Kan jag hälsa på

Hej Alex!

Hm... ja det där var knepigt. Skulle jag basera mitt svar endast på den samlade livserfarenheten jag och alla i min närhet skaffat under åren, så skulle jag nog säga att det inte är värt att träffa honom på nytt. Sannolikheten att det ska messa upp ens liv är nog större än att en kontakt skulle ge en något positivt.

Risken är ofta stor att det väcker känslor som kan störa både ditt psykiska mående (att du börjar känna dig olycklig, tvekande, tvivlande, missnöjd) och din nuvarande relation (dåligt samvete för att du har känslor för/minns någon annan, börjar jämföra för mycket osv) - alltså inte odelat positiva känslor. Man glömmer nog aldrig sin första kärlek, men ofta färgas den så starkt av att den innehöll problem som gjorde att det tog slut och dåliga minnen, att det aldrig kan bli som förr igen, kännas som förr. När det gäller ex, så får man med tiden ofta rosafärgade glasögon, man minns helst bara de bästa bitarna och skapar lätt förhoppningar om att det skulle kunna bli ljuvligt igen, men verkligheten förverkligar sällan de där ljuva minnena. Det handlar oftast inte bara om att förhållandet tog slut på grund av vissa problem (det är vanligt att de skulle störa även försök att återuppta relationen), utan även om att man inte längre är samma människa. Det som attraherade en då kanske finns kvar, eller så inte, men båda har förändrats, växt och utvecklats - och det är inte alls sagt att man skulle passa ihop längre. Plus, såklart, att man kanske har nya kärlekar som borde gå först.

Om ett förhållande tog slut utan att man kände att man fick någon form av avslutning på det, så är det såklart lätt att hoppas att ett nytt möte skulle kunna ge en den där känslan av avslutning. Erfarenheterna säger dock att det sällan blir så. Speciellt om man fortfarande känner att det var något man ville säga eller få svar på, så blir den där tillfredsställelsen att få det sagt eller få svar inte alls alltid så ljuv som man hade hoppats. Rätt ofta ger det bara en dålig smak i munnen, blir ett slags besvikelse. Alternativt betydde det plötsligt inte alls så mycket som man hade trott att det skulle göra att få det där avslutet - eftersom man själv redan gått vidare.

Visst händer motsatsen nu som då att det känns skönt att få säga det man hade på hjärtat eller få svar, men då handlar det enbart om en själv, att man själv kan hantera minnena på ett annorlunda sätt efteråt. Det är inte något man kan göra för med förväntningen att den andra ska ändra inställning om en, tex förlåta en för fel man gjort eller till och med ångra att hen gjorde slut och vilja ha tillbaka en. Det händer att det känns bra att exempelvis visa att man är lycklig nu, att man blev en bättre människa efteråt, att man kom över hen, men då ska man alltså vara medveten om att man gör det för egen skull, för den egna känslan av rättfärdigande eller "avslut".

I någon gammal film hörde jag visdomsorden "All things (romances) ends badly, otherwise they wouldn´t end". Och så är det såklart: man kanske minns de goda sidorna, ljuva händelserna osv, men faktum var att förhållandet tog slut för att den ena/båda inte var nöjd och lycklig i förhållandet. Vi önskar ofta att vi på något vis hade kunnat ändra på historien i efterhand och därför förskönar vi ofta också minnena eller väljer att minnas bara det goda. Men även när folk blir ihop igen efter en tid, kort eller lång, så säger statistiken att det mycket sällan håller i längden. Bara för att vi förändrats - till det bättre kan vi hoppas - så betyder det inte att det var en bra match ändå, och vissa minnen kommer att skugga alla försök att återuppta förhållandet. Igen, undantag finns, men då kommer vi till vad det eventuellt kostar den nya kärleken, det liv man lever just nu samt framtiden. Känner man sig exempelvis skyldig, till och med otrogen, om man tänker på sitt ex? Vad skulle den nuvarande tycka ifall du sökte upp ditt ex? Och nu kan du inte längre skylla på att du bara "råkade" träffa på honom, eftersom sanningen är att du mycket väl vet var han är.

Visst, den första kärleken glömmer man aldrig, inte heller många av kärlekarna därefter, men bara för att man har minnesrester av känslor betyder det inte att man måste agera på dem. De somnar nog bort igen om man inte matar dem. Så om du struntar i att ditt ex jobbar i en viss butik, så kan det mycket väl hända att du helt glömt bort det igen om en vecka eller två. Det är nu min personliga åsikt i frågan, någon annan kanske skulle ge dig ett annat svar, med andra råd. Du skulle kanske ha velat höra något mer upplyftande, något mer romantiskt, men det kan jag ärligt inte ge dig, eftersom jag tror att sannolikheten att du skulle bli besviken är för stor då. Kanske finns det ändå inget rätt eller fel råd i den här situationen - och valet är hursomhelst ditt. Hoppas du blir lycklig, hur du än väljer <3

Hälsar Liselott