känslorna

Hej du!

Nämen äsch att det skulle gå så här för er och äsch att han mår dåligt :(. Det är inte lätt, det här kärlekslivet, speciellt när det oftast är så mycket fler känslor som påverkar än bara kärleken. Vi ska försöka ge dig lite tänkbara förklaringar och eventuellt lite råd, men det kan nog hända att det inte finns så mycket du kan göra åt det hela. Mår han dåligt, så är det ju främst han själv som måste kämpa med att börja må bättre, komma underfund med orsakerna bakom depressionen och ta tag i sitt liv igen. Det kan ingen annan göra åt honom. Visst kan man finnas där för en person som mår dåligt, stöda, peppa, trösta och hjälpa till med att ta sig tillbaka upp på fötter - men man kan inte leva åt någon annan, eller känna åt någon annan. Inte heller kan du förmå honom att älska dig igen.

Men han behöver dig ändå, som vän. Se, när folk är deprimerade, så tenderar de att dra sig undan mänskliga kontakter. Oftast känner de att de får ångest över allt de borde vara och göra tillsammans med andra människor, känner att de inte har energi nog för att vara ens det minsta social och tycker att även de mest vardagliga sociala kontakter blir jättejobbiga och känner ångest både före, under och efter. Det är nog säkert därför som han velat ta paus/göra slut. Han orkar inte med dig - men det har inget med dig som person att göra och du är absolut inte för krävande eller något. Klart att du också har dina krav och förväntingar på relationen och i en "vanlig" vardag med en frisk person skulle de säkert inte vara det minst för mycket. Men som sagt, att dra sig undan är en del av sjukdomsbilden. Så ju mer en person drar sig undan, desto hårdare ska man vara på att inte släppa taget, inte låta personen isolera sig! Ju mer en person drar sig undan sociala kontakter, desto svårare kommer det också att bli för personen att söka hjälp, så nu är det superviktigt att puffa honom till att begära terapi och läkarvård - om han inte redan gjort det - och till och med ringa samtalen åt honom i värsta fall så att han säkert inte glider undan. Ju snabbare hjälp, desto större chans att det inte blir så allvarligt och desto kortare sjukdomsförlopp och återhämtning.

Överlag är kärleken alltid beroende av humöret och den allmänna känslostämningen. Det är ju också svårt att tex hålla liv i förälskelsen när man är väldigt stressad eller trött - och risken är där dessutom att man blir irriterad på parnern fastän det är tex jobbet som orsakar stressen och det i sin tur ger problem i förhållandet. Eller så orkar man bara inte "ge" så mycket som man vet att man borde och så blir partnern irriterad mm. Ofta tar det här sig konkret uttryck i att sexlivet inte längre funkar som det borde/brukade. Det här blir nog många gånger värre när den ena i ett förhållande är deprimerad - börjar hela livsgnistan försvinna och hela livet kännas grått, så är det nog väldigt svårt att kunna älska fullt ut. Energin räcker inte till utan kärleken tynar. Garanterat försvinner sexlusten åtminstone. Kanske den gjorde det redan tidigare - eftersom just sexlusten är väldigt känslig på humöret - för det vanliga när det gäller psykiska problem som depression är att det egentligen började till och med flera år tidigare. När "kraschen" kommer och man måste se sjukdomen i vitögat, så är det redan akut. (Det sägs också att det tar dubbelt så länge att återhämta sig som det tog att bli sjuk).

Så svar på din fråga om depression kan få en att tappa de romantiska känslorna är svaret klart ja. Det är väldigt svårt att orka älska när man är deprimerad. Att tappa de romantiska känslorna borde dock inte i sig kunna göra en person så väldigt deprimerad. Visst blir man ledsen när man känner att nyförälskelsen svalnar, men det ensamt räcker nog inte till. Oftast går det inte heller att säga exakt vad som orsakade depressionen eller utpeka en endaste grej eller händelse som orsak. Däremot tror vi nog att känslorna kan komma tillbaka när man återhämtat sig från depressionen. Men det beror helt på individen och situationen - någon kanske håller kvar en dröm om att få tillbaka ex-partnern och orkar tack vare den, en annan kanske vill börja helt på ny kula. Det är dock inget du kan räkna med. Så häng inte upp ditt liv på hoppet om att ni en dag ska bli kära i varandra igen! Förutom att det kanske inte går, så kanske du missar andra chanser till lycka för att du fortfarande är "upptagen" med honom. Att vara både vän och ex - dessutom med någon som mår dåligt och inte är sig själv eller reagerar normalt - kan vara svårt, men vill du, så försök åtminstone. Han behöver dig troligen väldigt mycket just nu. Han har litat på dig förr och om han både isolerar sig och förlorar andra, så kanske det går riktigt illa. Men du kan inte förvänta dig kärlek som tack, speciellt inte medan han ännu mår dåligt.

Det är inte ditt fel att han blev deprimerad! Det är inte heller ditt fel att han "fell out of love" med dig. Det händer ideligen och i en del av fallen utan synbar orsak. Vissa förklarar det med att det inte var "meningen", andra med att kärleken bara svalnade för att man var mera vänner än älskande... Mera om det här kan du läsa på våra infosidor om Parförhållanden och Göra slut. Kanske hittar du någon annan eller fler tänkbara orsaker till varför er kärlek inte höll livet ut från början. Men den största "boven" här är nog hans depression och den är du som sagt oskyldig till, så börja inte inbilla dig något eller ta på dig någon skuld som inte är din att bära. Det du kan göra är att hjälpa honom söka och ta emot professionell hjälp!

Hoppas allt ordnar sig, både för honom men framförallt med dig själv, dina känslor och dina förhopningar på ditt eget liv!

Stoooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna