Knepigt

Hej killtjusaren!

Jaaaa-a du, det här med killar och känslor är för det mesta väldigt knepigt. Det är väldigt sällan som man vet något klart och tydligt, sällan man inte tvekar, tvivlar eller är nervös för vad den andra riktigt tycker och tänker. man skulle så gärna vilja VETA före, ha någon garanti om att det inte kommer att gå åt pipan och att man inte kommer att stå där sedan med krossat hjärta. Men tyvärr, det här är en av livets pissiga sidor - på samma sätt som att det är en av livets mest underbara och ljuvliga sidor då när man är lyckligt kär.

Vi ska försöka oss på ett svar åt dig - eller snarare tre svar på dina tre frågor. Men kom ihåg att vi ju inte är några kärleksexperter, telepater eller framtidssiare. Vi VET ju inget om vad de här killarna känner för dig eller hur det kommer att gå för er. Men vi får också en känsla av att du, precis som de flesta tonårstjejer, söker efter kärlek just nu, kärlek i vilken form den nu än må komma. Ibland finns risken att man längtar så starkt efter att bli älskad och få älska att man ser sig runt och bland killarna runt en hittar den/de mest lämpliga att rikta den här längtan och hoppet mot. Om just de här killarna har så stor potential är inte alltid så säkert, dock. Ibland kanske man inte borde leta så intensivt utan ta ett steg tillbaka och låta kärleken bara plötsligt dyka upp mitt framför ögonen på en. Ju hårdare man söker, desto större är chansen att det blir "fel" och fejkat.

1. Att det är så där långt geografiskt avstånd mellan dig och den här första killen kommer tyvärr troligen att bli ett problem, det kan vi säga av stor erfarenhet. Distansförhållanden när man är ung... nä, det vill inte bli något riktigt och hållbart av det. För att ett förhållande verkligen ska bli något djupare och för att det ska kunna utvecklas, så borde man ha en chans att träffas relativt ofta i verkliga livet. Man kan bara komma så långt när man bara har kontakt per dator/mobil. Vill du inte uppleva den där första kyssen med honom, hålla hand, skratta åt hans tokiga miner, krama honom...?

Vad är EGENTLIGEN ett förhållande utan att man träffas? Jo, då är det så mycket lättare att inbilla sig känslor som kanske inte finns där på riktigt, fantisera ihop hurudan han är istället för att lära känna den verkliga killen, visa bara det av sig själv som man vill (man kan ju "ljuga" ganska bra genom text, då tex kroppsspråket inte avslöjar en). Risken är stor att man då bara har ett förhållande med bilden som man skapat i sitt huvud av den andra. Så visst kan du ha ett förhållande på distans, men vi tippar på att det inte kommer att "räcka till" efter ett tag och du kommer att bli frustrerad över det.

2. Det här kommer du inte att tycka om oss för att vi skriver - och vi kan ju inte veta om vi gissar rätt - men i våra öron så låter det tyvärr lite som att avståndet bara var ett svepskäl för att kunna göra slut. VILL man verkligen vara ihop med någon, så är 1 mil inget hinder. Man ser ändå till att kunna träffas, man går långt för att se till att kunna träffas. Det är skillnad på 45 mil och 1 mil - 10 kilometer kan man till och med cykla om man verkligen gillar den man vill träffa. Så kanske var hans känslor bara inte tillräckligt starka. Vi beklagar att vi säger det här, men vi vill vara ärliga med våra åsikter och vi vill inte tuta i dig en massa tröst bara för att hålla ditt hopp uppe.

Det behöver inte alls ha varit något fel på dig, tro inte det! Han kan inte rå för vad han känner, han kan ju inte låtsas känna något mer än vad han kände. ibland träffar man någon man tror att det ska kunna lyckas med och så provar man lite och sedan kan man konstatera att nä, det lyckades inte i alla fall. Det är oftast ingens fel, men det kan vara svårt att inse att alla man "klickar för" inte är Den Stora Kärleken i ens liv. Så var inte ledsen för honom. Vi förstår att det är tungt nu, avslag och nobbanden är alltid tunga och det är alltid lätt att man börjar tro att det är fel på en själv. Men du gör bara dig själv illa om du fortsätter hoppas och drömma om honom, fortsätter ta kontakt med honom fastän han visar att han inte vill ha den kontakten... Ibland var det bara inte meningen... Man vet aldrig vad som händer i framtiden, men det brukar sällan lyckas på andra försöket eller tredje ifall det inte lyckats på första, så såra inte dig själv genom att hålla hoppet vid liv.

3. Hmm, här kan vi också bara säga våra personliga åsikter. Vi har fått lära oss av livet att det alltid är extra kinkigt när det är kompisar inblandade. Det finns en oskriven regel om att man borde hålla tassarna borta från kompisars pojkvänner, ex-pojkvänner, ex-ligg, ex-flings, span osv. Vissa håller hårdare på den här regeln, andra följer den inte och så kan det variera från situation till situation. För oavsett vad de hade ihop och oavsett hur "över honom" den här kompisen än är, så har hon ändå "gamla känslor" för honom. De här minnena leder lätt till svartsjuka och "revirtänkande", hon kan mycket väl ändå tänka på honom som "sin" och det kan leda till problem mellan er två. Är han värt det? Är hon värd att fortsätta vara vän med? Om hon har sagt åt dig att hon inte gillar att du är kompis med honom, borde du göra henne till viljes då? Killar kommer och går, men kompisar består (oftast). Vems känslor bryr du dig mer om? Tänk om hon faktiskt fortfarande har känslor för honom, medan du bara ser honom som vilken kompis som helst och svarar bara av vänlighet? Visst, hon kan inte bestämma vem du ska vara kompis med, men om det gör hennes liv obehagligt och jobbigt, så kanske du borde ta hänsyn till det och bara säga åt den här killen att tyvärr. Det kan bara du avgöra.

Hoppas det här var till någon hjälp. Vi förstår att du gärna skulle ha velat att vi skulle ha sagt åt dig hur du ska göra, men det kan vi ju inte. Vi kan ju inte lova dig stor kärlek just nu, vi kan inte trolla fram Drömprinsen åt dig. Vi kan bara trösta dig med att du nog kommer att få uppleva lycklig kärlek - men sådan brukar inte dyka upp före man slutat jaga den.

Hälsar ungdomsinformaötrerna Liselott och Jenny