Kramar

Hej Päärolandi!

Det är en underbar fråga du ställt oss, jag blev alldeles varm i hjärtat <3. Det är på inget vis en dum fråga, precis lika viktig som tex hur man kan kyssas eller ha sex. Det här av åtminstone två orsaker.

För det första så är det en ära att bli kramad/få kramas. Vi tänker kanske inte alltid på det, för de flesta av dem vi kramar har vi redan "bjudit in", gett tillåtelse, så som mamma och vissa tjejkompisar. Man har redan en överenskommelse om att det är okej att komma dem nära just på det här viset - och just vi finländare är nog väldigt noga med vem man låter komma nära, innanför den personliga sfären. Vi går alla omkring med ett slags osynlig barriär omkring oss och vi gillar tex inte när folk står för nära oss när man pratar med dem, köar med dem osv. Vissa andra kukturer har mycket tightare personligt space, ofta kulturer med mycket folk på liten yta.

Att kramas symboliserar ännu starkare för oss finländare att man gett en person tillåtelse att komma nära, och speciellt såklart när det kommer till kärlek. Att kramas är ofta den första tillåtelsen till intimitet man ger så där officiellt (fast naturligtvis aldrig uttalat) när man har på gång med någon, oftast innan första kyssen, men jämsides med att tex hålla hand. Att hålla hand är ändå ett tydligare tecken till att man verkligen har något på gång, medan kramen nog i värsta fall kan ursäktas eller bortförklaras med att man fryser eller bara är goda vänner, så den behöver inte vara ett entydigt bevis på att man håller på att bli ett par. Fast just att frysa måste nog vara det allra vanligaste svepskälet till att få kramas med den man gillar, ett av de mest klassiska flirttricken ;)

Den andra orsaken är densamma som man kan oroa sig för inför första pussen eller kyssen osv, dvs att man är nervös för att det på något vis ska bli konstigt, att man ska göra bort sig. Dels kan det handla om det rent praktiska, precis som du skriver nu. Hur ska man hålla armarna, tänk om man liksom krockar med armarna när man initierar kramen (föreslår den med kroppspråket), tänk om det blir jätteobekvämt eller awkward överlag??? Dels handlar det om rädslan att bli avvisad. Tänk om han inte vill krama just mig? Tänk om han drar sig undan? Tänk om jag misstolkat alla hans signaler och bara inbillar mig att han tycker om mig? Och att det syns precis just då när jag försöker krama honom - och att jag försöker krama honom avslöjar ju väl vad jag tycker om honom? Den här senaste oron slipper man inte undan innan man provat krama och man slipper liksom inte vidare med det intima innan man åtminstone kramats. Kanske lyckas man pussas utan att hålla om varandra, men nog inte hångla osv. Just do it, bara!

Och när det kommer till det tekniska, så gäller nog samma regler vid första kramen som vid första kyssen: lyssna till din egen kropp och övertänk det inte. Se, vi människor tolkar omedvetet tusentals signaler av andra människor varje minut, vi ser på deras kroppspråk, miner, tonläge osv och så anpassar vi automatiskt vårt beteende enligt det. Utan en medveten tanke, alltså. En av de ytterst få gånger vi egentligen håxar att vi faktiskt gör det här är när vi möter någon som kommer gående mot oss och båda plötsligt vajar osäkert fram och tillbaka när vi ska välja vilken sida av varandra vi ska passera på. Men annars märker vi alltså undermedvetet vartåt den andra lutar, räknar ut var det skulle vara bekvämast att lägga armen, kommer emot när den andra kommer närmare osv.

Detsamma när det ska kramas: skulle jag nu tex säga att det är bättre om du lägger armarna på hans axlar, så kanske just precis det bara blir obekvämt och awkward just i den situation det skulle passa sig för er att kramas första gången - typ att ni tex sitter i en soffa. Så lyssna på din egen förmåga att tolka hans kroppsspråk, lita på dina instinkter och planera inget på förhand. När lusten faller på att kramas och tillfället ges, så ta chansen och så gör du med kroppen som det känns naturligt just då. So what om ni för en halv sekund kanske krockar med armarna eller om din arm domnar efter 5 minuter bakom hans rygg - att kramas är också en konst man lär sig genom övning och med en viss person. Folk kramas faktiskt olika också, så det blir garanterat lite lustigt eller konstigt i början, och bättre att förbereda sig på det (planen kan bra vara att helt enkelt inte låtsas om det alls) än att förvänta sig den perfekta filmsituationen. Detsamma gäller första pussen, kyssen osv också - och inte bara första, utan många, många genom åren framöver. Se, på film har de ju möjlighet att ta om scenen när det skiter sig, klippa om filmen, men i verkligheten är det sällan perfekt hela tiden, ju ;)

Minns varför du vill krama honom, och kör på det. Tänk inte på något annat. Armar och ben och huvuden kommer nog att anpassa sig vartefter!

Hälsar Liselott