kyssa min kille

Hej kär!

Det är underbart att vara kär :) <3 Dessvärre går mycket av tiden just i början av ett förhållande åt att fundera vad den andra tycker och tänker och vill. Man kanske ännu är för blyg och osäker för att våga fråga rakt ut, kanske lite rädd för svaret, kanske lite rädd att partnern ska tycka att man är fånig eller att man ska göra något som hen inte gillar/är redo för/hade tänkt sig, att man ska vara för "på"... Speciellt inför de större stegen, just som att kyssas för första gången. Så det blir ofta rätt vingligt och rangligt i början av förhållandet, innan man blir trygga och bekväma med varandra och innan stegen väl är tagna. För sedan, efter första kyssen, är det ju ingen konst att kyssas fler gånger ;)

Jag gissar att ni inte kan träffas så ofta som ni skulle vilja eftersom ni bor rätt långt ifrån varandra, men att ni också chattar, skypar eller talar i telefon en del med varandra? Vad beträffar att kyssas, så kan du nog få in förslaget i ett chat-samtal också, det finns miljoner sätt och det är bara att försöka välja ett av dem vid lämpligt tillfälle. Ta tex när ni ska avsluta samtalet för kvällen, då kan du nog skriva ett "önskar jag kunde kyssa dig godnatt nu" (och förhoppningsvis svarar han "jag med" då ;)). På finlandssvenska gör vi ju ändå skillnad på kyss och puss, så använder du ordet kyss så fattar han säkert att du menar just kyss, att det är det du vill ha. Eller skicka ett YouTube-klipp med en kyss (googla tex best movie kisses), så fattar han nog poängen. Och kyss-emoijs har ni kanske skickat åt varandra redan?

Det är lätt att bli så nervös inför första kyssen och lägga så mycket vikt och värde i den att den blir uppskjuten i väntan på "det perfekta tillfället". Så försök att dels inte förvänta dig så mycket av den (den blir sällan så fantastiskt som på film ändå) och dels inte låta osäkerheten göra så att du missar tillfällena. Försök att minnas att okej, kanske ni båda inte är helt oerfarna på att kyssas, men ni har aldrig kysst varandra förr, så där är ni båda nybörjare. Första kyssen är bara det första försöket och förhoppningsvis får ni mååånga tillfällen på er att öva på att förbättra er kyssteknik tillsammans ;)

När det gäller distansförhållanden, så ja, klart att de är svåra medan man ännu är ung och inte slipper åt att träffas så lätt. Det blir dyrt att fara och träffas och kanske svårt att ordna praktiskt. Distansen gör också att man kanske skulle vilja sova över hos varandra för att få mera tid ihop, men det är inte automatiskt så att personerna eller ens förhållandet är redo för det - eller att båda ens får göra det för sina föräldrar. Med övernattning kommer även tanken på sex, villket kan lägga till sin beskärda del av osäkerhet, prestationsångest och krav på engagemang och åtagande. Risken blir att det inte sker naturligt utan blir något man tror att förväntas av en. Så prata med varandra om det här före i så fall. Kommunikation är a och o i ett förhållande - speciellt i ett distansförhållande där mycket av kommunikationen sker via text eller bara rösterna. Det är så lätt att misstolka när man inte kan se den andra - och dessutom kanske är för osäker för att våga fråga upp vad den andra riktigt menar.

Ett råd blir därför är att hellre prata för mycket än för lite, hellre fråga för många saker än för få. Det hjälper er överhuvudtaget att bygga upp förtroendet mellan er och lära känna varandra. Ni måste liksom kompensera för all den tid ni skulle hänga ihop om ni bodde nära med att prata med varandra istället, eftersom ni har betydligt svårare än andra par att vara en del av varandras vardag. Som tex hänga med hans kompisar, se på när han tränar vadhannutränar, för honom att träffa din lillsyrra, för er att se filmer ihop och lära känna vad den andra skrattar åt... Just vardagen kan bli er stötesten, något som ni måste kämpa för att övervinna, så att ni inte blir isolerade delar av varandras liv.

Isolerade delar kan nämligen börja kännas nästan som overkliga, som om man inte är samma person där som i skolan eller med kompisarna - och lockelsen finns att "bättra på" den här enskilda delen av livet. Få sig att låta bättre än vad man är, välja vad man avslöjar om sig själv, läsa in/tolka/inbilla/skapa känslor och tankar och betydelser i den delen som kanske man kanske inte skulle ha gjort om man tex gick i samma skola och sågs i veckorna... Visst, kanske man så småningom vågar öppna sig mer och vara mera sig själv med partnern just av samma anledning, så det kan också ha fördelar att inte dela varandras vardag direkt. I långa loppet brukar det dock vara svårt att hålla liv i förhållandet om man inte kan träffas, för utan irl kan kanske inte förhållandet utvecklas förbi en viss punkt utan bara stampar på stället (jämför tex med att aldrig kunna kyssas). Därför är det kanske att föredra att besöka varandras vardag hellre än att tex träffas halvvägs (geografiskt) eller göra saker man inte gör i vardagen (som tex gå på nöjespark eller konsert). Försök också att inte bara vara ensamma tillsammans när ni träffast, för ni lär också känna delar av varandra genom att du får träffa hans kompisar, att han får se hur du bor och din skola och andra vardagliga delar av varandras liv.

Lycka till <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott