Kärlek!

Hej!

Jojjo, vi känner precis igen din situation. Och vet du vännen, det här är nog det allra jobbigaste stadiet på vägen från att upptäcka att en viss människa existerar fram till att bli ihop. Det här stadiet då man undrar om känslorna är besvarade, om man ska våga göra något och i så fall vad, hur han kommer att reagera på det... Det suger, på samma gång som det känns pirrigt underbart. Det har alla chanser till att bli något stort och fantastiskt, på samma gång som man är livrädd för att bli avvisad. Och tyvärr så finns det inga genvägar runt det här. Det enda som hjälper är att VÅGA.

Vi förstår att du är supernervös över att ens titta honom i ögonen, det är helt normalt när man är intresserad av någon, till och med lite förälskad. Men risken är jättestor att om du inte tar ett steg mot honom nu, tex börjar säga hej när era blickar möts, så kommer månaderna att gå och så kanske det är för sent. För han har ju på sätt och vis redan tagit ett steg mot dig. Om det nu var han som bad sin kompis fråga dig vad du tycker om honom, eller om kompisarna visste om att han gillar dig och på eget bevåg frågade dig vad du tycker om honom, det spelar ingen roll. han tog kontakt med dig på det viset. Men du tog inte emot det särskilt bra. När man är förtjust i någon, så blir man överkänslig mot ALLT som den man gillar gör och tolkar allt till värsta tänkbara. Att du sa att du inte vet eftersom du inte känner honom, kan han ha tolkat som ett klart nej, stick och brinn. Så fånigt funkar folk när det kommer till allt som ens lite lutar mot kärlek. Så nu vågar han säkert inte göra något alls. Samtidigt som han ändå inte kan låta bli att hoppas lite och därför tittar åt ditt håll. Det är mycket möjligt att han är ännu mer rädd än dig för att du verkligen inte ska gilla honom alls.

Så vill du ge det hela ens den minsta chans att hända, så måste du ta risken nu och göra något. Säg hej i korridoren, säg hej på Facebook, VADSOMHELST! Om han är det minsta intresserad av dig, så spelar det faktiskt ingen roll på vilket vis du visar att du nog vet om att han finns eller vilka ord du använder. Han kommer att bli glad för minsta lilla du gör och är han nu ens en liten gnutta förtjust i dig, så skulle du kunna stå på huvudet och han skulle ändå tycka du är förtjusande och bli jätteglad. Så bry dig inte om ifall du tappade telefonen - so what?! Och tyvärr så måste du också försöka strunta i hans kompisar. Går inte du omkring i skolan tillsammans med dina kompisar då? Tror du att han vågar komma fram till dig och tala med dig tillsammans med dem svärmande och fnittrande runt dig? Ja, datorn kan vara ett bra sätt att börja kontakten på, men det är ännu viktigare att du tar steg irl. Klart att det är lättast i skolan, men det finns ju danser och annat i sommar där ni kan "springa på varandra". Att inleda något nu gör det ju också lättare att fortsätta hålla kontakten även efter att skolan slutat.

Modigt nu bara, vännen! Du har absolut ingenting att förlora och det är faktiskt inte så hemskt och pirrigt som det känns just nu. Det är bara det här stadiet, det blir bättre genast då ni börjat prata med varandra!
Vi håller tummarna för dig, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna