör. Det är tex inte ovanligt att man är arg, en del på personen som ju på sitt sätt lämnat en, eller så på själva situationen. Också ilskan kan behöva sitt utlopp. Vissa personer får utlopp för ilska genom att skrika ut den i en kudde, andra kanske har mer nytta av att ta en löptur.

Känslor är okej!
Andra känslor som kan dyka upp vid dödsfall är skuld (kunde jag ha gjort något annorlunda?), rädsla (hur ska jag klara mig utan min vän?) och overklighetskänslor (speciellt i början). Det är helt normalt och även dessa kan man må bättre av att ventilera och släppa fram. Försök att lära känna dina känslor och möta dem nyfiket. Acceptera att de finns där fast de gör ont. De är som gäster som kommer på besök för att berätta något för dig. När de har förmedlat sina budskap till dig så kommer de att låta dig andas lättare en stund igen. PS: det är också helt okej att vara glad och må bra mellan varven. Sorgen går i vågor och det är sällan storm precis hela tiden. Vartefter tiden går kommer det att storma alltmer sällan.

Skriv brev
Hur skulle det kännas att skriva ett brev till din vän, tror du? När man förlorar någon som står en nära så är det ett råd man får ganska ofta, och för vissa är det väldigt hjälpsamt. I brevet kan du ta fasta på olika saker, beroende på vad du vill säga till din vän. Det kan handla om hur det känns i dig att hen är borta, saker du aldrig hann säga, frågor du aldrig hann ställa, saker du önskar att ni hade hunnit göra tillsammans, sånt som du ångrar och sånt som du saknar. Även om du inte kan skicka brevet till din vän så kan brevskrivandet bli som att få ett avslut på alla de saker som ännu känns oavslutade, och det kan göra det lättare för dig att en dag gå vidare.

Ta hand om dig själv
Det här är kanske det viktigaste av allt. Ingen sorgeprocess är den andra lik, och även fast jag skulle vilja ge dig alla världens tips på vad du kan göra för att må bättre så är det bara du som kan ta reda på vad som är hjälpsamt för just dig. Behöver du gråta och bli tröstad? Behöver du gå ut i skogen och skrika? Behöver du vila? Behöver du läsa extra många böcker eller leka med hunden eller ligga under täcket – gör det. Känn efter vilka behov du har och avlasta dig själv från allt det jobbiga en stund. Det är okej att göra det du behöver och orkar med just nu.

Be om hjälp
Om det känns svårt och ohanterligt så vill jag uppmana dig att be om hjälp av vården eller i terapi. Det du går igenom nu är en stor kris och du har all rätt att få krishjälp och stöd genom den svåra perioden. Din kompis död och allt runtomkring det har kanske väckt tankar kring ditt eget mående, eller på din kompis sista tid, eller något helt annat – och som jag skrev tidigare så är det inte konstigt alls – men ibland kan det vara bra att diskutera sånt med en person som är professionell, utomstående och som förstår sig på kriser. Jag hoppas att din stad eller din församling redan nu har erbjudit krishjälp, men du kan alltid vända dig till hvc om det inte är tillräckligt, nu när skolorna är stängda.

Tiden
Den största klyschan av alla, kanske: ”tiden läker alla sår”. Jag skulle inte sträcka mig till att påstå att det är tiden som läker såren, eller att såren ens läks helt och hållet nån gång, men jag vet med säkerhet att så jobbigt som det är nu kommer det inte alltid att vara. Det finns olika ”faser” när det gäller kriser som dödsfall och den första tiden är ofta den värsta. När chocken lagt sig och de värsta känslorna har fått komma ut och fram så kommer det att lätta. Låt det ta den tid det tar, gråt och prata och känn efter vad du behöver. Du är så viktig och värdefull!

Jag avslutar med att sända styrka till dig. Skriv in på nytt om du behöver få något ur dig, du är inte ensam!

Varma kramar från Angelica