Hur slutar jag med självskadebeteende

Hej fina du!

Du behöver verkligen inte be om ursäkt för att du berättar det här - du har inte skrivit för mycket, och du är inte jobbig för att du berättar hur du mår! Jag är glad att du vågade skriva hit och berätta, även om det säkert inte var så lätt att berätta nåt så personligt <3

Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att du mår dåligt. Ibland kan självskada bli ett sätt att hantera känslor som gör ont, särskilt när man inte riktigt vet hur man annars ska hantera dem. Det kan kännas som en lättnad för stunden, men ofta kommer de jobbiga känslorna tillbaka efteråt – ibland starkare än vad de var innan, och så blir det som en ond cirkel av det, så i längden hjälper det inte att skada sig. Du förtjänar att få hjälp med det som gör ont, utan att behöva skada dig själv för att orka med det.

Du berättar också att du hatar ditt utseende och att du tidigare har blivit mobbad. Jag vill att du ska veta att det som andra har sagt eller gjort mot dig inte avgör hur mycket du är värd! Även om mobbningen har slutat kan orden och känslorna som den lämnat kvar finnas kvar länge. Man kan fortsätta vara ledsen, osäker eller kritisk mot sig själv även när det som hände är över. Det betyder ändå inte att det är något fel på dig. Det säger mera om de personer som gjorde så mot dig, än om dig.

Det går att lära sig andra sätt att hantera de här känslorna, istället för att skada sig. Vi kan börja med små steg.

1. Försök att skjuta upp impulsen en liten stund.

När du känner att du vill skada dig behöver du inte tänka att du aldrig får göra det igen. Det kan kännas som ett alldeles för stort krav till en början. Försök i stället att först bestämma dig för att vänta i femton minuter.

Under de minuterna kan du gå till ett rum där du känner dig tryggare, lägga undan sådant du skulle kunna skada dig med och göra något som hjälper dig att ta dig igenom just den stunden. När de femton minuterna har gått kan du försöka vänta ytterligare en stund – säg tio minuter.

En impuls kan kännas jättestark utan att du måste agera på den. Du behöver inte lösa allt som känns jobbigt just då. Du behöver bara hjälpa dig själv igenom de närmaste minuterna! Oftast märker man att impulsen att skada sig har minskat när man har börjat sysselsätta sig med annat istället, eller exempelvis pratat med någon man litar på om tankarna man har. Vilket för oss till nästa punkt:

2. Hitta något som hjälper dig att hantera känslorna utan att göra dig illa.

Olika saker fungerar för olika personer, så det kan behövas lite tid för att hitta det som passar dig. Du kan exempelvis prova att:

• Lyssna på musik som antingen passar känslan du har just då, eller är i känslan som du vill uppnå. Om du vill så kan du också prova röra dig till musiken – det måste inte vara nånsorts ”perfekt dans” utan redan det att bara hoppa på stället och skaka kroppen kan hjälpa. Lite som när djur skakar av sig efter att de sprungit undan fara.
• Skriva ner precis allt du känner, även om det blir argt, rörigt eller ledsamt. Det här har i studier visat fungera jättebra istället för att man skadar sig – men det behöver helst göras med papper och penna istället för på telefonen eller datorn.
• Rita, klottra eller dra hårda streck på ett papper när känslorna känns för stora.
• Rita vackra mönster eller bilder någonstans på din kropp med en tuschpenna av något slag
• Slå eller ropa in i en kudde.
• Bit i något riktigt surt, typ en citron eller en sur godis (ß det här har visat sig vara en bra metod för många, eftersom det ”chockar” kroppen på ett vis som lite liknar att skada sig – men det är inte skadligt!)
• Håll i en isbit
• Gå till ett rum där det finns någon annan, eller sätta dig bredvid en person du känner dig trygg med.
• Skicka ett meddelande till någon och skriva: ”Jag mår inte så bra just nu. Kan du prata med mig en stund?”
• Om du gillar att sminka dig kan det också vara ett bra sätt att uttrycka sig i stunden, du kan ha våtservetter på ditt rum så att du får bort det sen efteråt utan att behöva visa det för nån om du inte vill.
  
  Om du märker att en metod inte hjälper betyder det inte att du har gjort något fel. Prova något annat. Målet är inte att du genast ska bli glad, utan att du ska kunna ta dig igenom känslan utan att skada dig.

