inte lätt

Hej!

Ja du, knepig fråga – eftersom det som vanligt inte finns någon regelbok att följa. Ingenstans där det står att om det är x antal år emellan så är det OK men om det är y antal år emellan så är det förfärligt fel. Men jag ska försöka reda ut ditt bekymmer med hjälp av egen (och kontorstjejernas) livserfarenhet och en ungefärlig uppfattning om den allmänna moralen i samhället.

För det första så ber jag om ursäkt, men för att kunna svara så måste jag utgå från din ålder, trots att det är ”hemlig information” som kommer med din fråga och som bara jag kan se. För du är myndig och enligt alla officiella regler och lagar så har du rätt att göra om du vill. Det är väl egentligen den enda regelbok som finns: enligt Finlands lag får en person som fyllt 18 relativt fritt bestämma över sitt eget kärleksliv och sexliv. (Med ordet relativt menar jag bara att man inte får våldta eller använda våld, ha sex med personer under 16 osv.) Det betyder också att ingen i princip HAR RÄTT att rynka på ögonbrynen, tala skit bakom ryggen på dig eller ens uttrycka sin åsikt åt dig. Egentligen har de inte med det att göra över huvudtaget. Hade du varit under 18 så skulle det överlag ha varit lite mer tvivelaktigt: dina föräldrar skulle ju fortfarande officiellt ha ansvaret för dig och därmed se till att du inte blev sårad, utnyttjad, förlöjligad osv. Det verkar liksom finnas en osynlig moralisk gräns vid 18. Då hade säkert folk börjat tycka och tänka saker.

Säkert tycker och tänker folk ändå saker ifall du skulle bli ihop med den här killen. Eftersom du i alla fall är över 18 så skulle det gå mera till folks personliga åsikter och uppfattning om moral. Vad tycker just den och den personen om en så och så stor åldersskillnad? Personligen (och tjejerna här på kontoret) misstänker att det kommer att bero lite på hur allvarligt ert förhållande kommer att bli. En kort romans säger de nog inte så mycket om, skulle vi gissa. Skulle ni däremot flytta ihop, förlova er, skaffa barn och ta bostadslån, så kanske folk skulle börja muttra. Då kanske de skulle tvivla på att det ska hålla mellan er i längden. Då skulle de kanske säga att ”jamen hon har ju inte hunnit leva livet ännu, är det inte lite tidigt för henne att skaffa barn osv?” Vi tror inte att någon skulle opponera sig så väldigt starkt ansikte mot ansikte med er i alla fall – men folk skvallrar ju ibland nästan oavsett vad man gör, åtminstone här i Österbotten (du hade inte klickat i hemkommun, så jag kan ju egentligen inte veta hurudana människorna runt dig är). Kanske du inte direkt skulle få ett dåligt rykte, men det skulle säkert pratas, om än inte sååå negativt. Och dina jämngamla kompisar kanske skulle ha lite blandade känslor, precis som du när han berättade att han var 29. Lite beundran blandad med lite tveksamhet: å ena sidan kanske han är mer erfaren och mogen jämfört med en 10 år yngre kille, å andra sidan kanske han är helt annorlunda en 10 år yngre kille och därmed en obekant faktor. Enda ”botemedlet” mot det skulle säkert vara att de också lärde känna honom.

Jag skulle vilja säga att du ska strunta i vad folk tycker och tänker och bara tänka på dig själv och på honom. Du verkar ha ganska klart för dig vad du känner för honom och vad du vill med honom? Du skulle säkert ha inlett ett förhållande med honom redan ifall han faktiskt hade varit några åt yngre. Har man en ”connection” och ingenting annat hindrar (som tex en flick-/pojkvän) så är nog den allmänna åsikten ”Go for it” – kärleken och livet är till för att upplevas. Men till en viss del så borde du nog fundera över själva orsaken till att folk kan vara tveksamma till ert förhållande – före du ger dig in i förhållandet eller det blir för allvarligt. Allt för att du en vacker dag sedan inte ska vakna upp missnöjd eller blir sårad. Med bara något års skillnad så borde inte Framtiden vara något att ta ställning till före förhållandet ens riktigt börjat, men nu kan det vara det.

Vad vill du och vad tror du att han vill? Vill du bara ha ett äventyr? En kort, het romans, ”pröva på”, ta dagen som den kommer och sedan gå skilda vägar när lusten tar slut? Tror du att det är vad han vill? För det är det som är det knepiga med att han är 29. Kanske han vill börja ta det lugnt, så småningom sluta festa varje helg, kanske gosa i soffan på fredagskvällarna, ha parmiddagar och dona på villan? Var ser han sig själv om ett par tre år? Söker han efter en kvinna att dela sitt liv med, få barn med, bygga hus med och kanske gifta sig med? Och om han verkligen inte känner sig redo för att stadga sig och slå sig till ro ännu – varför inte? (btw, om han verkar yngre i andras ögon: beror det på utseende eller hans sätt – och hurudan tycker du att en 29-åring borde vara?) Och var ser DU dig om ett par tre år? Du skriver att du är en sådan människa som älskar ”spänning o att ha kul”? Studerar du då, deltar iklädd studenthalare i sitzar och råpluggar på nätter, kanske far som utbytesstudent eller Interrail:ar. Eller har du utbildningen klar om tre år, fast tjänst och föredrar en hemmakväll framför en krogkväll? Vad vill du ha hunnit göra innan gemensam elräkning och panikstädning för att svärmor ska komma på besök?

I våra (ungdomsledarna på kontoret) bekantskapskretsar så finns det ändå många kvinnor som fick barn, hus och ring på fingret ”tidigt”. Vi talar alltså inte om de som är 50 år nu utan om 28-åringarna. I de flesta fall knakar förhållandet nu eller så har de redan separerat/skiljt sig. Och som orsak till det anger tjejerna att de var för unga när de ”slog sig till ro”. De hade inte hunnit leva. Inte hunnit festa loss, inte hunnit besöka Japan, inte haft ”tillräckligt” många romantiska äventyr och pojkvänner, inte bott ensamma, aldrig fått spendera sina pengar helt själv… När kompisarna gick på gulis-invigning så jobbade de nattskift eller när bästisen reste till Teneriffa med tjejerna så ammade de bäbisar.

Så länge du och den här killen verkar vara inställda på samma sak, så tycker jag personligen att du ska låta saker och ting bara hända med den här killen. Är ni antingen underförstått eller uttalat överens om att det här bara är ett äventyr, så ska ni njuta av det så länge det varar. Och låter han antyda att han drömmer om att själv bygga sitt drömhus på tomten han ärvde av farfar och du redan vet hurudant kök du skulle vilja ha, ja då ska du satsa på honom. Stämmer ni inte med varandra, så tror jag tyvärr inte att du ska ge dig in i förhållandet, eftersom någon av er kommer att bli sårad eller besviken. Och tyvärr brukar det inte vara så lätt att vara bara vänner ifall det finns en attraktion där. Ibland hamnar man bara att åtminstone överväga ett beslut innan det ens börjat.

Lycka till, hälsar ungdomsinformatören Liselott