Kan inte glömma honom!

Hej!

Nu, vännen, ska vi ungdomsinformatörstjejer försöka slå våra kloka ihop och kanske få någon ordning på vad den här killen tycker och tänker. Fast egentligen kan vi ju inte heller ha en blekblå aning om vad som egentligen försiggår i hans huvud eller hjärta – för som vanligt så har vi ingen kristallkula att kika i. Och mycket kan ha hänt sedan du skrev in och frågade – för mycket kan hända på en enda kväll eller under ett enda telefonsamtal/sms osv.

Det finns nog inget så krångligt som kärleksförhållanden. Antagligen därför att alla inblandade blir överkänsliga, börjar övertolka och överreagera så lätt på grund av att det bara är typ 30% av allt som händer som uttrycks i ord. Resten måste man bara försöka tolka ut från den andres sätt att bete sig. Pratet blir en så liten del av hela alltihopa och blickar, röstläget, vartåt man vänder huvudet, vem man sätter sig bredvid osv blir en så stor del. Men kroppsspråket osv så tolkar man ju bara, man VET inte vad den andra menar. Och då tolkar man lätt fel, eller så säger orden en sak men kroppsspråket något helt annat. Speciellt i yngre tonåren så är ingen någon riktig hejare på att tolka kroppsspråk – man har helt enkelt inte hunnit finslipa sina kunskaper än – och då blir allt ännu lättare feltolkat. Aldrig är man med om så många missförstånd som när man är i tonåren och inte ens alla vuxna förstår sig på kroppsspråk och kan läsa det. Ännu värre är det när känslor som blyghet, nervositet, pinsamhet, rädsla för att bli sårad, upphetsning, kåthet, grupptryck från kompisar osv blandar sig i och stökar till allt ytterligare.

Ett exempel (och obs, det här är bara ett exempel och behöver inte alls stämma in på killen du menar): han säger ”jag vill vara med dig” åt en tjej men spanar hela tiden runt sig vilka kompisar som finns i närheten, möter inte hennes blick och verkar inte riktigt lyssna på henne. Då kan hon välja att lyssna på orden, men ändå känna sig olustig till mods eftersom hans beteende inte bekräftar det han säger, eller så kan hon märka att han egentligen inte alls är intresserad utan kanske bryr sig mer om vad kompisarna tycker. Om han bara hade varit en kompis så hade hon kanske tagit en smula illa upp men inte desto mer, men eftersom hon är romantiskt intresserad av honom så blir hon jättesårad av hans underliga kroppsspråk, fastän han SÄGER något positivt. Förstår du hur invecklat och komplicerat det lätt blir? Lägg till att de inblandade knappt själva vet vad de tycker och tänker, så har man en riktig känslomässig röra. Alla gånger så KAN man inte ens säga sanningen om vad man tycker och känner för att alla dessa andra känslor hindrar en. Typ ”jag kan inte säga för rakt ut åt henne att jag gillar henne, för tänk om hon inte gillar mig tillbaka, då både tappar jag ansiktet inför kompisarna, sänker mig under hennes nivå i maktbalansen och får mitt hjärta krossa”.

Och det här är vad vi tror att har hänt er – men obs obs obs, vi VET inte, vi bara gissar. Skulle man enbart försöka följa er story genom det du skriver (ni har säkert pratat en massa mer än det du skrivit ner och därför kanske vi är helt på fel spår) så låter det som att han först blev intresserad av dig, kanske lite kär till och med. Men sedan ville du inte bli ihop om han inte gjorde det face to face. Och antingen tog hans mod slut just precis där – han kanske kände det som att han måste böna och be för att bli ihop med dig och det klarade inte hans manlighet av. Eller så tyckte han att det blev för jobbigt, invecklat eller att du krävde lite för mycket av honom just i det där känsliga skedet. Att fråga chans på någon är enormt stort och kräver en massa mod om man verkligen är kär och får man inte ett rakt ja med detsamma när man frågar, så kanske man börjar feltolka det och tror att den andra inte alls är intresserad. Om han trodde så, så är det klart att han drog sig undan, för att skydda sitt hjärta, och låtsas ”glömma” att fråga chans. Det är inte sådant man glömmer – det är sådant man börjar ångra att man gjorde ifall man kommit på andra tankar. Att skylla på att du har en divig kompis är bara en ursäkt så god som någon – såvida hon faktiskt inte ÄR en bitch som han inte kan undgå om han vill hänga ihop med dig?

Sedan kanske han ältade dina reaktioner i sitt huvud fram och tillbaka, tills han kom fram till att du nog är underbar i alla fall. Och då försöker han igen få dig ”tillbaka”. Att han tycker att det är HAN som ska förlåta DIG kan bara du säga om det är rätt väg eller inte. Det beror väl på vad du sa och vad han sa. Och det är bara du som kan besluta vad du vill göra med den här killen. En liten aning tycker vi kanske att om du vill bli ihop med honom så ska du inte kräva så mycket av honom. Tex inte kräva att han ska göra ”stora grejer” som att fråga chans face to face. För tonårskillar kan det vara lika skrämmande som att gå ner på ett knä och fria. Förvänta dig inte att han ska bete sig som drömprinsarna i romantiska filmer, Mitt Livs Novell eller i sångerna – verkligheten är inte alls så där rosenskimrande och allt blir bara fel om man förväntar sig det.

Så, hoppas att det här var till någon hjälp. Vi kan helt enkelt inte säga ”gör så här så blir allt bra”, för det beror ju så på vad du känner, vad han känner, varnärhur ni träffas och vad som händer då, hur era känslor förändras osv…. Men stort lycka till, vännen!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny