Kristna tron och oönskad beröring

Hej fina du!

Tack för din fråga och för att du skrev in hit <3

Ledsen att höra att du varit med om det som du beskriver. Det han gjort är inte alls okej. Det är sexuella övergrepp och du har INGEN skuld eller skam att bära i detta – oavsett kristna värderingar eller ej. Han har inte lyssnat på dina gränser trots att du uttalat dem tydligt med både kropp och språk - det är inte okej.

Nej, man kan inte ta tillbaka något som redan hänt MEN du har heller inte något som du behöver känna att DU ska ta tillbaka – för du har inte gjort något, det är HAN som har valt att gå över dina gränser och lagt dig i en obehaglig situation.

Han har säkert bra sidor också eftersom du börjat hänga med honom från första början – MEN nu har han visat dig tydligt vem han egentligen är, så du ska inte ge honom mera av din tid. Han kommer inte att ändras i första taget, och han kommer troligen försöka ta det här ännu ett steg längre med dig om du fortsätter att träffa honom. Var inte ensam med honom från och med nu! Du är inte skyldig honom någonting alls, oavsett vad han månne går igenom och inte. Det är så tydligt att du är en så fin och empatisk person som vill andras väl, men i det här fallet så måste du välja ditt egna väl framom honom. Det spelar ingen roll vad han månne har för känslor gentemot dig – jag hör tydligt att dina känslor inte möter hans, och han har också gått mycket över dina gränser, så du behöver avbryta det för han har inte kapaciteten att ha en respektfylld relation. Ta en kompis till hjälp om du behöver! Eller berätta för honom via text eller på telefonsamtal så du inte behöver vara ensam med honom när du säger att du inte vill vara med honom längre. Du har rätten att avbryta relationer som är skadliga för dig!

Att tjata eller fortsätta pusha efter någons första nej är alltid fel. Om en person med kropp eller ord säger nej (flera gånger till och med!), och sen slutar kämpa emot efter tjat så är det fortfarande ett nej, inte ett ja. Att inte vilja är tillräckligt – man ska inte behöva hålla på och försvara det, då är det den andra som gör fel.

Har du hört talas om fight/flight/freeze/fawn mekanismen någon gång? Den betyder att när en människa upplever fara så kommer nervsystemet att reagera på något av dessa sätt. Vilket sätt man reagerar på är lite olika från person till person, och vilken situationen är. Hur man reagerar är inte viljestyrt, utan det är en djurisk reaktion som slår på av sig själv för att skydda en mot faran. Fight = man reagerar med att bli aggressiv och kan ta till våld när man känner sig hotad. Flight = man reagerar med att till varje medel möjligt försöka ta sig ifrån situationen, att fly, springa, få panik. Freeze = man reagerar genom att stänga ner kroppen, ”spela död”, bli passiv, uppleva att psyket för en stund inte riktigt sitter ihop med kroppen utan ”stänger ner” eller far nån annanstans. Fawn = man reagerar med att vara till lags så att den andra inte ska vilja skada en mera och man ska komma sig helskinnad ur situationen utan att eskalera.
Det låter som att du, efter att du först sagt nej men han fortsatte tjata, till sist reagerade med en kombination av Freeze och Fawn eftersom du befann dig i en situation som ditt nervsystem tolkade som obehagligt och potentiellt farligt. Detta är som sagt inte helt viljestyrt, utan en överlevnadsstrategi. Din kropp och ditt nervsystem gjorde det bästa som det kunde komma på i den situationen så att du inte skulle råka ut för mera fara eller att saker skulle eskaleras. Du behöver inte ha någon som helst skam i det. Du har inte gjort fel.

Jag vill återigen upprepa – du har ingen skam du behöver bära på i det här. Du behöver inte räkna detta som ditt ”första någonting” alls om du inte vill det, eftersom det här inte var något som du själv på riktigt valde med samtycke. Det här var något annat.

Jag vet inte exakt hur ditt personliga förhållande med Gud ser ut – men som jag förstår kristen tro (disclamer: jag har fått en kristen uppfostran/uppväxt, men är själv inte så troende längre så jag är kanske inte den bästa att prata på den punkten, men vill ändå prova säga några ord så får du välja själv hur mycket du vill ta till dig av det när du vet om min bakgrund) så vill Gud knappast att du ska leva i rädsla. Gud vill att du ska få leva i kärlek, trygghet och frihet. Och du förtjänar också att ha relationer där dina gränser respekteras. Du har inte gjort något syndigt. En stor del av det kristna budskapet är förlåtelse – och där tror jag det är viktigt att vi också förlåter oss själva när saker inte går som vi hade tänkt det.
Kan du i bön prata med Gud om det som har hänt? Låt inte dina skuldkänslor komma ivägen för den relation som du har med din Gud och din tro. I Romarbrevet 8:1 står det: ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.”
Gud ser till ditt hjärta och dina intentioner. Du behöver inte bära skuld för någon annans handlingar.
Ibland kan man som uppvuxen i en kristen familj få en stark känsla av att vi vill vara perfekta inför Gud, och följa alla regler och bud, vilket leder till en rädsla för att göra fel. Att vi måste göra allting rätt, också när det gäller relationer och fysisk närhet. Men kristen tro handlar inte om att aldrig göra fel. Den handlar mycket om nåd, kärlek, förlåtelse, medmänsklighet och att få komma till Gud precis som man är, och lära sig mera på livets väg med allt som man kan möta på den

Om du vill prata med någon om allt detta ur ett perspektiv där du kan få råd utifrån den kristna tron så rekommenderar jag att du ringer till Kyrkans samtalstjänst! Telefonjouren är öppen alla dagar klockan 20–23 på nummern 0400 22 11 90. Du kan hitta mera information om Kyrkans samtalstjänst HÄR. Där finns också ett alternativ där man skriva ett nätmeddelande om man hellre skriver än ringer. Samtalstjänsten är anonym och med tystnadsplikt, så det är ett jättebra alternativ för dig!

Om du vill prata med någon ansikte mot ansikte så kan du också ta kontakt exempelvis med diakonen/diakonissan i din församling. De finns också till för att ge stödsamtal.

Men jag tycker inte heller att du ska dra dig för att prova besöka också exempelvis en kurator eller annan sådan person, för även om de kanske inte ger råd direkt utifrån en kristen tro, så kan du säga att du är kristen och de kan respektera det och låta dig prata ur det perspektivet om du vill. Så kan de ge råd som en medmänniska till en medmänniska istället, vilket också kan vara bra!

Det som jag tycker att du ska göra nu är att ta ett steg bort från denhär killen som inte tycks respektera gränser, och istället bara ta hand om dig själv och vara kring människor som är trygga. Ha ingen brådska med att inleda något nytt förhållande till någon, utan låt det ta den tid det tar, och lyssna till dina känslor. Du är hel precis så som du är oavsett om du är singel eller är med någon!

Många kramar, Kix