3. Försök att lägga märke till vad som händer precis innan du vill skära dig.

Du behöver inte analysera dig själv hela tiden, men ibland kan det hjälpa att fundera lite på vad som utlöser impulsen.
Händer det framför allt när du ser dig själv i spegeln? När du känner dig ensam? Efter att någon har sagt något elakt? När du känner att du inte duger, eller när allting bara blir för mycket?

Du kan skriva ner vad som hände, vilken känsla du fick och vad du hade behövt just då. Kanske hade du behövt tröst, trygghet, att någon lyssnade eller att få slippa tänka på allt en stund.

Med tiden kan du börja upptäcka vad du behöver i de stunderna och hitta andra sätt att få det behovet mött. Jag kan rekommendera att du har nåt visst fint häfte och nån viss fin penna som du skriver upp såna här saker i – om du gillar hur sakerna känns/ser ut, så är det större chans att du också faktiskt använder dem.

Sen vill jag också säga några ord om att hata sitt utseende – till att börja med så är ditt utseende en av de minst intressanta grejerna med dig! Du är så mycket mera! Din personlighet, dina quirks, det du är bra på, det du är mindre bra på, din humor, din intelligens – allt sånt är mera intressant än ditt utseende. Men med det sagt, så strävar vi ju gärna till att åtminstone vara okej med sitt eget utseende, så att vi inte ska behöva gå runt och tänka på det så mycket.

Förändring i inställning så händer inte över en natt. Du behöver inte börja älska ditt utseende direkt. Ibland kan det till och med kännas provocerande när någon säger att man är fin, om man själv verkligen inte känner så. Börja hellre med att försöka vara lite mindre elak mot dig själv.

När du tänker ”jag är ful” kan du försöka ändra tanken till ”jag känner mig ful just nu, men en känsla är inte samma sak som ett faktum”.

Du kan också försöka minska sådant som får dig att må sämre, till exempel att jämföra dig med andra på sociala medier eller att stå länge framför spegeln och leta efter saker du inte tycker om. Försök tala snällare till dig själv – ungefär så som du skulle tala till en kompis när den där elaka rösten i ens inre dyker upp! Du förtjänar omtanke även de dagar då du har svårt att tycka om dig själv.

Jag förstår att du kanske är rädd för hur dina föräldrar skulle reagera om de visste om att du skadar dig, eller att du inte vill göra dem oroliga. Att du gömmer skadorna under långa tröjor låter som att du har behövt bära mycket av det här helt ensam. Men du ska inte behöva hålla allt hemligt och försöka klara det själv.

Om det känns för svårt att berätta för dina föräldrar kan du börja med en annan vuxen som du känner dig trygg med. Det kan vara en skolkurator, skolhälsovårdare, lärare, släkting eller någon annan vuxen som brukar lyssna på dig.

Du behöver inte veta exakt hur du ska förklara allt. Du kan till exempel visa den här texten eller säga typ:
”Jag har börjat skada mig själv igen och jag vet inte riktigt hur jag ska sluta. Jag har försökt hålla det hemligt, men jag mår inte bra och behöver hjälp. Jag är rädd för att berätta, så jag skulle behöva att du lyssnar lugnt på mig.”

Det kan kännas jätteläskigt att ta det steget, men du behöver inte berätta allt perfekt. Det räcker att börja. Och om du verkligen inte känner dig bekväm i att prata om skadandet, så kanske du kan börja med att först bara prata om känslorna som du har, och välja att inte nämna skadandet just precis nu förrän du har bättre förtroende för den vuxna? Du förtjänar hjälp och stöd när det är jobbigt <3

OBS! Om du har sår som är djupa, inte slutar blöda, verkar ha blivit infekterade eller verkar allvarliga behöver du också få medicinsk hjälp – sånt ska man inte ta risker med. Om du känner att du riskerar att skada dig allvarligt, gå till en vuxen direkt och stanna inte ensam med det!

Du är inte konstig eller svag, och du behöver inte skämmas för att du kämpar med något som är svårt. Du är inte ensam om att ha jobbiga känslor, därför ska du inte behöva bära det ensam heller!

Ta hand om dig, och skriv in igen om du vill!

Kram, Kix