Ingen sexlust

Hej!

Hördu vännen, det där låter mycket bekant, det med att sexlusten minskar och "knärrandet" ökar när man varit tillsammans ett bra tag! Vi skulle tro att de flesta par som varit ihop ett tag (några år) går igenom exakt samma sak! Vi har sett det en maaassa gånger och upplevt det själva och hjälpt massor av vänner igenom det här. Det kanske bara inte hör till de där grejerna man talar öppet om - kanske bara med närmaste kompisarna, som inte heller känner till hur vanligt det här är - och tyvärr brukar det leda till att många förhållanden tar slut för det här "onödiga" problemet. Vi ska försöka förklara hur vi tänker om det här - och till vår hjälp tar vi också lite klokheter som sexrådgivaren Katerina Janouch sagt - så hoppas vi att det hjälper att höra att det inte är ovanligt och att du inte är ensam!

Vi har märkt att det brukar komma en första kris ganska så tidigt, kanske redan efter ett par månader upp till ett år efter att man blev ihop. Det brukar ske när den första upp-över-öronen-förälskelsen svalnar till vardag. Folk brukar krisa då för att de inte riktigt insett att man inte kan vara himlastormande nykär i och hinner-inte-innanför-dörren-kåt på varandra i all oändlighet. Det kommer en period då förhållandet måste förändras för att överleva, nyförälskelsen måste gå över i stadigare och lugnare kärlek eller så konstaterar man att det inte fanns något "mer" bakom förälskelsen, inget att bygga något varaktigare på.

Klarar man sig förbi den här första krisen (vissa med buller och brak, andra nästan omärkligt) så kommer nästa att komma ett bra tag senare. Kanske först när man varit ihop några år, kanske bor ihop, känner varandra utan och innan. Då kanske det finns en djup kärlek, men ingen rosaskimrande förälskelse kvar alls. Samtidigt formligen forsar "kärlekskravet" från omvärlden över oss från allt från radio till tjejsnack, kravet om att vi alla borde hitta Den Stora Kärleken, Den Rätte, och leva Lyckliga i Alla Våra Dagar. Så förväntningarna, förhoppningarna och drömmarna blir för väldigt många mycket större än vad verkligheten har ens en liten chans att uppfylla. Då smyger sig lätt missnöjet och besvikelsen sig in i förhållandet och tankarna att "blir det inte mer än så här?..." gör att man börjar ifrågasätta allt. Reaktionen blir då oftast trötthet och irritation på partnern, en känsla av otillfredsställelse, kanske gnagande drömmar om singellivet, om att gräset kunde vara grönare på andra sidan.

Samtidigt påverkar såklart det här också sexlivet. Förälskelse och sexuell upphetsning brukar gå hand i hand - vem har nu inte under de första veckorna haft problem med att hålla händerna borta från den älskade? Förälskelsen kryddar sexet på ett alldeles speciellt sätt med all spänning, den lilla blygheten, det "okända och nya" som partnern inebär. Men senare, i det stadiga förhållandet, är det svårt att hålla samma takt på sexlivet som i början. Man känner varandra utan och innan, är trygga med varandra, har upptäckt "allt" tillsammans - och dessutom suger vardagsstressen, smågnabbet och irritationen, ja Livet, musten ur sexlivet. Sexet blir mera rutinmässigt, kanske mer sparsamt och det farligaste: man börjar överväga för varje gång om man faktiskt har lust. Det här är superviktigt! Frågar man sig själv om man HAR lust till sex så blir svaret åtminstone 90% av gångerna att nej, man är för trött/sur/ska upp tidigt/känner sig ful osv - och så blir den andra ledsen av avfärdandet. Nästa gång är det ännu svårare att "sätta igång" med sex. Inte myser och gosar man ens som förr... Samtidigt så forsar "sexkravet" på oss från omvärlden från allt från romantiska komedier till porr, man SKA vara tokkåt på varandra hela tiden och alltid ha fantastiskt mind-blowing sex! Så likaså smyger sig besvikelsen och missnöjet in där också.

De här två grejerna hänger alltså oftast ihop. Tjejer i allmänhet brukar funka så här, att besvikelsen på att inte längre ha Århundradets kärkessaga gör att man börjar tvivla på om han är Drömkillen och så blir vi irriterade, ser bara felen hos partnern, gnäller osv. Och han igen brukar då oftast känna sig otirllräcklig och aldrig duga och då blir han sur och drar sig undan. Han kanske skulle önska lite enkelt okomplicerat sex emellanut, utan känslostormar - kanske han till och med skulle vilja känna sig attraktiv någon gång, inte vara den som "tjatar". Oftast har vi så olika förväntningar på varandra att vi helt enkelt förstör alla chanser för oss själva att förbli lyckliga tillsammans. Vi har ett utprintat citat här på väggen i kontoret: "What screws us up most in life is the picture in our heads of how it is supposed to be". Vi har en bild av hur ett förhållande BORDE vara och när verkligheten inte motsvarar bilden blir vi besvikna.

Så vardagslivet blir fullt av tjafs, gnäll, missbelåtna miner och att man somnar med ryggarna mot varandra. Därför brukar man oftast också behöva lösa båda problemen tillsammans, både tjafset och avsaknaden av sexlust, tror vi. Först och främst handlar det såklart om inställningen. Det här är lite svårt att förklara, det är oftast sådant som man fattar först sedan när man gjort det, glödlampan tänds kanske först när man kan se den i livets backspegel. Men vi försöker: Oftast är alltså roten till det onda - har vi lärt oss - för höga förväntningar på varandra. Vi har svårt att fatta och acceptera på allvar att INGET förhållande är perfekt, inga två människor kan passa fullkomligt perfekt ihop, att alla förhållanden ALLTID kräver jobb och ansträngning och att allt SVALNAR. Förhållandet kommer att bli och måste bli lugnare på alla fronter - speciellt om man tänker att man ska tillbringa resten av livet tillsammans. Någon har sagt att det borde hållas ungefär till 70% bra, för 100% bra är fullkomligt omöjligt att uppnå för längre perioder i livet. Ni kommer inte att ha passionerat sex varje dag för resten av ert liv, ni kommer inte att gosa i soffan varje kväll och er kärlekshistoria kommer inte att vara något märkvärdigt alls. Men för den skull är inte ert förhållande misslyckat eller dåligt!!!! Det måste bara genomgå en förändring för att klara sig livet ut. Förändringen kanske är lättast att se och genomföra om man drar ner alla förväntningar till noll och verkligen SER det man har.

Föreställ dig er som gamla: hur kommer ert förhållande se ut då? Då kanske varje liten godnattpuss, varje handsmekning, varje delat litet skämt, varje strykt skjorta eller reparerad tvättmaskin kommer att vara de stora kärlekshandlingarna. Det gäller att få förhållandet att basera sig på de småsmå gesterna, på varje dags omtanke, på tryggheten tillsammans. Ett förhållande överlever inte genom romantiska middagar med levande ljus eller på heta nätter av älskog, däremot överlever det genom små gester av hänsyn och omtanke och genom att ses som ett plus i livet, inte ett krav. Kärlek blir ett leende i samförstånd över huvudena på era barn när de lärt sig knyta skorna, att hälla upp kaffe åt partner medan man häller upp åt sig själv, att när man betraktar sin man genom den kvinnliga arbetskollegans ögon tänka att jamen han ÄR ju faktiskt helt okej. Inte fullkomligt okej, men riktigt bra! Han är inte supersexig - men hans lilla kulmage är ju faktiskt ändå lite charmig, den ger ju honom lite pondus. Och han är inte den mest romantiska (han har inte gett en komplimang eller kärleksförklaring på femhundra år) men han borstade av snön från din bil innan han for till jobbet imorse och det gjorde dig glad. Se det lilla positiva istället för att koncentrera på de "stora" negativa (som oftast är pyttesmå men som man själv blåser upp till gigantiska problem).

Vi tror alltså att kärlek handlar mycket om att se det man verkligen har och kunna hitta det gulliga/mysiga/älskbara i det. Ingen är perfekt, men man behöver inte alls vara dålig för det! Samma med sex, det behöver inte vara fantastiskt och du måste inte vara drypande kåt före. Tänk inte över huvudtaget, bara HA SEX! Försök att dra ner förväntningarna till noll, bara slappna av och NJUT av sekunden. Du kommer att märka att när ni hållit på lite, så är du plötsligt upphetsad och så blir det riktigt bra! Hormonerna som frigörs av beröringen (oxytocin)och av orgasmen (endorfiner) kommer att göra dig lyckligare, friskare, nöjdare och faktiskt, otroligt nog, så gör lite sex att man vill ha mer sex! Det sätter igång en god cirkel, där nästa sex blir bättre och där man snart börjar se fram emot sex. Det gäller att ha rätt inställning, det gäller att tänka mera på det som en källa till lite njutning, lite som ett glas rött vin eller en chokladplatta eller bastu eller en zumba-lektion. Som något som ger ett leende på läpparna efteråt, inte något måste för förhållandets överlevnad. Det är de småsmå värmande känslorna djupt ner i bröstet halv 11 en tisdagsförmiddag som gör att förhållanden håller livet ut, inte de stora känslostormarna eller ögonblicken eller händelserna!

Hoppas att vi kunnat hjälpa dig med något av det här? Varje förhållande är unikt, men det här brukar vara en vanlig grop i livet som många snubblar på, så stämmer inget av det vi sagt så skriv in igen och berätta mera! Stoooor kraaaam,

hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna