Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej!
Vad ljuvligt att du hann få en kommentar av en annan tjej (Signatur: Den lilla knubbiga flickan med underliga funderingar)! Hon skriver redan mycket av det som vi redan skulle ha skrivit, så det tackar vi för! :) Men lite tröst och råd ska vi också komma med!
Det här med att vara förälskad och kär ÄR en skön känsla. Fastän hur hopplöst och deppigt och smärtsamt det kan kännas emellanåt, speciellt då man inte får samma känslor som svar, så är det ändå mest skönt att vara kär. Och vad vore livet utan förälskelse - ganska så tråkigt, skulle vi tippa ;). Men då har vi också hört till de tjejer som varit mer eller mindre förälskade mer eller mindre hela tiden. Ibland kära i kärleken, ibland i flera span på en gång, och ibland definitivt i en viss person och ingen annan. Men spännande har vi haft det, hursomhelst!
Det här låter väldigt oromantiskt, men det hör faktiskt till puberteten och hela kärlekslivets utveckling att vara förälskad. Nästan så att det är lite konstigt om man inte varit kär förrän man fyllt 20, typ. Utvecklingspsykologerna talar om att just kärleks- och sexlivets utveckling går som i trappsteg. På första trappsteget, typ ännu före lågstadieåldern, är man kanske kär i pappa, och på andra trappsteget i en idol eller filmstjärna. Sedan på tredje trappsteget är man kär i en riktig människa, tex någon i samma skola. Men ännu vågar man knappt berätta det åt kompisarna och ännu mindre berätta det för den människa man är kär i. Det kan man inte förrän man är mogen att ta nästa steg - och det är också först då som känslorna har en chans att bli besvarade. Före det liksom smakar man på hur det känns att vara förälskad, man börjar dagdrömma om och spana efter den/de man gillar, man bildar en egen "smak" (vilka egenskaper den man gillar ska ha) osv. Kanske är du just nu på det här tredje trappsteget? Du är mer eller mindre förälskad i de här tre killarna och det kittlar skönt i magen när de är inom synhåll - men du kanske inte skulle våga visa det för dem. Än mindre chatta med dem, säga hej i korridoren eller bevareossväl säga hur du känner för dem f2f.
Men vet du, vännen, du måste inte göra det heller! Du måste faktiskt inte göra något åt dina förälskelsekänslor om du inte absolut vill. Det är ingen brådska med att försöka få känslorna besvarade. Det är helt okej att bara spana i smyg, dagdrömma och njuta av fjärilarna i magen också. Det är också helt okej att ha lite känslor för flera på samma gång - för så funkar livet, det finns oftast fler än en det "klickar" med samtidigt, men man kanske inte agerar på alla klicken. Precis som Den lilla knubbiga flickan skriver, så vet du nog sedan när du blir kär på allvar, när resten av världen liksom försvinner i ett grått töcken när HAN stiger in genom dörren. Då är du kanske mogen för trappsteg nummer fyra? Men om du vill, så kan du bara ta det lugnt nu och njuta. Kanske är det också därför som många unga tjejer blir kära i killar de absolut utan tvekan vet att de inte kan få, som läraren som är både mycket äldre och gift, skådespelaren i Hollywood som aldrig kommer till Finland osv. De får tryggt och lugnt vara kära, men behöver inte vara rädda att utsätta sig för alla de himlastormande berg-och-dal-baneaktiga känslor som förälskelsen kan medföra när det faktiskt har en chans att bli allvar. Nu spekulerar vi bara, men kanske det här med att bli kär på tryggt avstånd och i någon ursnygg och jättepopulär är en del av orsakerna till varför du klickat för just de här killarna?
En vacker dag kommer någon att upptäcka just dig. En vacker dag kommer någon att bli kär i dig. I den person som du är innanför skalet. För jo, mycket av den förälskelse som utspelar sig i början av tonåren handlar ändå mest om utseende. Det hör liksom lite till trappsteget. Du räknar ju också upp hårfärg och sådant hos killarna du är intresserad av nu. Men det där ändrar i något skede. Plötsligt kommer någon att bli väldigt förjust i ditt sätt att skratta, i ditt sätt att lägga huvudet på sned när du funderar på något, i ditt sätt mot småsyskonen osv. I personen du. Så snälla lova oss att inte fokusera alltför mycket på att du är ung - för det växer du ifrån - och kort, knubbig, lite rund. Framförallt det där kort, knubbig och lite rund ska du inte hänga upp dig vid, för risken är då att du själv sliter ner ditt självförtroende till botten. Det är svårt att tycka om någon som anser att man inte kan tycka om någon som är kort, knubbig och lite rund. Så tyck om dig själv, så kommer någon annan att också göra det en vacker dag!
Stooor kraaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
1 Kommentarer
Den lilla knubbiga flickan med underliga funderingar 04/11/2013 2:41pm (11 år sen)
Hejsan! Jag vet precis det där om att vara kär i flera killar på samma gång. Jag har själv varit det många gånger. Förut så visste jag inte skillnad på kärlek, att vara kär, förälskelse och att vara förälskad. Nu så vet jag det lite bättre efter alla svek och krossade hjärtan och olycklig kärlek. Jag har varit upp i de rosa molnen och svävat och avslöjat mig allt för tidigt. Jag skall varna dig, gör ALDRIG det! Gå aldrig för snabbt framåt, för det leder bara till svek och förvirrande situationer.
Jag är själv kär i en kille och jag är själv också lite orolig och längtansfull och allt detta, men självklart så finns det många snygga killar och så vidare som jag attraheras av. Trotts detta så är det bara den enda killen som jag dras mest till. Det finns två killar som jag också dras väldigt mycket till, men jag kallar det som att jag är lite förälskad i dem. Jag vet att jag inte kan få de två andra killarna, eftersom att de inte gillar mig mer än som en vän, ändå så blir jag svartsjuk när de är med andra tjejer. Jag är medveten om detta och försöker få bort min lilla förälskelse på dem. Men här är saken, att även fast jag tycker att de är hur snygga och attraktiva som helst så är jag inte kär i dem.
Jag vill att du funderar riktigt ordentligt på vad du egentligen känner för de tre killarna, för det du skriver så pekar mest på att du tycker om dem på grund av utseendet, och det kan jag säga dig att det finns minst hundra killar som jag tycker om bara på grund av deras utseende, men jag är inte kära i dem. Hur är de här killarna mot dig? är de ens värda att satsa på? för när du hittar den kille som du blir kär i, så vet du att det är han, och de andra dras du bara till för att de är snygga.
Jag vet inte heller om man kan kalla att jag är kär i någon, för jag har som sagt en ståtlig ung herreman i mina ögon, och jag tycker att han är underbar på alla sätt, men jag känner inte honom utan och innan, så ja vet inte om jag är kär då.
Förra killen jag tyckte om så råkade det sig att han är väldigt grinig och envis och så vidare, och ingen vill ha en kille som tänker gå omkring och vara envis hela tiden, så sådana killar är det bara att försöka komma sig ifrån.
Förlåt för att mitt svar blev lite rörigt, jag skulle ha behövt göra upp en tanke karta över mitt svar, för på det viset så blir det inte lika råddigt och oklart, men jag vill att du verkligen tänker, och försöker se en personlighet hos killarna som du dras till, så kan du snart börja se en större helhet, och kanske komma fram till en enda kille som du verkligen inte kan klara dig utan av hans insida, personlighet, leende, ögon, ja allt i princip.
Jag vet precis vad du menar med kär i flera killar på samma gång, för jag har varit det många gånger, och jag har lite problem ännu med att dras till andra killar, men det är fullkomligt normalt och så ser ett tonårsliv ut på jakten efter den stora kärleken.
Hoppas allt löser sig och att experterna kommer med ett bra svar. Jag skall definitivt läsa det svaret och se vad de tycker om din fråga, och kanske får jag veta vad de tycker om mitt svar också ;) och jag vill gärna veta vad DU tycker ;) :)
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar