kär

Hej ad!

Javisst kan det vara lite skrämmande att vara kär! Och det är helt okej! Det kan såklart vara skrämmande när det är okänt och man känner sig okunnig och oerfaren, precis som med allt annat nytt i livet, men sanningen är att det kan kännas precis lika skrämmande femte och femtonde gången man är kär. För att bli kär innebär alltid en känslomässig investering; det är många och starka känslor inblandade och alla riskerna (tex att känslorna inte ska bli besvarade) känns jättestora och betydelsefulla. Men det är som sagt helt normalt, det hör till. Skulle man inte vara skraj skulle det ju heller inte betyda lika mycket - och vad vore då kärlek att ha? Why bother, liksom, om det inte gav alla dessa stora känslor, på gott och ont?

Hemskt är det såklart alltid i det skedet då man ännu inte vet vad den andra känner. Det skedet kan vara nästan outhärdligt - men samtidigt finns det inget annat sätt att komma ur det än att försöka ta reda på vad den andra känner. Där finns inga genvägar. Det lönar sig inte att sitta och vänta på att den andra helt plötsligt liksom bara ska meddela vad han känner, för då finns risken att chansen går en förbi eller allt rinner ut i sanden. I ditt fall kan det ju eventuellt finnas en konkret risk att någon annan hinner före ifall du inte vågar göra något åt saken.

Men samtidigt; snälla försök att inte se det som att spelet redan är förlorat bara för att han kommenterade en annan tjejs selfie - för vad BETYDER det faktiskt på riktigt?! Du kan inte veta att han "menade något med det" och du kan absolut inte dra den slutsatsen att han skulle vilja ha henne istället, för du är inte tankeläsare, eller hur? Innocent until proven guilty. Tvärtom är det kanske nu du borde sätta in extra krafter på att få honom att gilla dig. Se, det är så här med intresse och förälskelse, att det dels kan vara något man känner för två eller flera samtidigt och dels att det kan vända väldigt hastigt.

Vi tar ett exempel: säg att en kille är intresserad av två tjejer, 30% för den ena och 30% för den andra (går nu kanske inte att mäta så exakt, men för att få ett hum om styrkan på intresset). Om den ena han gillar inte visar något gensvar alls, medan den andra plötsligt ler extra stort med ögonkontakt, så kan hans intresse plötsligt sjunka till 10% för den första och stiga till 70% för den andra på de tre sekunder det tar för henne att le så där stort medan hon håller hans blick. När det börjar röra sig om riktig förälskelse, så då är det kanske svårare att "stjäla" hans uppmärksamhet och intresse från någon annan, medan man nog kan döda hans intresse för en själv genom att inte visa något alls.

Det är dock ytterst sällan som man kan döda någons intresse bara för att man, på sätt eller annat, meddelar personen ifråga om hur man känner för honom. Det är sällan som han blir avtänd och ointresserad av att man visar sitt intresse, utan snarare kommer han för minst ett par sekunder att fundera på hur det skulle kunna vara att vara ihop med en. Hur det skulle vara om man var hans flickvän, hur det skulle vara att kyssa en osv? Och då är genast chansen större att han ska tänka "jamen det skulle inte vara illa alls, kanske jag ska satsa på henne?" Ofta är det ett mer eller mindre medvetet val man gör, man väljer att börja satsa på en viss person, man väljer att bejaka och förstärka känslorna för just henne. Visst finns det där halvmagiska om gnistor och attraktion med i bilden, men vi styr ofta över våra egna känslor, väljer att släppa fram eller förtränga, kväva eller förstärka. Så var inte så rädd att visa för honom vad du känner för honom - oddsen är faktiskt rätt bra för det!

Det hör också till vanliga symptom på förälskelse att tro att loppet är kört och "han hatar mig" så fort han visar minsta lilla ointresse, alternativt visar lite intresse åt någon annan. Känslorna går i totalt ologisk berg-och-dalbana och man övertolkar och överreagerar på allt. Men försök att hålla lite is i hatten och utgå från vad du faktiskt ser och vet. Hej, det finns ju faktiskt en föreställning om att killar aldrig menar något mer än det de faktiskt säger och gör, att det är vi tjejer som talar i dubbeltydliga meningar, spelar och manipulerar osv. Stämmer naturligtvis inte alltid eller på alla, men kan innehålla ett visst korn av sanning: han kanske bara var snäll med henne (och inte uppöveröronenkär i henne). Så misströsta icke, min vän! Gå ut och erövra istället! Försök att helt enkelt glömma att du är en blyg person, låt det inte övermanna dig, och helt enkelt go for it! Just do it! ;)

Jag håller tummarna för dig!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott