Hur ska jag göra för att kunna gå vidare?

Hej du osäkra tjej!

Vojdå vännen, det där var ingen rolig situation :(... Se, det här med förtroende och tillit är nästan det allra viktigaste i ett kärleksförhållande. Ja, redan att bli ihop är ju grunden till förtroendet och tilliten: att bli ihop betyder i praktiken att lova varandra att inte vara med någon annan utan satsa på det gemensamma förhållandet. Visst betyder förtroende också tex att kunna prata om "allt", dela sitt liv med någon, våga vara sig själv tillsammans osv. Men visst handlar ett förhållande väldigt mycket om att våga lita på varandra - när det gäller allt från att bevara hemlisar till att inte vara otrogen.

Fast hurudant förtroende (och tillit) man får för varandra och hur snabbt varierar ju också både från person till person och från förhållande till förhållande. Vissa börjar lita på sin pojk-/flickvän direkt och tycker att det är självklara saker att är man ihop så ska man försöka göra allt för att hållas ihop. Andra kanske inte riktigt är säkra på sina känslor i början av förhållandet och därför kanske inte har samma engagemang, kanske inte satsar lika hårt känslomässigt. Överlag kan ju känslorna fara hit och dit och upp och ner i början av ett förhållande... vilket gör att en del kanske gör något misstag i början av förhållandet. Inte så att alla de personerna automatiskt skulle vara otrogna, utan mera att de kanske inte riktigt vet vad de känner eller kan kasta fram och tillbaka flera gånger mellan osäkerhet/tvivel och övertygelse om att det här förhållandet är "rätt".

Kommer det då en "frestelse" emot när de är så där osäkra så kanske de inte kan motstå utan gör något känslomässigt impulsivt. Tex nu ditt ex: han kanske inte alls alltså hade planerat att han skulle försöka få vara med din kompis då, utan chansen bara dök upp och han tog den, det bara hände. Och just då kanske han var lite överväldigad över det de två delade - ibland dras man ju liksom med i händelserna och känner väldigt intensivt just då (speciellt om man är på festhumör eller är berusad och självkontrollen blir svagare av det). Efteråt kanske det som hände kvällen innan inte alls känns lika häftigt eller romantiskt. Kanske inte alls är lika lockande längre. Kanske man ångrar att man kastade bort det man redan hade. Kanske man sparkar sig själv i skallen. 

Visst kan det hända att man känner starkare för den man strulade med och gör slut med flickvännen istället. Men rätt ofta så var det bara en tillfällig förvirring när man strulade vid sidan av. Ibland kanske man faktiskt har känslor för två personer, men är ihop med den ena och har på gång/får på gång med den andra. Just då kanske man tror att man vet vad man känner (som när han sade åt henne att det är slut mellan er - han kanske tänkte just då att han skulle göra slut och satsa på henne istället) och så satsar man - fastän man senare inser att satsningen var fel.

Ibland är det istället kompisarna som gör en uppmärksam på vilken idiot eller skitstövel man var - eller när man får höra flickvännens reaktion på vad man gjort och inser hur mycket det förstörde och sårade. Faktum är att ingen föds som den fulländade pojk-/flickvännen som aldrig gör fel, men ibland fattade man nog inte före vad det var man sysslade med och vilka konsekvenser det skulle få. Folk kan ju ha olika uppfattningar om var gränsen för otrohet går också, tex anse att tafsande och hängande inte alls är "förbjudet" när man är ihop med någon. Först när den sårade eller andra säger till, så inser man att man gjort fel mot den sårade.

Och tyvärr, ibland är folk "äkta" skitstövlar, som medvetet ljuger för att få något ut av någon annan, manipulerar, hoppas kunna hålla sina snedsteg hemliga, tänker bara på sin egen njutning osv.

Men det är omöjligt för oss att gissa oss till vilken typ din kille hör till eller orsakerna till varför han gjorde som han gjorde. Var det en tillfällig svaghet han föll för eller är han opålitlig - det vet kanske bara han själv. Dessutom kan folk förändras och mogna, inse livssanningar, ångra misstag, tänka om och helt enkelt bli lite bättre på det här med förhållanden. Eventuellt skulle det vara orsak nog att ge honom en andra chans - men det kan bara du bestämma. Det är en risk, såklart, ifall det är så att han verkligen "menade" att vara med din kompis och ifall han både ljög för henne och aldrig skulle ha sagt förlåt åt dig om det inte var för att dina killkompisar redan skvallrat. Men det kan ju också hända att det här snedsteget fick honom att inse hur mycket han egentligen tycker om dig, när han redan hade förlorat dig alltså. Som sagt, totalt omöjligt att veta om han kommer att krossa ditt hjärta igen ifall du försöker på nytt med honom eller om han blir världens ljuvligaste pojkvän. Kärlek handlar om mod, risker och chanser och vi kan inte välja åt dig vad du ska göra.

Men vill du en gång för alla glömma honom, så har vi en maaaassa tips på hur man gör det här på Decibel under Göra slut. Snälla gå och läs igenom de sidorna, säkert blir du klokare av det hursomhelst. Minns att det sist och slutligen är du själv som bestämmer vad du ska känna och hur mycket det ska få påverka din livskvalitet.

Och slutligen: hallå, vad var det för en kompis som for med din kille??? Har du och hon snackat om det alls? Eller ansåg inte hon heller att hon gjorde något fel? I värsta fall har dina killkompisar överdrivit eller trott att 2+2=sex? Folk tenderar ju i allmänhet att måla fan på väggen för minsta lilla när de skvallrar...Nå, att han hörde av sig och ångrade sig så där tyder ju nog på någon form av dåligt samvete.

Men oavsett orsak så blev du sårad. Frågan är nu bara vad du ska göra för att såren ska läka ordentligt utan desto mera ärr. Kanske kanske kanske vore det bra att prata med honom om allt det här, få ordning på vad som riktigt hände och eventuellt också på varför allt hände. Antingen kan det bli en omstart på ert förhållande eller så ett avslut så att du kan gå vidare. Det kanske inte är så bra att bara lämna allt hängande i luften, för det kan ta längre tid för läkningsprocessen då, gissar vi.

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena