Kär i två

Hej Kluven!

Äsch vad synd, vännen, att du känner dig så tudelad och har det jobbigt nu. Vi föstår precis hur du känner och känner igen din situation. Vi ska försöka svara på basen av våra långa liv (och alla vänners, som vi lärt oss massor av). Fördelen med oss är att vi sett just din typ av situation många gånger och har lite erfarenhet av hur det brukar gå, så vi ska dela med oss och försöka ge dig lite stöd och råd. Som alltid i våra svar så är det här ju bara våra tankar och åsikter, någon annan kanske skulle ge dig ett helt annorlunda svar.

Okej, om man ser "grovt" på ditt problem, så består det av tre grejer. För det första har ni ett distansförhållande. För det andra kanske ni tvivlar på er gemensamma framtid, dvs att ni ser inte ljuset i tunneln som om det bara skulle vara en tillfällig distans. För det tredje är du nu förtjust i en annan kille. Det är mycket som hopar sig mot er just nu.

Samtidigt har ni också en stadig grund att stå på, tror vi. Ni har varit ihop rätt länge, så ni känner varandra, har kanske en djupare kärlek än vad nyförälskade har. Det blir en trygghet i sig, ett stöd, som du skriver. Visst, förhållandet är inte perfekt och ni har bråkat och sådär, men samtidigt är han kanske lite som en bästis, en viktig person i ditt liv. Bara tanken på att han inte längre ska vara en del av ditt liv kan kännas skrämmande, som en förlust som du inte alls är villig att ta. Ibland kanske man lutar sig mot någon av gammal vana, för att det är tryggt och välbekant fastän det inte är så bra, men ibland så älskar man någon djupt och då är separationen en sorg, det gör ont. Då längtar och saknar man och i en liten dos kan det vara bara bra - så mycket härligare att ses då - men i jättedoser kan det vara förödande. Att vara så mycket mera ledsen och saknande än lycklig kan ta död på vilket förhållande som helst. Speciellt om det annars också är problem i förhållandet, tex problemen som ni grälat om.

I ert fall så blir det säkert värre av att ni inte kommer att dela vardagen tillsammans på många år framöver. Det är den stora faran med distansförhållanden, har vi märkt, att man saknar det där vardagliga tillsammans. Att tex ses varannan helg är tungt, för däremellan lever man sina egna liv i sina egna världar och när man ses borde man alltså vara så lycklig och kär. Om man inte delar vardagen, så har förhållandet inte heller samma chanser att utvecklas. Tänk tex på ett distansförhållande som bara sker över internet och telefon, där syns det tydligare att det inte har samma möjlighet att gå framåt, ta nästa steg, utvecklas. Ett distansförhållande är oftast inte som andra förhållanden, eftersom man på sätt och vis lever som singel däremellan. Tex på en fest är du både upptagen OCH ensam. Du har någon men ändå inte. Och bara vetskapen om att det kommer att vara så länge framöver är garanterat tung att leva med. Som ung så lever man ju ofta så väldigt mycket i nuet. Saker som kommer att hända först om många år är svåra att leva enligt och förhålla sig till idag. Därför är det säkert dubbelt så jobbigt för er nu att hålla liv i ert förhållande, tror vi.

Det här med att leva just här och just nu kan ju också vara en delorsak till känslorna du har för den här nya killen. Han finns i din närhet, men det gör inte din pojkvän. Skulle din pojkvän finnas vid din sida, så kanske du inte skulle ha märkt den här andra killen på samma sätt. Nå, alla kommer vi under hela våra liv kommer att träffa människor som vi "klickar med", som det skulle kunna bli något med bara läget var passligt. Oftast är det inte passligt, tex för att vi är gifta och hellre vill vara med våra äkta makar, men ibland orsakar de här gnistorna att man bryter upp ur gamla förhållanden och inleder nya. Ibland är förtjustningen för den nya killen bara ett symptom på att det gamla förhållandet inte är bra eller så kan förtjusningen funka som en väg ut, ett svepskäl. Men ibland drabbas man helt enkelt bara av äkta känslor för en ny, man blir oundvikligen och ofrånkomligt kär i en annan.

Tyvärr kan vi inte se i vår kristallkula nu hur det kommer att gå för dig - den magiska kristallkulan är på reparation. Vi kan inte heller säga vad som vore bäst för dig, att göra slut eller fortsätta jobba på distansförhållandet. Det vet bara du - men din pojkvän har såklart också något att säga till om. Kanske han också är trött och tycker det känns hopplöst? Eller kanske han skulle "rycka upp sig" och satsa hårt på er igen om han visste hur du känner? Vi skulle nog personligen INTE berätta om den nya förälskelsen för killen, det är onödigt sårande, men du kan berätta att du tvivlar. Kanske kan ni tillsammans besluta er för att kämpa för ert förhållande och det kan ge er en nystart, en energikick? Eller så skiljs ni åt som vänner nu? Gamla pojkvänner kan bli riktigt goda vänner i livet - bara för att ni inte längre är ihop är det inte alls sagt att du kommer att förlora hans stöd. Det beror helt på er och troligen på hur mycket ni pratar med varandra om det här.

Stor kram, vännen och hoppas det går bra. Skriv jättegärna in igen och berätta sedan hur det gick (länka till den här frågan i så fall så att vi minns vem du är), vi håller tummarna för dig!

Hälsar ungdomisnformatörerna Liselott och Sanna