Ingen sexlust

Hej.

Åh, du är långt ifrån ensam om att känna som du gör nu. Det är ett fruktansvärt tungt val att stå inför, skall man stanna eller gå och vad händer sen? Jag skall försöka svara på dina frågor i tur och ordning och ge mina synpunkter, men ditt problem är långt ifrån enkelt och eftersom det är du som skall leva med konsekvenserna så måste du framför allt komma ihåg att vad som än händer så måste det vara ditt eget beslut för att du vill det.

Du skriver att ni har varit tillsammans i tre år. Det är en lång tid då man är i din ålder. Ni har säkert kommit varann väldigt nära och älskar varann väldigt mycket. Men just i den ålder ni befinner er nu händer det så otroligt mycket, både inuti och utanpå. Du har säkert på avstånd följt dina kompisars äventyr, de som är singlar, och på festerna har one night stands till höger och vänster. Det är både en för - och en nackdel att inte uppleva det själv. Dels har din pojkvän besparat dig från mycket oro/ångest/dåligt sex med främlingar o.s.v. men vissa saker, både misstag och framgångar, måste man nästan få uppleva själv, därför att det annars kan leda till att det känns som om man inte har fått tillräckligt med utrymme. Nu menar jag absolut inte att du har gått miste om att ligga runt och att du borde göra det - utan jag menar att du hela tiden har utvecklats tillsammans med din pojkvän. Vilket är bra och tryggt, men det kan också vara på bekostnad av att du inte har utvecklats till DIG, utan "till dig bredvid honom".

Du skriver att ni till en början hade sex ofta och bra, men att ni nu inte har sex ofta och att du inte längre känner någon lust. Jag förstår din önskan att få tillbaka lusten, och ditt behov av att göra din pojkvän glad, men jag tror att din bristande sexlust är ett symtom på att det finns annat som inte står rätt till. Det är ju naturligt att lusten i något skede minskar (inget par är lika tända på varann livet ut, så är det bara) och sexlusten kan gå i vågor - ibland kommer den tillbaka. Du skriver att ni t.o.m. har testat på nya saker för att få tillbaka lusten. Men med tanke på er ålder så tycker jag inte att du skall fastna i en relation bara för att du är rädd att göra honom illa. Du älskar honom, men kanske mer som en vän nuförtiden? Det att din familj och släkt tycker om honom kan också göra det svårt att bryta upp, men du kan ju inte heller fortsätta vara tillsammans med honom bara för att din familj vill det?

I den ålder ni befinner er just nu händer det en massa saker. Ni byter skolor och kanske blir intresserade av att flytta till en annan ort. Det är tryggt att ha en annan person som man litar på och känner, en fast punkt då allt annat förändras. Men jag undrar om inte ditt ointresse för sex beror på att du i tanken redan har gått vidare? Ser du dig själv gifta dig med honom och bli gammal bredvid honom? Jag förstår din rädsla för att göra slut med det gamla, att förlora en vän, men å andra sidan så är ni väldigt unga för att fatta beslutet att vara tilsammans resten av livet, speciellt om en så pass viktig del som sexlivet inte fungerar.

Överallt talas det om tvåsamhet och att man skall ta hänsyn till varandra, och det är jätteviktigt. Det är en fin och sällsam gåva att få älska en annan person och bli älskad tillbaka. Men ungdomen är en period då de allra flesta tänker och handlar lite själviskt. Och jag tror att även det är en viktig del av utvecklingen. Det är helt okej att du tänker på dig själv och gör det som känns rätt för DEJ. Så om det var helt och fullständigt upp till dig, vad skulle du då göra? Om ditt svar är att du skulle stanna med din pojkvän så är det bra, då skall vi tro att din sexuella olust är en tillfällig svacka och att det kommer att ordna sig, för det kan det göra.

Men om ditt svar är att ifall det bara var upp till dig så skulle du vilja vara singel, och få pröva på att stå på egna ben. Pröva på att bli förälskad i andra människor och uppleva nya äventyr så tycker jag att du skall göra det. Det finns så mycket kvar att uppleva och du FÅR tänka på dig själv i det här fallet. Det är ju DITT liv det handlar om.

Att göra slut är aldrig lätt. Det finns ingen bra tidpunkt och inget bra sätt. Det gör ont i alla inblandade då någonting går sönder. Men det betyder inte heller att det är fel beslut. Ge dig själv lite tid att i lugn och ro tänka igenom allting. Ganska ofta är det så att då man har kommit så långt att man t.ex. berättar om sin oro över sitt förhållande för vänner och familj så har man egentligen redan fattat beslutet. Det kan hända att din fråga inte alls var någon fråga utan ett konstaterande av fakta, men det kan också hända att du tycker att det jag skriver är rena smörjan och att det är klart att du vill fortsätta vara med honom.

Tänk igenom allt i lugn och ro, och hur det än blir så kommer det att ordna sig. Skriv gärna och berätta vad som händer :)

Kram

Tessi