kär i min "bror"

31.07.2013
Min mamma har en ny som hon varit ihop med i ungefär 4 år. Jag fick då två bonussyskon, en flicka på 10 år och en pojke i min ålder. Jag och pojken blev genast jättebra kompisar, och snart var vi typ bästa vänner. Det är bara det att nu är vår relation mer än syskon, mer än vänner. Vi är kära i varandra, vi gillar varandra jättemycket, på riktigt. Vi är ju inte släkt eller så, men eftersom att våra föräldrar är ihop så förväntas vi ju ha en syskonrelation :( igen vet om att vi är ett par, förutom våra allra närmsta vänner. Hur ska vi kunna berätta för våra föräldrar hur vi känner? Det har varit såhär rätt så länge nu, typ ett år. Det gör så ont att låtsas som om ingenting där hemma, där man borde kunna vara säg själv. Hur ska vi berätta åt våra syskon? Är det okej att det är såhär? Vaf ska vi göra? :(

syster
06.08.2013

Hej syster!

Ojoj, det här var en mycket knepig fråga... Alla skulle säkert ha sina egna åsikter i frågan och vete gudarna om det finns någon korrekt åsikt... Huruvida det är "okej" eller inte att vara kär och ihop med sin styvbror är nog något som är unikt från fall till fall och inom en så att säga moralisk gråzon med en massa å ena sidan och å andra sidan - och kanske till och med något som ingen annan har rätt att tycka något om.

Men folk skulle garanterat ha åsikter ändå ifall det här kom fram i offentligheten (typ i skolan, släkten eller byn) och vi tror nog att det skulle pratas ivrigt och skvallras om er. En del skulle säkert säga att all kärlek ska få finnas, att man inte kan bestämma vem man blir kär i och att huvudsaken är att ni är lyckliga. Andra igen skulle kanske tycka att det är moraliskt fel, dömt att misslyckas i längden eller till och med börja muttra om incest - fastän de nog vet att ni inte är biologiskt släkt med varandra. Jo, det låter grymt och orättvist, men vi kan inte sticka under stol med att vi tror att det skulle bli övervägande negativt snack om er om ryktet kom ut på byn. Vi kan inte ärligt säga att allt nog blir bra och att alla kommer att acceptera er kärlek när vi gissar att det skulle bli rätt stormigt och tungt ett bra tag om er historia kom till allmän kännedom. Men vissa är säkert på er sida, precis som tjejen som skrev åt dig (här på våga fråga som egen fråga).

Vi gissar också att folk skulle ifrågasätta er relation - antingen direkt in your face eller bakom era ryggar. Så vi kan åtminstone lista upp lite frågor och påståenden som folk kanske har, i random ordning, som ni/du kan fundera på innan dess om ni någonsin får de här frågorna. Att ifrågasätta sitt eget förhållande är överlag alltid nyttigt och inte alls något tecken på att man inte skulle älska varandra, snarare ett tecken på att man vill jobba på eventuella problem och utvecklas.

- "Varför har ni hållit det hemligt ett år?"
Motiveringen till det (om det så är för att ni själva anser att det är "fel", för att ni är rädda för att andra ska tycka att det är fel, för att få utveckla ert förhållande ifred eller vad ni nu än har för orsak) kan säga en hel del om vad ni själva tycker och tror innerst inne. Om någon av er två tvivlar på hur "rätt" ert förhållande är, så är det mycket troligt att de tvivlen kommer att sätta käppar i hjulet för er.

- "Varför lät ni det gå så långt?"
Enligt en del kan man alltså aldrig rå för sina känslor eller för vem man blir kär i. Andra igen tycker att okej, kanske man inte kan rå för vem man klickar med, men att man kan förhindra känslorna från att växa sig för stora (jämför med att träffa någon ny fastän man är gift och alltså hindra sig själv från att vara otrogen eller separera) och en tredje grupp kanske tycker att kärlek inte är som en ostyrbar kraft utan att man medvetet väljer vem man blir kär i.

- "Ni är för unga för att veta vad kärlek är!"
Med varianter som tex att ni bara leker eller överdriver, att ni bara är kära i kärleken, att ni bara blev kära i varandra för att det var så lättillgängligt när ni umgås så mycket hemma (alltså inte skulle ha blivit det om ni var random elever i samma skola eller liknande), att ni bara är allmänt kåta mitt i "det sexuella uppvaknandet" och så råkade ni ha möjlighet att göra något åt det tillsammans, att det bara var det förbjudna som lockade, att ni egentligen bara tyr er till varandra när ni har det så tufft i familjen... Svårt att övertyga någon annan om motsatsen om de en gång tror det värsta, men svara åtminstone ärligt inför er själva.

- "Det kommer aldrig att hålla i längden!"
Det här är svårt att säga emot, för statistiskt sett tar ju de allra flesta tonårsförhållanden slut. Men visst kan de ha en poäng med att det kanske blir tuffare för er än för andra par i medeltal. Dels ser ni varandra säkert oftare än "vanliga" tonårspar, vilket kan påverka hur ni utvecklar era egna, separata liv. Det är aldrig nyttigt för självständigheten eller den egna utvecklingen att umgås varenda lediga minut med pojk-/flickvännen, men nu bor ni stora delar av tiden under samma tak. Det påverkar tex hur ni kan ha egna privata space och egentid hemma och hur ni kan ta lite time out från varandra när ni behöver vara ifred, har grälat eller liknande. Och dels alltså kanske ni måste "slåss" mot omgivningens negativa åsikter, vilket kan vara tungt för förhållandet. Hela grejen om hur/om det kommer att hålla mellan er är kanske större och viktigare just för att ni är syskon - ni kan aldrig undvika varandra för ni kommer att ha att göra med varandra resten av livet, ni kan ha svårt att komma över varandra ifall det tar slut...

Folk kan säkert ha tusen åsikter till, men vårt råd är att ändå fundera igenom åtminstone vad vi skrivit här. Till er hjälp kanske ni kunde ta tex skolkuratorn, så att ni har någon att bolla tankarna med. Oavsett hur det går mellan er två, så kan ni nog behöva stöd och en utomstående och utbildad har lättare att vara objektiv än tex kompisar eller föräldrar.

När det gäller att berätta för föräldrarna, så är nog vårt råd att lyssna till era instinkter och all den omedvetna kunskap ni själva har om hur era föräldrar och syskon brukar fungera. Är det någon av de fyra föräldrarna som ni tror att skulle ta det här mest sansat och välvilligt, så börja med henne/honom. Kanske har en eller flera av era föräldrar redan kännt på sig att det är "något i luften" mellan er, så att det inte kommer som en överraskning? Annars är det nog sannolikt att de blir chockade. Låt dem lugna ner sig ett tag efter "avslöjandet" dock, för folk tänker sällan klart när de är chockade och kan reagera med alla möjliga känslor (ilska, sorg, skam, vadsomhelst) till att börja med. Och slutligen, så måste vi påminna om att vad än era föräldrar än tycker och tänker, så har de ansvaret för sina barns välmående. De måste handla som de själva anser att är rätt och det bästa för just sina barn. Eventuellt är allt lugnt, eventuellt så sätter de begränsningar för er, så förbered er för det.

Hoppas du kan få mera hjälp av såväl tex skolkuratorn som av boken som den andra tjejen tipsade dig om. Det kommer troligen att bli stormigt ett tag framöver, så vi önskar dig styrka, vännen!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej jag och min kille har varit tsm i 2 år. Vi blev tillsammans när vi var 15 & 16 år. Jag gillar värkligen honom men många runtom mig värkar tycka vi blev tillsammans för tidigt. Är det fel att bli t...
Läs mera

Hej, (håll i dig, kommer en lång storytime) är en tjej på 16 år och har aldrig haft kille å inte ens haft min första kyss.

(hemlig ruta)

Hursomhelst så finns där en kille som e 27 år… Han har allt...
Läs mera

Hej! Jag skrev i januari 2023 om att jag hade gillat denhär killen sedan början av 7an (gick nyss ut 9an) och att jag trodde att min vän även gillade honom. Jag pratade med henne om det och det visade...
Läs mera

Hej,
Jag är en känslig person och kan lätt börja gråta. Också vid olämpliga tillfällen. Det enda jag kan göra är att gå och gömma mig om det inte är meningen att jag ska gråta. Det är jättepinsamt att...
Läs mera