Kär i min brors kompis.

Hej Tetris!

Precis som du skriver sitter ingen annan inne med svar på din fråga. Det är ditt eget val vad du vill göra och konsekvenserna kan du troligen räkna ut själv (så långt man nu någonsin kan veta något på förhand när det gäller kärlek...). Men vi förstår dig ändå, och antar att en stor procent av alla som befinner sig i ett stadigt förhållande nog känt (eller kommer att känna) något liknande. För fastän hur kära vi än är i vår livspartner så är vi bara människor, och under livet kommer vi att träffa på fler människor som vi "klickar" med, som vi blir attraherade av eller till och med blir förälskade i. Vi möter nu som då människor som det skulle kunna "bli något" med och hamnar många gånger att göra val. Oftast är valen så lätta att vi knappt ens reagerar på att vi valt. Vi tänker kanske bara typ "ja han var ju mysig, meeen...", för vi är ändå relativt lyckliga med den vi redan valt. Kanske väger saker som gemensamma barn, huslån och semesterplaner också in en hel del, men vi håller hursomhelst fast vid vår plan, vårt val. Andra gånger kanske vi väljer den nya. Oftast brukar då det gamla förhållandet inte vara så bra, för om det är bra mellan två personer så slipper inte en tredje person in där emellan.

Jag kan också tänka mig att eftersom ni ju nu varit en tid tillsammans med din sambo, så kändes det jätte bra och upplyftande för dig att få all denna uppmärksamhet av din brors kompis. Det är alltid kul och smickrande när någon visar intresse för en :) Sånt höjer självförtroendet. Men det kan ju hända att han inte menade nåt mera med sitt betende heller, kanske han bara var på humör för lite flirt och så tycker han att du är en söt och kul tjej. Jag skulle inte äventyra mitt ändå helt ok förhållande för något som antagligen inte skulle leda till något mera. Man vet ju aldrig förstås men ändå...
En annan sida av mig tänker att jamen om man kan blir så intresserad av någon annan lever man i ett bra förhållande då, eller borde man kanske söka något mera i livet???? Då kommer osökt tankar på om den stora himlastormande kärleken som man ser på film egentligen finns, finns den och är det något man borde sträva efter och söka för att ens liv ska kännas fullbordat, eller ska man nöja sig med något helt ok, halvbra där man åtm inte mår dåligt??? Jag menar det kan ju alltid vara värre, man vet ju att vissa blir misshandlade av sina killar, eller har killar som ständigt är otrogna osv , om man inte har en sån kille FÅR man göra slut då, eller borde man stanna och vara nöjd och glad fast man kanske inte är helt igenom lycklig? Suck, svåra frågor och inte en susning till svar :/

Hoppas det reder upp sig fast vi inte kunde komma med något super-duper svar på hur du ska göra. Kommentaren är bra, Följ ditt hjärta, det är väl så vi borde leva :)

Kramar från ungdomsinformatörerna Sanna & Liselott