Kära men kan inte ha varandra 3

Haha hej, igen.
Jag skulle egentligen inte skriva mer men ja situationen ändrade ganska mycket på kort tid.

Först vill jag dock säga att jag upskattar ditt svar och att jag nog behövde få höra det trots att jag vet allt det innerst inne. Det är just det som gör det svårt, jag är inte och vill vara allt annat än en ung naiv tonårstjej. Jag vet att jag förtjänar nån som VÄLJER mig och bara mig, jag vet att om man måste gömma eller ”skämmas” för nått, så är det något som är fel. Jag själv skulle vara den fösta som skulle säga ”sluta prata med honom NU” om det handlade om någon min kompis, därför är det också så ironiskt, hur finner JAG mig i den här sitsen? Jag som alltid är skeptisk över allt och alla speciellt då det kommer till killar.

Hursomhelst, situationen ändrade ganska drastiskt på den senaste veckan… som jag nämnde i mitt tidigare meddelande har han pratat ett tag om grejer som är jobbiga hos henne/I deras förhållande, men för en vecka sedan verkade det som att han påriktigt bestämt sig för att göra slut, han visste bara inte när eller hur. Det var några dagar innan de gick på resa. Dagen de kom hem gjorde plötsligt HON slut med honom via telefon?! Det var en hel chock. Hon hade tydligen många orsaker men en av dem var att på en fest som hände typ 2 månader sen där varken hon eller jag var, så slocknade han plötsligt. Ingen vet vad som hände, han hade inte ens druckit mycket… det slutade med att hans vänner ringde honom en ambulans och han sov hemma hos hans föräldrar. Alla från (hemlig ruta) var där, inklusive mina vänner och jag såg honom på factime med min kompis. Men hon trodde tydligen inte på det och var övertygad om att han varit otrogen den kvällen, de helt sjukt? Alla såg ju vad som hände? Men eftersom hon inte känner nån av oss hörde hon ju det endast från honom själv och för någon orsak inte trodde honom? Han sa att det inte var nån skillnad vad han sa, hon hade bestämt sig. Nu har hon blockat han överallt? (Inte mig dock så vet att hon inte vet nått om mig)

I veckoslut då jag slutade jobbet 00:00 så var han ute med sina vänner och kom fram och pratade med mig vid min bil. Han sa att han var lättad att hon gjorde det så att han inte behövde men att han tycker det var barnsligt av henne, sättet hon gjorde det. Han bad också förlåt om att han dragit in mig i allt det och att jag verkligen inte borde behöva lyssna på hans problem, jag höll med men sa att det är okej och att jag vill finnas där för honom. Han sa att inget är mitt fel och att jag bara funnits där för honom och att han är jätte super tacksam för mig, han sa också: ”Jag vill inte att du ska tro att jag ville göra slut med henne för att jag vill vara med dig eller nått, vi har det inte bra hon och jag, men jag vet bara att jag vill ha dig i mitt liv” Vilket ja, jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det… Men jag sa i alla fall att det är bättre så och att hon nog inte var rätt för honom, och han höll med. Inte för att jag vill ha honom utan för att jag påriktigt ser det så.

Alltså ja, det är svårt, jag vet att jag inte är nån personlig terapeut och vill inte vara det heller, och jag vet också att han inte vill att jag ska känna så. Jag sa till honom också rätt ut att ”Jag vet inte hur rätt allt detta är mot mig, men vill bara finnas där för dig” och han sa att det absolut inte är rätt mot mig och att han är ledsen att det blivit såhär men att han absolut inte pratar med mig bara för att han har det jobbigt utan för att han påriktigt gillar mig. Ändå vet jag att hur han behandlat mig och ”lekt med känslor” inte är rätt, jag vet det och han gör det också, men vad kan man då båda bara gillar det så mycket?

Så ja, frågan är väl inte ’hur ska vi kunna bli tilsammans?’ utan snarare: Hur ska vi behandla detta utan att må dåligt, förstöra för varandra eller sluta vara vänner? Finns det ens någon bra lösning? Troligen inte . nån som känner för mycket