Konstigt.. (kär i flera)

Hej vännen!

Oj vad jag känner igen mig i dig - jag tror att jag tillbringade mina tonår konstant kär. Precis som du kunde jag vara mer eller mindre förälskad/intresserad av flera killar på samma gång, till och med under de perioder jag hade pojkvän. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin skulle ha varit utan någon speciell att spana in i skolan. Klart att jag var kär i kärleken, men framförallt gjorde det livet spännande. Det var kul att gå till skolan eller fara ut på byn för man visste att man kanske skulle se den och den killen och var pirrig inför vad han eventuellt skulle göra eller säga. Klart att det var mest drömmar och inte så mycket verklig "action", men det kändes bra, intressant, givande... Kanske var det bara en fråga om inställning: jag såg det inte som kärleksPROBLEM när det inte funkade med någon jag var kär i eller inte blev något med honom. Jag såg det som kärlek eller förälskad, något positivt. Visst blev jag ledsen när känslorna inte var besvarade och självförtroendet sviktade för en stund, men tänkte enligt uttrycket "Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins!".

Så egentligen måste du inte kämpa så för att begränsa dina känslor till en enda person. Visst, enligt en del människors moral så borde man bara kunna vara förälskad i en person åt gången, men livet är inte så svartvitt. Förälskad blir man ju pga en persons utseende, personkemin, hans egenskaper, till och med av slumpen och eftersom man ändå träffar så mycket folk hela tiden, så är sannolikheten stor att man kan fatta tycke för fler än en samtidigt. har du läst/sett tredje Twilight-boken/filmen så vet du vad jag menar. Beroende på hur kär man blir i en av dem sedan, så kanske resten av objekten automatiskt faller bort, eller så håller man "alla sina möjligheter öppna". Man kan pröva sig fram, känna efter vem eller vilken typ av person man skulle kunna passa bäst ihop med, det tar ett tag att lära sig vad det är man behöver hos en partner. Man intresserar sig för någon oavsett ålder, oavsett hur möjligt ett förhållande skulle vara och oavsett vad man känner för andra samtidigt. Sedan beror det på hur starkt man känner för en viss person om man låter intresset för de andra frodas eller inte. Jag kan träffa karlar nu som då som jag skulle kunna bli intresserad av ifall jag inte redan var lycklig med mannen i mitt liv. Så jag gör inget åt intresset, det dör bort naturligt.

Precis som du själv insett, så är du ung ännu. Inget förhållande skulle ha en chans att funka i längden ännu. De par som blivit ihop när de var fjorton och sedan håller ihop hela livet ut är så ytterst få att de mer är undantaget som bekräftar regeln. Men det är klart att man ändå letar efter den man skulle ha störst chans att bli lycklig med för resten av livet, även om man inte på momangen kan tänka sig att gifta sig med honom.

Ibland är det skönt med lite hinder också, lite trygghet i att det ändå inte kan bli något tillsammans med en viss kille, tex för att han är för gammal för dig. Att vara kär på avstånd eller obesvarat kär är fortfarande KÄR. Genast när chansen finns till ett riktigt förhållande så kommer riskerna med i bilden, risken att bli sårad, att hamna ut på djupt vatten och inte veta hur man ska handskas med situationen, risken att misslyckas. Kan det vara en delorsak till att du ofta blir intresserad av mycket äldre killar? Visst kan killarna på parallellklassen kännas bara sååå barnsliga, men på ett underligt sätt är de farliga, för med dem skulle du verkligen kunna bli ihop på allvar...

Men, du säger också att du känner dig beroende av dem och det är kanske inte en så bra känsla. Är du lite beroende av att vara kär, lite som att vara beroende av adrenalinkickar eller choklad? Kärlek ger ju en massa njutningshormoner. Egentligen är svaret enkelt, hitta något annat att njuta av. Skapa ett liv du njuter av, en hobby, en musikstil, en sport... Mitt bästa förslag är att läsa riktigt bra kärleksromaner eller se kärleksfilmer. Försök tänka så att du inte blir avundsjuk på kärleken i dem utan som om du fick dig lite av kärleken i dem till livs. Lev dig in i dem så kan du få samma njutningshormoner från dem. Jag rekommenderar Twilight-böckerna, DET kallar jag kärlek (vampyrgrejen är bara ett hinder för att göra kärleksstoryn mera spännande).

Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott