mår förjävlit

Hej karl bertil Johnson!

För det första: äsch, beklagar hjärtesorgen! Det är förj*vligt när det tar slut, och ännu j*vligare när det känns som om det bara skulle fortsätta och fortsätta (vilket det lättare gör om du ska tvingas se på hennes nya lycka). Oj vad vi önskar att vi skulle kunna ge dig typ info om var huvudbrytaren för känslorna sitter, en ON/OFF-knapp, en magisk trollformel för att du skulle slippa känna så här - eller få henne tillbaka. Men tyvärr, no such luck.

Dock har vi lite tröstande ord att komma med, oavsett hur "tråkiga visdomsord av gammal tjatig tant" det än låter: även det här kommer att gå över. Det är nu bara priset man ofta får betala för all den där lyckan man fick. Och hur omöjligt det än känns nu, så kommer det att komma fler ljuvliga tjejer din väg. Det här är dock det viktigaste du ska komma ihåg, för om du på djupaste allvar tror att det här aldrig kommer att gå över, att du aldrig kommer att komma över henne och att du aldrig kommer att bli lyckligt kär igen, så gör du det bara så himla mycket svårare för dig själv och drar ut på plågan i onödan. Att hon bara var en i raden av tjejer som har/kommer att betyda massor för dig, en pusselbit av hela den bild som är ditt liv, är vad du ska påminna dig själv om gång på gång. Jo, fastän det inte känns som om du någonsin skulle kunna tro på det! För ju hårdare du håller fast i känslorna för henne, ju mer tid du låter dig själv tänka på henne, ju mer du ältar det här, desto svårare kommer det att bli att släppa henne.

Vi ska faktiskt ge lite konkreta instruktioner åt dig också, även om vi har massor mera om just det här under våra sidor om att Göra slut. De är bara våra egna åsikter - och eftersom vi alla funkar lite olika kan vi inte garantera att de funkar just för dig, men pröva i alla fall. Först: fundera över om du borde ge det en chans till, alltså försöka få er att försöka på nytt tillsammans. Det kan vara att det inte går, att hon tex redan är förtjust i någon annan eller att orsakerna till att ni gjorde slut, problemen, är för stora för att ni ska kunna överkomma dem. Då är troligen loppet kört. Men ibland kan man känna att man ändå borde ha försökt en sista gång, gett det allt man kunnat, före man ger upp. Att man kanske inte ens kan gå vidare innan man vet att man gjort allt man kunnat. Eller åtminstone fått något slags avslutning på det. En del par blir ihop på nytt, men dels brukar sällan det hålla heller och dels kan du inte gå omkring och leva på förhoppningen om att en vacker dag få henne tillbaka. Men försöker du få henne tillbaka, så vet du åtminstone vad det hade lett till och behöver inte gå omkring och tänka "What if...?"

Sedan så tycker vi inte att det är värt att se henne varje dag - speciellt inte tillsammans med din kompis. Klart att det är lättare att glömma någon man inte påminns om stup i kvarten, så att undvika henne och en del saker som påminner om henne brukar vara till stor hjälp. Det kan vara så enkelt som att blocka henne på Facebook eller Instagram eller var du nu har henne, så du slipper se vad hon sysslar med (kanske även kompisen?). Vi vet att det kan vara svårt att "släppa" henne på det här viset, för samtidigt kanske man är lite svartsjuk eller orolig att hon faktiskt ska bli tillsammans med någon annan, eller bara visa sig lycklig utan en själv. Och jo, ni sade att ni skulle vara kompisar. Men vet du vännen, det brukar ofta bara vara att förlänga plågan PLUS lägga locket på - för man kan ju inte vara arg och besviken på någon som man ska föreställa vara kompis med. Ibland funkar inget annat än att klippa banden och undvika. Olika platser där ni hängde tillsammans kan du kanske inte undvika, tex skolan, men du kan försöka hänga på andra ställen är där de två är.

Det du dock INTE ska göra är att uggla hemma eller stå och sörja i något hörn, utan du ska samtidigt försöka fylla ditt liv med folk, händelser, distraktioner, intressen, sysselsättning osv. Ge dig själv något annat att tänka på. Många brukar föreslå att försöka hitta någon annan att bli kär i - eller kanske till och med göra henne svartsjuk med. Men det brukar bara bli värre av det, om det ändå känns inuti att det är fejkat. Definitivt inte schysst mot den du använder som medel heller, typ tjejen du flirtar med. Det lönar sig absolut inte heller att försöka dränka sorgerna eller berusa dig med något annat för att slippa tänka. Det kanske funkar en liten stund, men är oundvikligen tillbaka såfort du vaknar - plus att du kan ha hunnit skaffa dig en massa annan sk*t att ha morkkis (moralisk baksmälla) över. Så fyll ditt liv med saker du gillar att göra - och passa på att ta dig an lite nya utmaningar och ge dig själv något att se fram emot. Börja gå på gym, spela frisbeegolf eller kör motocross ifall det är det du alltid tänkt att du ska börja göra, köp konsetbiljetter till något favoritband, planera en tripp någonstans med kompisarna (de andra), fixa sommarjobb. Försök ändra på saker i ditt liv också - redan något så simpelt som att möblera om i rummet eller skaffa en ny frisyr kan vara liksom en nystart-signal för dig själv, även om det låter smått och betydleselöst.

Som sagt, mera tips hittar du nog under Göra slut, men pröva åtminstone med det här, visst? Och så KAN du ju också, även om det inte är traditionellt macho, faktiskt prata med någon om det här. Att prata ut med en kompis, ja ens bara få berätta för någon (tex farsan, fotistränaren, ungdomsledaren, favoritläraren) utan att förvänta sig att den människan ska lösa alla ens problem, brukar lätta på trycket och det känns bättre efteråt.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna