love

Hej myran!

Tack för komplimangen <3 That´s what we´re here for! Och jag ska försöka besvara dina frågor och funderingar utan att nu riktigt avslöja vad du skrivit i hemliga rutan *håller tungan rätt i mun*

Först, det här med presenter åt ens älskling brukar vara svårt (tycker det ännu efter 17 år tillsammans...). Man skulle ju tro att det vore en självklarhet att man vet vad en av de som står en närmast i livet skulle vilja ha, men sidu nä... Fast åtminstone jag har märkt att jag ofta tänker för mycket och anstränger mig för hårt för att hitta den perfekta presenten och därför hamnar så långt ifrån det han egentligen skulle uppskatta. Ibland kanske man också köper present av fel anledningar, tex för att gemensamma bekanta ska tycka att man var extra romantisk/häftig/omtänksam eller för att försöka visa vilken underbar flickvän man är - och så missar man målet med hästlängder. Kanske borde man tänka utgående från vem han är och vad han tycker om och inte så mycket på vad man menar med presenten?

Så vad har han någon gång sagt att han skulle behöva? Det kan vara helt vardagliga saker också, som en ny brödrost eller bättre hörlurar, till och med ny skärm istället för den spruckna på telefonen. Eller längtar han efter en sovmorgon eller har ont i nacken och skulle behöva massage? Vad har han någon gång sagt att han skulle önska om han hade cash? Den där tröjan han höll i lite längre i butiken, den där utflykten till Storsand eller fisketuren han inte får någon kompis övertalad att komma med på, en spellista över de där låtarna de lyssnade på i gänget när han var 14... Omtanke handlar inte alltid om att göra något fancy eller speciellt för någon, det kan lika gärna vara frukost på säng eller en stoooor påse av favoritgodiset. Att visa att du faktiskt känner honom och bryr dig om honom kan smälla betydligt högre än något "för sakens skull".

Sedan angående det där önskemålet du skrev om i hemliga rutan: det finns ju massor du kan göra på den fronten som du inte behöver känna att är konstigt eller för långt ifrån din bekvämlighetszon. Det är ju inte meningen att det ska bli krångligt eller obehagligt eller "fult" för dig på något vis - det ska det ju aldrig - men det hindrar er inte från att piffa upp det hela på något annat sätt som du känner dig mera bekväm med.

Vad gäller att vara avundsjuk på kompisen för de orsaker du nämnde i hemliga rutan, så vännen, här kommer först ett par visdomsord: "Comparison is the thief of joy" (Theodore Roosevelt) och "Avundsjuka är en förolämpning mot en själv" (okänd). Jag skulle kunna räkna upp hur många som helst av den här sorten, och hälften har du säkert redan hört - för du VET nog det här. Du vet att du inte blir gladare, bättre eller lyckligare varken av att avundas kompisens relation eller av att oroa dig för en massa saker som kanske eventuellt skulle kunna hända. Om man jämför sig med andra kommer det alltid att finnas någon som är bättre, så man kommer alltid att förlora i jämförelsen. Och om man jämför sig med andra kommer man alltid att bli avundsjuk på något någon annan har - och därmed missnöjd med det man själv har och i slutänden besviken på sig själv. "En blomma jämför sig inte med blomman bredvid, den bara blommar" och "Personality begins where comparison ends" handlar om att tycka att man själv är god nog, duger. Att inte riktigt våga tro på sitt eget värde är ofta också grundorsaken till svartsjuka och oro för både spöken från det förgångna och skräckscenarion för framtiden, if you catch my drift?

Jag tolkar det du skrev i hemliga rutan till två saker; dels skulle du vilja ha mer än du har nu och dels är du orolig för att du inte ska räcka till (att någon bättre ska ta din plats). Okej, det är helt förståerligt att du vill ha mer, speciellt när du ser att andra har det. Men det gör ju samtidigt det du har nu mindre värt, ifall det inte duger, inte räcker. Kunde du försöka att koncentrera dig på det du redan har istället? Njuta av det, uppskatta det och värdesätta det för att det är DITT? Det behöver inte vara som andras för att vara värdefullt. Jag kan dessutom trösta dig med att de omständigheter du lever i just nu faktiskt kan göra att karamellen håller längre än vad den gör för andra. Den ljuva plågan kan ge extra kraft och envishet på ett sätt som de som får det de vill ha varje dag kanske inte får (att ta saker för givet). Det är också kvalitet som räknas, inte kvantitet! Och kvalitet behöver inte heller vara som på film - utan ta och skapa ER romantiska komedi. Koncentrera dig på er story! Då ska du se att även oron för en massa ihopfantiserade hot försvinner. Ibland är det helt okej att vara egoistisk, om att tänka på sig själv handlar om att faktiskt leva sitt eget liv (och inte försöka kopiera andras) här och nu (och inte agera utgående från rädslor).

Hoppas du blev klokare av det här - det var lite svårt att ge dig råd så där i allmänna ordalag ;)

(Och som ett ps: läs fjärde stycket igen efter att ha läst det här om jämförelse och svårigheter att tro att man duger. Det behöver inte vara som på film, inte jätteavancerat eller perfekt på något vis och det ÄR tanken som räknas ;) )

Hälsar ungdomsinformatören Liselott