Intresserad av äldre tjej (6år äldre)

Hej!

Hmmm... Knepigt... Nu har vi funderat på ett bra tag på din fråga, men naturligtvis är det både svårt för oss att ge något konkret råd åt dig och omöjligt för oss att välja hur du ska göra (ingen annan än du kan ju bestämma det än du själv). Det finns så väldigt mycket frågetecken, om allt från hur er arbetsplats funkar till hur hon riktigt tänker, att det bästa vi kan göra för dig är att fundera igenom ditt problem med dig; tänkbara händelseutvecklingar, för- och nackdelar, olika perspektiv osv. Förhoppningsvis känner du dig lite klokare och lite säkrare på vad du vill göra efter det. Men, vi kan inte heller veta något vare sig om hennes känslor eller om framtiden. Ingen magisk kristallkula som kontorsinventarie här inte, tyvärr. Och kom ihåg att allt vi skriver är baserat på våra egna tankar, erfarenheter, åsikter och referensramar samlade under 10-20 år mer arbets- och livserfarenhet än du har just nu, så någon annan du frågar skulle kanske tycka något helt annat.

Om vi börjar med ert jobb, så är det såklart svårt att veta hur det skulle funka med ett förhållande med en arbetskollega. Det beror så mycket på era andra kolleger och på arbetsplatsen skrivna eller oskrivna regler. Får man ha ett förhållande med en kollega på er arbetsplats - det finns ju de arbetsgivare som uttryckligen förbjuder det och de som rynkar på näsan åt det och de som inte bryr sig alls. Vad tror du att era kolleger skulle säga om ni två blev ihop - för deras åsikter och inställningar skulle säkert påverka ert förhållande en hel del mer än vad tex kompisars eller fööräldrars skulle göra. Era arbetskolleger ser ni varje arbetsdag och måste kunna komma överens med. Så fundera hur ett eventuellt förhållande - ja redan bara en flirt - mellan er skulle tas emot och hur det skulle påverka ert jobb. Kom ihåg att folk inte alltid är så välvilligt inställda till att vara tvungna att se på andras lycka dag ut och dag in och att de skulle kunna ifrågasätta er arbetseffektivitet. Kanske skulle de se snett på er om ni så bara stod och pratade vid kopieringsmaskinen, ifall de visste att ni hade något på gång?

Någonstans har vi läst att varannan romans utspelar sig på arbetsplatsen, men att de till... var det kanske 90% (?) skiter sig. Att det är så vanligt med jobbromanser kolleger emellan beror säkert på att jobbet är det ställe där vuxna träffar flest andra vuxna. Och när man föses ihop med andra människor, så är det oundvikligt att det ska "klicka till" här och där, att tycke eller attraktion ska uppstå. Så är det i alla grupper av människor, tror vi, men ju mer sluten gruppen är, desto mer "osannolika" människor faller man för och desto mer intensiva blir känslorna, liksom lite på sidan om verkligheten. Oftast tillsätter ju det faktum att det sker på arbetsplatsen en extra krydda i soppan; det kanske är lite förbjudet, så det blir hemligt, spännande, otillåtet - vilket ju alltid har lockat folk. På jobbet är man inte familjefadern som varit gift med samma kvinna i åratal, på jobbet ska man vara den effektive arbetstagaren så romansen sker oftast i det fördolda, bakom masken, under ytan = spännande. MEN, det behöver inte betyda att det måste skita sig. Många är de par som funnit varandra på jobbet och sedan levt lyckliga tillsammans i alla sina dagar.

Men att jobba tillsammans med flickvännen/frun kanske inte är så lätt alla gånger? Att ha en dubbel roll brukar ofta stöka till det ordentligt. Om din kollega är sur på dig för att du misskött en uppgift, är hon då fortfarande sur när hon kommer hem till middagsbordet? Om du får löneönkning men inte hon, hur tacklar hon det? Och ja, om det tar slut mellan er efter en tid, så kan det bli riktigt knepigt. Det beror såklart på varför det tog slut mellan er och hur det tog slut mellan er. Om brytningen var relativt lugn och odramatisk och orsakerna inte så infekterade, så går det säkert att återgå till att vara mest bara kolleger. Men om hon kritiserar efter det tex kritiserar en arbetsuppgift du utfört så kommer du nog att fundera om hon var helt objektiv eller gjorde det av en gnutta skade- eller hämndbegär. kanske stämmer det som någon påstått, att man aldrig kan bli BARA vänner efter en separation? Ska man då se varandra dag ut och dag in efter separationen så kanske den också är mera "svårsmält" och såren kanske inte vill läka lika snabbt. Ungefär som att vara kär i en klasskompis. Det går - och för en del går det riktigt bra oavsett om de hålls ihop eller gör slut - men då måste man nog sätta upp spelregler för förhållandet och kunna kommunicera med varandra.

