De e jag som har skrivit inläggen trodde han kunde ändras och vad ska jag ta mig till, och i det sista så skrev ni att jag gärna typ kan skriva hur det blev sen efter midsommaren och sånt... well, de va ju så att han hade skrivit en gång och sen slutat plötsligt igen, några dagar efter skrev jag till honom exakt hur jag kände och tänkte, vet ej om det var bra eller dåligt, men jaa, jag skrev iaf typ att daag efter dag så väntar jag på att han kanske nångång skulle skriva åt mig och att jag inte förstår varför det ska vara så fram och tillbaka med allt detdär, och detdär att jag provade skicka men han bara ignorerade det, att jag inte orkar med det att han först ska prata och jag blir jätte glad och sen igen låtsas som inget, att det känns så jävlit. att jag vill att han istället ska säga som det är typ istället för att hålla då på me nå andra flickor att jag vill att han nu ska vara ärlig och säga så jag inte behöver grubbla på det typ nåt sånt liknanade skrev jag...
Vi chattade en stund han svarade att detdär med att skriva den där ena gången var nog typ bara en hetken päähänpisto han tror inte att han vill... jag förstod, så talade vi lite till så kom vi fram till att det inte går att vi måste bara lämna dethär utan att vara ''fitti'' på varandra.. kanske bäst nog. men jag blev ju förstås ledsen det var ju som vi typ ''gjorde slut'' fast inte vi hade varit i ett förhållande..
Det har gått typ 3 veckor sen det och nu har han igen börjat gilla bilder av mig och mina bilder och statusar på facebook.. jag vet inte vad det är nu och när jag såg honom en dag när jag och mina kompisar var i byn så kom domdär jävla fjärillarna tillbaka i magen och jag trodde jag skulle kunna spy det blev liksom såå... vi kollade typ varandra i ögonen för någon sekund bara men ändå .. jag har inte kommit över honom, det hjälpte ju inte precis att han började gilla igen..
jag förstår inte mig på honom bara.. mina kompisar sa att jag ju kan prova skriva till honom pånytt, men jag tycker att om han vill något så får han faktist ta och göra det själv.. det var ju ändå han som sa att han inte ville..
och det där som jag hade skrivit om att det hade hänt något i hans familj så det var nog sant, eller är.. hans mamma har cancer.. så jag förstod ju om han inte ville. men nog gjorde det ju ont åt mig ändå att liksom det tog slut... jag vet inte bara om jag ska försöka komma över honom eller om jag ändå skulle ha ett litet hopp, det är så svårt...
aaa
Hej, Vad kul att höra från dig igen!
Men jaaaaa, det är nog så svårt att veta vad som rörs i andras huvuden..... Om man ändå hade en kristallkula där man kunde hitta alla svaren :)
Jag tycker du gör rätt i att följa din magkänsla, låt honom ta kontakt denna gången. Du har ju skrivit hur du känner, så det borde han ju veta nu redan. Onödigt att skriva allt igen, det kan lätt uppfattas lite tjatigt.
Som sagt var är det ju svårt att veta vad han riktigt menar nu då han igen börjar gilla och sådant. Men det kan ju också hända att han inte vill/vågar ha ett förhållande, men ändå vill ha dig i sin närhet, kanske bara som vän men ändå.
Ni verkar ju ha haft bra diskussioner, kan hända att han inte vill vara utan dem, fast han inte riktigt vill satsa på kärleken.
Om hans mamma är allvarligt sjuk så måste man väl förstå att han kan vara lite svår ibland.
Mitt råd till dig är nog att du ska låta tiden ha sin gång, skynda inte, se vart det vänder. Det är ju ingenting som måste hända bums, och genast eller?
Bättre att inte skrämma bort honom ifall det nu är så att han inte riktigt vet vad han vill, var hans vän så länge.
Lär känna varandra, dela tankar och funderingar med varandra, det kan sen vara den allra bästa tänkbara inkörsporten till något mera :)
Massor med kramar, och lycka till hälsar
ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar