Konstigt

Hej!

Tack för berömmet! Å vad skönt att höra att ni är nöjda med vad vi gör! vi håller på att göra hela sajten ännu bättre och ska lansera nya fräscha sidor med bättre användarvänlighet till hösten, men det värmer att höra att innehållet och våra svar gör någon nytta för er <3

Jodu, visst kan det kännas som att det är just under tonåren man borde leva, skapa minnen osv. Men dels är du långt ifrån ensam om att som 17-åring inte har haft en pojkvän än och dels tar livet inte slut när man kommit över 20-strecket. Eller 30-strecket för den delen. Men man tror lätt det när man själv är tonåring - det gjorde vi själva när vi var i din ålder och numera är vi på något underligt sätt väldigt förvånade över hur rikt på kärlek och upplevelser (och till och med på "fjärilar i magen") livet ändå kan vara fastän man är "medelålders". Men det kräver också att man inte slutar anstränga sig för att "fånga dagen" och njuta av livet och hålla gnistan vid liv i ett förhållande. Kanske är det så att alltför många blir lata med åren och låter sig själv bli tråkiga och alldagliga?... Det här låter lite löjligt när man skriver det, men att vara "ung till sinnes" är nog nyckeln till ett rikt liv, men det har ingen åldersgräns eller best-före-datum.

Det betyder också att med rätt inställning så kan man nog få saker och ting att "hända" i livet både nu med detsamma och år efter år efter år. Kanske handlar det just om alla dessa "visdomsord" som vi brukar tjata om i våra svar: att ni ska "fånga dagen" och leva fullt ut, ta chanser och utsätta er för risker, våga fastän ni är osäkra och rädda, öppna upp och bjuda på er själva... Det handlar så väldigt mycket om vilken inställning man har. Om man ständigt hackar på sig själv om hur ful och värdelös man är och att ingen därför ens kan vilja ha en, om man inte vågar ta chanser (och tex flirta lite med en ny bekantskap) för att man är rädd att bli dissad eller utskrattad eller få hjärtat krossat och om man själv tycker att man är för alldaglig, för tråkig, för o-cool, har för dålig humor osv - så är det så folk kommer att uppfatta en. Du är vad du tänker - tänker du skit om dig själv och om dina chanser till lycka, så är det så det kommer att bli.

Så vårt första råd åt dig är att du ska skaka av dig all jante-lagstänkande (= "Tro inte att du är någon, stick inte ut ur mängden" osv), all falsk blygsamhet och alla tro på att du ändå inte egentligen är värd ett fantastiskt liv. Då öppnar du dig själv för en massa otroligt givande upplevelser och du öppnar dig för nya människor att komma in i ditt liv. Det märks på en människas utstrålning om hon liksom tänker innuti att när som helst kommer det att hända något häftigt eller att nästa människa jag träffar kan vara en otroligt intressant och givande människa som vad som helst kan hända med. Som om äventyret väntar strax runt hörnet, fastän äventyret så bara skulle vara en promenad eller en bra film eller något annat vardagligt. Det måste inte vara en dyr resa eller en sjukt rolig fest för att duga - och det ska inte bli till stress eller överdrivet höga förväntningar.

Har man den inställningen att egentligen allt är intressant, spännande och fullt av möjligheter, så blir folk smickrade, lockade att umgås med en, charmade av ens personlighet (fastän man är helt normal) och får också kul. Och så vågar kanske de också ta chanser och leva fullt ut. På det här viset blir du "helt i misstag" en bättre kompis, men också öppnar du upp för möjligheten att någon blir kär i dig och du i honom. Inte heller sumpar du så många chanser till lycka bara på grund av feghet eller gnäll-inställning. Visst, kärlek kommer inte på beställning utan istället oftast när man minst anar det. Det som då spelar roll är huruvida du är öppen nog och vågar ta chanser. Och om du är aktiv och inte bara sitter på din rumpa och väntar på att livet - och kärleken - ska komma till dig! Dissa inte heller folk så lätt - även i den mest alldagliga vanliga kille kan finnas en Drömprins dold under ytan! Livet är inte slut bara för att man är 17, livet har faktiskt bara börjat!

Häslar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna