Jag skulle påstå att jag har ett rätt så allvarligt problem. Jag är en singel xx-åring som aldrig varit i ett förhållande förut - men det är en av mina största drömmar. En flickvän som jag kan umgås och skapa minnen med. Kärlek måste vara helt underbart. Jag skulle inte påstå att jag är "desperat", men nog sökande.
Jag har sällan kontakt med flickor i och med att jag är fet (BMI >45), och så fort som jag talar lite längre och/eller mer personligt med en flicka i min ålder så blir jag nästan dödskär... Det kan hända flera gånger i månaden eller inte överhuvudtaget, men jag blir oftast mer eller mindre kär i personen.
Detta blir då ett problem då jag blir extremt sårbar, och överanalyserar nästan allt som personen ifråga "spottar" ut sig. Om hon inte visar något intresse så kan jag bli deppig, och detta händer nästan varje gång. Jag blir kär i en person och sedan när det naturligtvis visar sig att personen överhuvudtaget inte är intresserad av mig så blir jag deppig.
Jag har också personer som kan ha skrivit åt mig att "du är söt", och då blir jag direkt väldigt intresserad och försöker "fästa" mig på personen då jag vill vara med henne.
I och med att jag blir kär enkelt så påverkar det även mina studier, fritid, sömn osv, för jag kan inte sluta tänka på personen och jag övertänker hela tiden. Ibland kan det gå över efter en tid, om man ger det några dagar, men med tanke på vilken frekvens jag utsätts för detta så börjar de bli lite jobbigt att vara deppig...
Jag undrar verkligen om det är så att jag är kär i personerna som jag möter eller om jag är "kär i kärleken", för att uppnå kärlek i livet, det ligger högt uppe på anslagstavlan..
Också min fysiska ohälsa som jag jobbar på (går till psykolog osv) är ett problem, då de fungerar som skrämselverktyg från i princip alla, och ibland i mina deppiga perioder kan jag fundera på om jag ens någonsin kommer få uppleva kärlek. I och med detta så kan det säkert även hända att jag överreagerar enormt så fort jag tror att någon är det minsta intresserad av mig - vilket de ofta inte är. kärlek är underbart
UngInfo svarar
Hej och tack för din fråga!
Jag tycker att du beskriver din längtan efter en partner på ett väldigt fint och genuint sätt, t.ex att du vill ha en person i ditt liv som du kan skapa minnen med, och jag tycker att det här är det som du ska hålla fast vid. Personen som förtjänar dig och din kärlek ska vilja samma saker som du och ska respektera dig för den du är. Därför tror jag att det är smart att bromsa lite då man letar efter en partner eftersom det kan leda till att man verkligen hittar det som man vill ha och behöver. Ett annat tips är att först bli vän med en person och sedan se om det finns romantisk kemi mellan er. När man inleder med en vänskap så kan det vara lättare för er båda att avgöra om ni fungerar bättre som vänner eller som något mer.
Du nämner att du träffar en psykolog, och jag undrar om du har talat med hen om dina funderingar om en eventuell depression? Jag tror att ni skulle tillsammans kunna fundera på om det här är något som borde utredas lite mer. För det låter som att du har redan vidtagit åtgärder för att må bättre, och du beskriver att dessa tankar har redan påverkat dina studier och ditt liv - så det skulle kanske vara klokt att diskutera detta med din psykolog för att se om det skulle vara bra att även fundera på det här tillsammans. Du kan också chatta anonymt med ärligt talats psykolog på hemsidan arligttalat.fi om du vill fundera på det här tillsammans med en annan professionell.
Kom ihåg att du är fortfarande ung och att det är helt normalt att söka sig fram och fundera på vad man vill ha av livet och vad man värdesätter hos en partner. Så ge dig själv tid att fundera på vad det är som du vill ha och behöver! Även om det kan kännas tråkigt att vänta och ta saker och ting långsamt så kan det många gånger leda till att man finner precis det vad man behöver och det är värt väntan.
Ta hand om dig själv!
mvh,
Luckan UngInfo, Ellen
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar