Men senaste tiden har jag själv mått lite dåligt, blivit mobbad i skolan, min farfar har varit allvarligt sjuk, haft det stressigt och så och har en tendens att övertänka allting. Samtidigt har min pojkvän haft det lite jobbigt iom. Att mobbningen tog väldigt hårt på honom också. Eftersom jag betyder allt för honom vill han såklart att sin älskade flickvän ska ha det så bra som möjligt. De var en tuff tid och som tur fick vi tillsammans stoppat mobbningen i tid innan det blev värre.
Vi har haft en del konflikter som till största delen berott på missuppfattningar. Annars har vi inte haft några större kriser trots att vi nu levt ett halft år distans förhållande.
Men nu då vi båda haft lite motgångar, även han hade en del, prov som sket sig, problem med alkoholen, utfrysning av hans vänner, stressigt med sommarjobbet osv så ja, det har ju verkligen inte varit lätt.
Tack och lov för att vi annars har ett så fantastiskt förhållande och kan tala om allt och verkligen prata om ALLT! Vi litar på varandra till 110% och kan verkligen vara oss själva med varandra och om vi har kul med varandra, hittar alltid på någonting och med vår humor kommer det alltid något vi skrattar åt tillsammans länge efteråt. Vi har även tillsammans ett väl fungerande sexliv där båda är nyfikna att testa nya saker men även vet vad den andra vill och är lyckligt lottade som öppet kan tala om allt som har med sex, prevention och njutning för en själv och för partnern. Och såklart allt där emellan.
Nu är det så att vi båda har sökt hjälp och någon att tala med. Min pojkvän var igår och jag imorgon. Han har nu diagnostiserats medelsvår depression och vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till. Han skriver studentskrivningar nu på hösten och förhoppningsvis kommer få någon slags medicin mot depressionen. Jag själv som inte mår så bra orkar nu själv inte stötta honom så mycket som jag skulle vilja, som tur får han proffesionell hjälp. Men även han orkar heller inte stötta mig på samma sätt som tidigare men vi har beslutat oss för att vi ska klara oss igenom detta och bygga upp vårt förhållande igen. Vi kommer att vara lyckliga tillsammans då vi båda mår bra igen. För vi verkligen älskar varandra och bryr oss om varandra.
Nu just är våra diskussioner mycket negativa, vilket gör att vi lätt börjar bråka om småsaker. Som tur får vi båda hjälp nu och hoppas nu på att allting löser sig.
Dock har min pojkvän enorma värdelöshetskänslor, att han inte duger till något, förtjänar int en så fin människa som jag, att han är en dålig människa osv. Hur kan jag lätta på våra diskussioner utan att bråk och negativitet uppstår så ofta? Har själv haft depression tidigare så vet hur det är och försöker vara förstående och trots att det är tungt bara försöker visa att jag finns och att jag inte lämnar honom, att jag älskar honom och att han är värdefull för mig. Att helt enkelt bara finnas där är väl det bästa jag kan göra just nu.
Dock en stor del i det hela är mitt övertänkande och bådas överbeskyddande omhändertagande, vad kan man göra för att vara mindre oroliga för varandra titt som tätt och vad kan jag göra med mitt övertänkande och överanalyserande hela tiden? M & V
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hejsan, M & V
Jag skulle vilja skriva att det hör till livet att det kommer både bra och mindre bra dagar i livet. Det är ju så att ingen av oss får gå genom livet med enbart solskensdagar. Vi får alla vår del av bekymmer. Men såklart känns det inte lättare för det. Trist att ni nu båda råkat ut för downperioder samtidigt, men kanske det är så när man liver tätt tillsammans att man påverkas av hur den andra mår och så smittas man av det. Om den ena mår bra så mår den andra bra osv. Det är bra att ni ändå kan se att ni har det bra tillsammans och att ni vet att ni vill satsa på ert förhållande. Kanske det är helt ok att ni nu har en sån här period, det får ju inte vara för bra heller hela tiden. För att man ska kunna uppskatta de fina dagarna måste det komma sämre dagar mellan varven.
Jag tror inte ni ska jaga upp er så mycket över detta nu, eller du ska inte övertänka och överanalysera det här nu. Låt det vara en lite sämre tid i ert liv, utan att du/ni stressar upp er för det. Om ni pratar med par som levt tillsammans 10, 20 eller 30 år eller ännu längre så kommer alla att säga att de inte bara haft solskensdagar utan också både blixtar och dunder. Men det är de dåliga dagarna som svetsar samman människor, då man märker att man klarar av att komma ut tillsammans på andra sidan. Fast det kan se mörkt ut ibland. Ni kommer också att kunna le och se tillbaka på den här tiden och säga att det ändå inte var en helt igenom dålig tid, att allt dåligt trots allt ändå för något bra med sig.
Det hör till i livet att vi ska ha en del motgångar. Det gör att vi utvecklas och lär oss saker som vi behöver. Men det är bra att ni båda får proffesionell hjälp med ert mående. Ibland kan det vara bra att få prata med en helt utomstående, fast man kan prata med sina närmaste så kan det finnas saker som kan kännas bra att ta upp med en neutral person. Kanske om det känns bra kan ni närvara på varandras samtal någon gång, det kan vara bra för terapeuten också att se er tillsammans.
Precis som du skriver så är nog det bästa du kan göra just nu för din kille att visa att du finns bredvid honom. Ofta behöver man inte säga eller göra så mycket utan bara visa att man finns där och kan ge en varm kram om det behövs. Såklart ska ni försöka att inte ställa några extra krav på varandra nu under den här tiden utan mera ta allt som det kommer. Det kan vara bra att säga till varandra med jämna mellanrum att ingen ska ta illa upp om den ena inte riktigt orkar vara så där super uppåt och positiv hela tiden då den andra skulle behöva det, men att ni ändå båda ska veta att ni finns till för varandra. Ibland kanske nån av er är lite fräsig i tonen men då ska den andra inte ta det så allvarligt utan låta det gå förbi, börjar man gnälla på varandra när en eller båda mår dåligt blir det ännu värre. Tro mig, jag har varit gift i 21 år ;)
Jag tror att ni kommer att gå styrkta ur det här, ert förhållande kommer att gå över i nästa djupare fas. Ni kommer att komma närmare varandra eftersom ni ändå verkar stå på en stabil grund.
Försök att inte bena sönder allt, lägg band på dig att älta och kräva en massa utredningar av din kille, för han kommer inte att orka med sånt om han mår dåligt. Men det betyder ju inte att han skulle älska dig mindre för det. Låt tiden hjälpa er att komma vidare i livet och luta er mot varandra och ta allt hjälp av era terapeuter som ni kan.
Många varma kramar från ungdomsinformatören Sanna
1 Kommentarer
M & V 03/08/2016 8:07pm (8 år sen)
Tusen tack för ert svar! Kändes så bra att läsa igenom det och gav även mig hopp för vår gemensamma framtid. Det är så sant det du skriver. Finns där för honom och lyssnar, båda får hjälp och trots att våra diskussioner är till en viss del negativa så tar jag det inte så hårt, vi kommer klara oss ur detta tillsammans starkare. Våra diskussioner har blivit en aning positivare och lättsammare vilket känns bra. Babysteps :) Tusen tack!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar