Känslor

Hej Anonym!

Hm, det här med kärlek är knepigt, då det liksom inte funkar lika logiskt och mätbart och konstant som så mycket annat i vår värld. Vi är kanske vana idag att allt ska gå att reglera och påverka, oavsett om det är rätt knappar man trycker på eller rätt diet- och träningsprogram man ska följa för att få det resultat man vill ha. Kärleken är däremot så ombytlig och ändrar från dag till dag, den påverkas av så mycket annat i livet (som stress eller ägglossning), den är så beroende av den andra människan för att överleva och det kommer varken instruktionsmanual eller årsgaranti med den.

Dessutom så finns det inget som stör kärleken så mycket som den bild vi har av hur den "borde" vara. Vi har alla förväntningar på och uppfattningar om hur det borde kännas när man är kär, hur det ska funka när det är bra, vad vi borde tänka när vi ser den vi älskar osv - så det händer så lätt att det vi känner inte alls passar ihop med hur vi tror att det borde vara.

En vanlig föreställning om kärleken är att om den är äkta och sann, så ska den kännas likadant livet ut. Men kärleken har, precis som många andra känslor och relationer, ett eget "händelseförlopp" (i brist på bättre ord) och den ändras också tillsammans med hur livet i allmänhet ändras. Om man skulle förenkla riktigt mycket, så brukar kärlek börja med förälskelse, när man är så där rosaskimrande och himlastormande nykär. Men nyförälskelse kan inte hålla i sig i all oändlighet, enligt forskare bara i från 2 veckor till 2 år beroende på, utan vanligtvis så kommer man till ett skede där det visar sig om det kan bli något mer än bara förälskelse. Om det bara var förälskelse, så brukar den svalna bort och dö ut och så gör man slut, men om det finns chans till något stadigare, så djupnar det till kärlek. Men den djupare kärleken går sedan också i vågor och man har bättre tider och sämre tider tillsammans, och det är nog bara om man jobbar på den som man kan få kärleken att överleva tills man ligger på dödsbädden. Den måste matas hela livet, så man kan liksom inte hålla sitt kärleksliv på tomgång heller och bara förvänta sig att den ska finnas där för all framtid.

Som sagt, så påverkas kärleken också av resten av ens liv. Du är knappast samma människa idag som du var den dag ni blev ihop, utan du har utvecklats och mognat och fått erfarenheter och kunskaper. Det är rätt vanligt att man efter en tid märker att man växt ifrån varandra, inte längre passar ihop lika bra, fått andra intressen i livet eller omständigheterna förändrats. Ibland sker det genom allt hetare gräl, ibland genom att den ena är borta ett tag (tex i militären eller flyttar till en studieort), ibland genom att den ena plötsligt blir kär i någon annan...Ibland kan både omständigheterna och den inre utvecklingen få en att känna att det är så mycket man missar genom att stanna i en relation man redan känner innan och utantill, man kan bli frustrerad eller känna sig fångad - eller tycka att "man är ju så ung ännu, inte ska man binda sig än". Allt möjligt kan påverka och det kan vara väldigt svårt att veta vad som vore bäst för en själv, att lämna eller stanna. Ingen av oss är ju synsk och kan se in i framtiden.

Samtidigt är det också vanligt att om man varit länge ihop under de för den personliga utvecklingen viktiga tonåren, så har man växt ihop. Man kanske har börjat gilla samma saker, umgås med samma människor osv så mycket att man inte längre riktigt vet vem man själv är eller vem man skulle vara utan partnern. Eller så enkla saker som att man inte vet vad man skulle göra en lördagskväll om man inte skulle spendera den med partnern. Då kan det också lätt kännas väldigt skrämmande att tänka på hur det skulle vara utan partnern, om man skulle göra slut. Det kan till och med kännas som att kapa av den ena armen, och ensamheten kan också skrämma. Så det finns de par som stannar tillsammans, bara för att de blivit för beroende av varandra och för rädda att klara sig själva, leva sina egna liv, utan partnern.

Vad man känner kan alltså ändras från dag till dag, men också från tid till tid i livet - och det är så gott som alltid omöjligt att veta om man väljer rätt eller fel när man stannar eller gör slut. Visst, om en relation är väldigt skadlig för en själv, så kan man ju gissa att man skulle må bättre utan personen ifråga, men när det gäller "vanlig" kärlek, så är det svårt att veta. Ingen kan säga åt en hur man borde göra. Visst, det finns en massa påståenden man kan försöka följa, som tex "om det är fler dåliga dagar än bra dagar så borde man göra slut" eller "om förhållandet känns 70% bra så lönar det sig att stanna", men... Vissa beslut i livet bara måste man ta, och så får man bara hålla tummarna att de var rätt i längden.

Hoppas att det här var till någon hjälp i alla fall, även om det alltid är svårt med kärleksråd. Läs gärna lite mera på våra sidor om Parförhållandet och om att Göra slut, så kanske du får fler tankar som hjälper. Lycka till oavsett!

Hälsar Liselott