Nå, när det gäller just den här tjejen, så kan vi ju såklart inte veta vad hon kommer att tycka eller att tänka eller att känna. Men om man tar åldersaspekten, så vet du, det är ju inte helt säkert att hennes biologiska klocka kommer att ringa snart. Jo, den fertila åldern är en faktor för kvinnor, men tex medelåldern för förstföderskorna blir ju bara högre och högre hela tiden. Det är inte alls ovanligt att kvinnors biologiska klockor börjar ringa förrän vid 35 numera. Har hon fakitkst antytt det, alltså talar hon på ett sådant sätt tex vid kaffebordet att du kan förstå att hon drömmer om barn? För det blir alltså bara vanligare och vanligare att kvinnor inte alls har bråttom med att skaffa barn. De har fullt upp med sin karriär och sitt privatliv, typ allt från att se Asien innan hon fyller 30 eller gå på zumba på måndag, kinesiska-kurs på tisdag...after-work-öl med tjejerna på fredag, på fest på lördag och DIY-pynta sin lägenhet på söndag. Visst kan hon känna en viss "dead-line" komma emot med åldern, klockan kanske tickar, men hon tänker kanske inte ens börja tänka på möjligheten till att skaffa barn förrän hon skaffat pappa till barnen, fast tjänst, större lägenhet, bättre position på jobbet osv osv. För de flesta kvinnor behöver flera faktorer i livet stämma förrän de ens drar upp äggklockan och ännu mer tid gå innan den ringer. det är inte bara biologiskt och åldersrelaterat längre.

Så visst kan det vara så att hon vill ha barn nu bums med detsamma, men det kanske inte är något du borde beakta när du funderar på om du ska eller inte ta chansen med henne? Det är bara vår personliga åsikt, för alla har nog olika åsikter i den här frågan. För det är säkert så att du just idag inte alls känner dig redo för att bli pappa. Men vad vet du om imorgon? Vad är det som säger att DU inte förändras tillsammans med henne, får andra värderingar, andra förväntningar på livet, andra drömmar än du har nu? Eller motsatsen, tänk om hon aldrig vill ha barn? Eller att ni inte kan få barn tillsammans? Mycket kan hända på ett par år. Men att som man drömma om att få barn och ha faderskänslor är inte lika ... självklart är säkert fel ord, biologiskt tvingande (?), obligatoriskt (?) som för kvinnor. Det finns de som inte känner faderskänslor förrän vid förlossningen - och de som aldrig har speciellt starka faderskänslor. Man kan inte veta på förhand vad man kommer att tycka och önska. Kanske borde man därför inte tänka så mycket på alla Om och Men och Ifall utan istället tänka på människan man är kär i. Hur skulle ett förhållande med henne kunna vara? Hurudan är hon som person? Du skriver att ni är vänner, men hur väl känner du henne - hon kan ju ändå vara annorlunda som privatperson också än som kollega, hur god kollega hon än är?

Sedan tror vi också att hon skulle vara mycket väl medveten om att du är 6 år yngre än henne ifall hon valde att inleda ett förhållande med henne. Åldersskillnaden i sig kanske inte behöver vara ett så stort problem i sig, ni är kanske inte så olika i utvecklingsnivå och mognad (jämfört med ifall du hade varit 18 tex) och kanske skulle hon bara skratta om någon skulle skämta om barnarov eller cougar. Men det är mycket möjligt att hon, utan att alls så där allmänt kring kaffebordet ha diskuterat barn med dig, tar för givet att du är alldeles för ung för att vilja bli pappa. Kanske hon inte alls skulle ha sådana förväntningar på dig? Kanske hon är villig att vänta med barn? Kanske bygger du nu upp höga murar till den här tjejen på lösa boliner? Kanske du bara antar en massa?

Nu leker vi lite Devil´s Advocate:

ELLER, är de här "ursäkterna" ett skydd? Typ att om hon nobbar dig eller det skiter sig mellan er, så kan du ju alltid förklara det med att det ändå inte skulle ha blivit till något, eftersom hon säkert ville ha barn snart, att hon inte var rätt för dig pga både åldern och jobbet och babyfebern? Det finns de som vill ha bakdörren öppen och andra som skyddar sin stolthet och sitt hjärta genom att ifrågasätta förhållandet innan det ens börjat...

ELLER, kanske du verkligen söker Den Rätta att dela resten av livet med? Kanske du inte bara söker något tillfälligt, en-dag-i-sänder-förhållande? Kanske du kan föreställa dig en lååång framtid med henne och att det i den ingår barn? Eller med någon - och att hennes livsplan (tex när hon hade tänkt sig barn på ett ungefär) kanske inte då passar ihop med din livsplan i och med att hon är 6 år äldre?

Om vi skulle vara tvungna att ge dig ett råd, så skulle det nog bli att leva i nuet. Kanske det inte hjäper att försöka föreställa sig er framtid tillsammans? Kanske du överanalyserar? och vad är det som säger att du måste leva livet ut tillsammans med henne? Även en kort romans eller ett förhållande som inte funkade kan vara värdefulla, minnen som man aldrig skulle ha velat byta ut fastän de kanske slutade dåligt eller smärtsamt? Vad gör en kärlek mindre värdefull än en annan?

Kanske du ändå borde ge henne en ärlig chans? Det är nu vår åsikt i alla fall, för vad den är värd.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna och Sexsnackaren Ann-Sofie F.