Om lite mer än 2 veckor träffar jag honom igen då skolan börjar, ska nämligen studera i staden han bor. Det känns jätte pirrigt men ändå skönt. Dagen efter jag träffade honom första gången så åkte vi hem :( Hade sån SJUK separationsångest, det gjorde ont i bröstet att lämna honom bakom mig och gå tillbaka till telefonen. Det känns som att vi kommit varandra närmare efter att vi träffades och jag verkligen älskar denna känslan! Fast ändå kommer tankarna... Fast jag vet att han är super lojal och inte har ögon för någon annan är jag rädd att jag inte kommer räcka till, vet inte om det bara är min ångest eller vad det är men det känns som en evighet tills jag träffar honom igen och jag vill inte att han ska ersätta mig med någon annan under tiden fast jag djupt inne vet att det inte kommer hända...
Hoppas detta makes some kind of sense ugh
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Så roligt att du har träffat någon som du funkar med, och att allting kändes rätt då ni sågs. Jag tror egentligen att det att ni lärt känna varandra "på distans" kan vara en fördel, för det har gjort att ni verkligen lärt känna varandras personligheter i lugn och ro över tid, utan att distraheras av den stress som normalt brukar finnas då man lär känna nya människor.
Jag förstår absolut din otrygghet och osäkerhet just nu. Nu då du äntligen fick träffa honom irl och allting funkade så bra så är du förstås ännu mer rädd att mista honom, nu då ni alldeles snart kan börja träffas på riktigt. Jag förstår din rädsla, och den är helt normal - men det finns inte så väldigt mycket annat du kan göra åt den än acceptera att du känner så. Det att du är orolig över att han skulle träffa någon annan betyder inte att det skulle vara mer - eller mindre sannolikt att han gör det. Det jag menar är att OM han skulle göra det så handlar det om honom, inte om dig och det är egentligen inte någonting som du kan påverka.
Man kan aldrig äga en annan människa, och man har aldrig rätt att bestämma över någon - om man skall leva i ett förhållande så måste det vara helt frivilligt och önskvärt från bådas sida - vilket det ju är i ert fall! Du skriver att du vet att han är lojal, så då tycker jag att du skall försöka slappna av och lita helt på det. Lita på att det är DIG han vill ha, och att han känner samma sak som du.
Det är trots allt roligare att vara avslappnad och förälskad och förväntansfull än att gå omkring och oroa sig, så försök anstränga dig för att välja de positiva tankarna. Det finns ingen anledning att tänka negativt. Håll humöret upp och planera framåt istället.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar