Skrev till er för ett tag sen men är fortfarande väldigt förvirrad och har nu flyttat ihop med min kompis som jag gillar, men vi har ju flyttat bara som kompisar.. och mina känslor växer varje dag. Förlåt blev väldigt långt.
Jag är en 20årig tjej som gillar tjejer. Har aldrig haft en relation med en tjej eller varit med en tjej, men vetat att jag gillar tjejer sen alltid typ, dock är jag inte öppet gay men några få vet och brukar säga att jag gillar både tjejer och killar om någon frågar.
Nu är det så att jag lärde känna en tjej via en gemensam organisation för typ två år sen men det var inte förrän för typ mindre än ett år sen som vi började bli vänner, och vi småsnackade lite och bestämde ganska spontant att vi skulle flytta utomlands tillsammans, trots att vi inte kände varandra så bra. Jag kände lite intresse för henne redan då men inget jag tänkte så mycket på, vi hängde mer och mer iochmed att vi hade mycket att planera osv och blev ganska bra vänner de sista två månaderna innan vi flyttade. Hon är öppet gay och är också ganska fysisk som person, innan vi flyttade kände jag småtecken som att hon kunde röra vid mitt lår när vi satt på tunnelbanan/fika eller att hon hörde av sig ofta eller bara att jag kände av en stämning liksom, men vet ju inte om det bara var/är jag som kände den kemin.
Vi flyttade iallafall ihop för två månader sen, och mina känslor har vuxit väldigt mycket och jag är kär i henne. Vi har varsitt rum men ofta sover vi tillsammans ändå, ibland föreslår hon, ibland jag. Vi skedar nästan alltid när vi ska sova och under natten ligger vi nära varandra. När vi kollar film sitter vi nära och lutar oss mot varandra. Vi skrattar ofta och har nästan alltid något att prata om. Men samtidigt som allt detta är så vågar jag inte lita på att hon alls gillar mig tillbaka. Ibland pratar hon om sitt "ex" och känns ibland som att hon fortfarande gillar henne, och ibland pratar hon om hennes framtidsplaner (jag också) men dom inkluderar ju inte varandra, vi ska bara bo här i 5 månader till. (Men vi säger minst 5 månader, för att inte behöva bestämma något till hundra procent). Och ibland känns hon off och vill sova själva. Hon har mycket ångest osv som jag inte vet hur jag ska hantera. Ibland känns det som om hon inte alls gillar mig som mer än vän, att jag bara har överanalyserat och önsketänkt att det skulle vara något mer, men så tänker jag också på all närhet vi delat och kemin jag iallafall tycker mig känna, och då förstår jag inte riktigt hur det bara skulle kunna vara vänskap.
Men å andra sidan så har det ju inte hänt något mer, än att vi kyssts en gång i ett drickspel. Men vi sitter alltid så vi snuddar varandra när vi är ute, och hon håller alltid armkrok i mig när vi går. I helgen var vi ute och hon tog min hand och så gick vi hand i hand hela vägen hem och skedade tills vi somna. En gång dock när vi va lite fulla så snacka vi sexualitet å hon fråga om jag var straight och jag sa att jag nog gillade både tjejer å killar, å hon fråga om jag varit kär i en tjej å jag sa ja men att jag inte ville prata om det och så fråga hon om jag gilla henne och jag sa nej, och hon sa att hon inte gillade mig på det sättet heller. Så jag vet inte, jag ljög ju och jag sa ju först att jag inte gillade henne så kan ju inte heller lita till 100% på att hon var helt ärlig. Vet inte, men jag hade inte haft så mycket fysisk kontakt osv och velat hänga så mycket varje dag med någon jag bara var vän med.
Hur som, känner bara att jag behöver hjälp att tyda för jag är otroligt förvirrad över vår relation. Tänk om allt bara är i min hjärna, men det känns också konstigt... och vet inte ens vad jag vill för sen ska vi ju flytta hem igen och då kommer jag må så otroligt dåligt oavsett. Jag backar ofta i vår relation också för att jag är rädd att hon bara spelar på mina känslor eller inte alls känner något, och då vill jag inte bli beroende av henne eftersom att jag vet att jag kommer må skit sen.. Men tänker också att hon måste få veta vad jag känner innan vi flyttar hem, för annars kommer jag nog aldrig kunna leva med mig själv om jag aldrig får veta vad som hänt om jag berättat, men vet inte hur eller när. hjälp... klara
Praktikanten socionomstuderande Matilda svarar
Praktikant socionomstuderande Sofia N svarar
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej på dig!
Vi skall försöka hjälpa dig så gott vi kan! Vi tycker det är jättebra att du vet vad du gillar, och det är bra att du har vågat berätta det åt några människor i din närhet. Du skriver också att din kompis är öppen med sin sexualitet vilket underlättar din situation och det betyder ju att du har en chans hos din kompis! ;)
Vi tycker det låter som att din kompis verkar vara lite intresserad av dig, med tanke på hennes kroppsspråk och kemin mellan er. Kemin brukar oftast stämma, så den ska du lita på! Med tanke på att ni sover med varandra och att ni vill skeda så betyder det ju att ni vill ha närhet av den andre. Det låter som att ni trivs väldigt bra i varandras sällskap, och att ni verkligen gillar varandra.
Det är helt okej att hon vill sova själv ibland, med tanke på att ni bor och lever tillsammans för tillfället så är det normalt att man behöver sitt eget space ibland. Eftersom din kompis har ångest ibland kan det hända att hon automatiskt tar avstånd från dig, eller från andra i hennes närhet. Det viktigaste är nog att du visar att du finns där för henne ifall hon vill ha sällskap eller prata om hur hon mår och känner sig. Du gör mycket av att bara finnas där för henne, om hon hellre väljer att vara själv en kväll då hon har ångest eller inte mår så bra, så måste man bara acceptera det.
Du kan försöka föreslå till henne att hon skall gå och prata med någon professionell, exempelvis en psykolog eller annan terapeut. Fastän du vill finnas där för henne och lyssna, så är det viktigt att det inte blir för mycket eller ofta så det skadar er relation, eller att du själv dras ner i ångest-träsket!
Du skrev om att din kompis hade frågat dig om du gillar henne, och du hade svarat nej. Sedan sa hon till dig att hon inte heller gillar dig på det sättet, vi tror att hon kanske inte vågade säga sanningen pga ditt svar. Vårt tips till dig är att vara ärlig och berätta för henne om dina känslor. Tänk om hon känner exakt likadant för dig? Du förlorar inget på att berätta sanningen, för enligt oss verkar det som att era känslor och er kemi är ömsesidig :)
Vi hoppas att detta hjälpte dig! Lycka till med kompisen :) <3
Kramar från socionomstuderande praktikanterna Matilda och Sofia.
Tillägg från Liselott:
Hej!
Jag håller helt med det Matilda och Sofia skrev, men ville ännu tillägga att det alltid är lite knepigt i kompisrelationer där man skulle kunna dras till varandra, men man inte har uttalat reglerna för relationen tydligt. Det skulle vara samma om en heterokille och en heterotjej som är "bara kompisar" skulle leva så där tillsammans, troligen skulle de bli lika förvirrade som du känner dig nu. Så i något skede borde man nog uttala högt allt det man tänker och känner och önskar. Så att det inte blir missförstånd. Naturligtvis kan det kännas som ett risktagande, men livet kräver det ibland, förtjänar det. Tänk om någon annan hinner före och väcker hennes intresse? Men tänk om ni kan tillbringa 5 underbara månader (eller längre) som ett kärlekspar istället för den här vad-är-vi-riktigt???-vänskapen? Kärlek är alltid en risktagning, det finns inga garantier hursomhelst. Men man kan jobba för det, och en del av jobbet kan vara just att våga språnget, våga säga hur man känner på riktigt.
Och bara för att du säger att ja, jag är kär i dig och hon säger att hon inte känner detsamma tillbaka, så behöver det ändå inte betyda att ni måste flytta ifrån varandra. Man kan få det att funka i alla fall. Så länge man pratar om det, så finns det möjligheter. Känslor kan också förändras beroende på omständigheterna, beroende på hur man matar dem eller svälter dem osv. Så vårt gemensamma råd är nog att våga! Livet är nog lite för kort ändå för att fega ur de stora sprången.
Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar