Mycket..

Hej!

Nu ska vi göra ett försök att hjälpa dig ur det här - men minns att vi inte är några kärleksgurun, bara vanliga tjejer med ett långt liv och egna åsikter. Kanske vi är helt ute och cyklar när det gäller vad vi tror om det du skriver, men "hear us out", okej?

Voj sötis, allt vad du skriver låter sååå bekant, en riktig äkta kärleksklassiker. Ja då, vi fattar väl att det inte hjälper dig att veta att det du går igenom går säkert var endaste tonåring igenom - kanske till och med många gånger. Men kanske är det lite som att höra att man visar de rätta symptomen på en viss sjukdom och då förstå att det inte är något farligt och att det går att "bota"? Du har fått en kraftig släng av förälskelse och symptomen är akut blyghet och osäkerhet och det ger dig ångest, ånger och till och med huvudvärk av allt tänkande och alla känslostormar.

Det är sällan som medicin smakar gott och tyvärr är den här medicinen extra besk och jobbig: du måste VÅGA göra något åt saken. Nu går du omkring och längtar efter honom så det värker i hjärtat, men du fegar ur var endaste gång det ens närmar sig en chans att hända något mellan er. Så kan du ju inte fortsätta, du kan inte gå och vänta på att det ska gå över av sig själv - eller att han ska göra något. För vännen, det är inte troligt att han kommer att göra något nu, ifall han gillar dig, för du visar inte ett endaste tydligt tecken på att hans intresse av dig skulle vara välkommet. Du till och med undviker honom! Och hur brukar man tolka det om någon viker undan med blicken, flyttar sig bort när man kommer i närheten osv? Jo, man tror att den människan Ogillar en, kanske till och med avskyr er! Att du någon enstaka gång kanske möter hans blick gör honom säkert förvirrad, så eventuellt har han - om han gillar dig - ett pyttelitet hopp om att du kanske skulle känna något för honom. Men resten av ditt kroppsspråk och sätt visar att du inte vill ha med honom att göra, så han skulle aldrig i världen våga komma fram och prata med dig. Eller ens tydligt visa för dig att han tittar på dig! Hur självsäker och öppen han än verkar, så har ingen kille så mycket mod att han skulle våga göra något - ännu mindre i en skolkorridor där alla kan se när du avvisar honom.

För att bota ångern och den bitande huvudvärken måste du bota själva orsaken till symptomen. För visst är det sjukt att en helt vanlig kille kan få en att må så där upp-och-ner, som om han skulle vara ett virus! Nå, förälskelse gör skumma grejer med oss, men vi borde ändå försöka hålla huvudet kallt och inte bli en blöt fläck på golvet för en ynka killes skull, som någon fjomsig hjältinna i någon kiosk-roman. Så samla ihop ditt mod och ditt självförtroende nu, upp med hakan och så ser du honom i ögonen nästa gång du ser honom i korridoren och så ler du mot honom och så säger du Hej! Strunta i brevet du skrev, brev brukar sällan funka som man hoppas att de ska göra. Du behöver inte alls avslöja alla dina innerst känslor för honom med detsamma - troligen skrämmer du bara iväg honom då. Ta kontakt irl istället. Det är medicinen. Och så skickar du vänförfrågning eller börjar chatta med honom på Facebook eller något, så att ni har en chans att hålla kontakten under sommaren - och utveckla kontakten. Du måste ge saker och ting en chans att HÄNDA och det enda sättet du kan göra det på är att låta honom förstå att du är positivt inställd till honom!

Vi kan nästan höra dig säga "nämen jag vååågar int, tänk om han dissar mig då" nu. Men det finns inga genvägar till kärlek och man måste våga riskera sitt hjärta för att kunna vinna något - vinna honom. Det här är samma risk som miljontals tjejer före dig har varit tvungna att ta och ibland går det åt h*lvete och ibland blir det alldeles uuunderbart! Men du måste våga. Du kan fortsätta fega ur - och det är på sätt och vis tryggt och skönt, för då behöver du ju varken uppleva allt det där stora och pirriga som lycklig kärlek kan föra med sig ELLER riskera att få hjärtat krossat. Lite som att vara kär i en rockstjärna eller skådespelare på film. Men vännen, kanske du lider och ångrar dig hela sommaren nu om du inte gör något?

Och du har ju i alla fall lite tecken på att han åtminstone upptäckt att du existerar - han tittar ju på dig. Man tittar inte så där på random folk eller på personer man inte bryr sig det minsta om. Chansen finns att han redan gillar dig och oddsen är alltid jättebra att man blir intresserad av en person som redan verkar intresserad av sig själv! Så räta på ryggen nu, klistra på leendet och så möter du hans blick, okej!?

Lycka till, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna