Kärleksillamående?

Hejsan!

Tack för din fråga. Så fint att du har hittat en kärlek i ditt liv! :)

När man blir kär så händer en heeel massa saker i vår kropp, bland annat i kemikalierna i hjärnan. Vi blir kreativare, har intensivare drömmar, blir piggare och kan sova mindre utan att bli trötta, tänker konstant på personen i fråga, upplever pirr i kroppen, förhöjd lust till att mysa eller ha sex, och sen också det som du säger, illamående och påverkad aptit, samt en orolig känsla när man är ifrån personen man tycker om. Alla dessa reaktioner är helt vanliga och normala, och vissa är mera känsliga för dem än andra.

Kort och biologiskt sagt: Om vi ser på människan i egenskap av ett djur så är det här naturens och evolutionens sätt att försöka styra en så man ska vilja spendera så mycket närgången tid som möjligt med en potentiell partner, med resultatet att man ska para sig och människoarten ska fortsätta.

Den längre versionen som mera svarar på din fråga: När man blir förälskad så är ett av ämnena som utsöndras i ens hjärna kortisol. Kortisol är ett stresshormon som bland annat kan göra att blodkärlen drar ihop sig lite. Det här i sin tur kan leda till nedsatt aptit och illamående. Det är också kortisolet som är ansvaret för pirret i magen, som vissa kan tycka att känns härligt, MEN som också kan kännas väldigt likt nervositet, så om man är känslig för det så kan det kännas obehagligt.

Ett hormon som också kan bidra till det du känner är ett som heter CRH. Det frisätts i större mängd än vanligt när man är förälskad, och gör att man blir orolig i kroppen när man inte är med den som man tycker om. Det liknar faktiskt lite abstinensbesvär, så kanske det ligger nåt i det när folk säger att kärlek kan liknas vid en drog :)

Så, de känslor du upplever i din kropp är normala vid förälskelse. Men det kan vara att du reagerar starkare på vissa av de kroppsliga upplevelserna, och tycker att de är obehagliga bland annat för att de påminner dig om exempelvis vissa aspekter av hur det var att ha en ätstörning. MEN det som jag skulle vilja framföra här är att förälskelse lägger sig med tiden, och dessa reaktioner minskar. Då kan det gå på två sätt: Ibland går förälskelse över i en djupare sorts kärlek, när relationen känns mera trygg än pirrig. Och ibland försvinner bara förälskelsen för någon utan att det blir till någon djupare kärlek, och i bästa fall blir man vänner (i värsta ovänner).
Så om jag var du så skulle jag känna efter mest hur det känns när du ÄR med honom du gillar. Det är DET som ska kännas bra, som du ska förlita dig på. Och du säger ju att det känns BRA! <3 Många av de andra reaktionerna kringom det så är på grund av förälskelsens kemi i din hjärna och kropp, och har egentligen inte så mycket att göra med honom i sig.

Angående sexuell läggning så tror jag det är bäst att man bara slappnar av och ser vad som händer med åldern. Man behöver inte lägga en ”etikett” på sig själv från början, utan känna efter vart efter livet går :) Men jag tror det är helt jättebra att du är öppen för tanken, så kommer du inte heller förneka dig en fin upplevelse med någon bara för att de är av ”fel” kön! Men det är nog också helt normalt att man tycker att personer av samma kön är snygga även om man är straight. Nog kan man ju liksom tycka att ett träd är vackert också, utan att man för den sakens skull är attraherad av det :D Man uppskattar sånt som är fint helt enkelt :)

Jag önskar dig all lycka med kärleken!

Kram, Kix