Närhetsproblem

11.03.2017
Hej, jag kan inte säga när det började, om jag haft det hela livet eller om det växt fram på senare tid, men jag känner mig väldigt obekväm av kroppskontakt, både av vänner och familj. Kanske kommer det från barndomen, vi har aldri varit en "kramig" familj. För mig känns det inte naturligt att kramas när man skiljs från sina vänner, få en hand på armen under samtalet eller när någon leker med ens hår. Jag skulle aldrig göra det på någon annan heller. Enda personen jag inte kännt mig obekväm med är min pojkvän, av honom har jag istället ett enormt närhetsbehov, som om jag tar igen all utebliven vardagsnärhet på honom. Men nu har båda haft mycket att göra på sistone och vi har inte setts på ett tag, så idag kände jag mig obekväm att vara nära honom också! Med vänner och så känns det någolunda normalt, vissa behöver mer "personal space" än andra (även om det där också får mig att känna mig konstig) men nu gjorde det mig riktigt ledsen och när jag plötsligt kände mig obekväm med den enda jag trodde jag var bekväm med! Vet inte vad jag ska säga heller, han kanske tror att jag är sur när jag drar mig undan, men det känns mer sårande att säga jag känner mig obekväm i hans närhet...

Praktikanten Fanny svarar

15.03.2017

Hejsan!

Med beröring uttrycker vi sympati, kärlek, förståelse och uppskattning. Positiv beröring är en bekräftelse på att vara sedd och kan då ses som ett led i mötet mellan olika människor. Alla människor behöver varma mänskliga
känslor, kontakt och beröring för att utvecklas och frodas. Genom beröring får vi en upplevelse av närvaro och självkänsla. En god självkänsla ger en ökad kroppsmedvetenhet och därmed förstår vi kopplingen mellan känslor och fysiska problem lättare. När vi kramas lugnar kroppen ner sig, och då utsöndrar kroppen vissa hormoner så som glada endorfiner.

Du skriver att er familj inte är så kramig, det är troligtvis anledningen till varför du nu i dagens läge har närhets "problem". Om man inte fått mycket beröring som barn, ser man inte närhet som ett sätt att uttrycka sympati, förstårlse, kärlek eller uppskattning, utan man ser berörning som något sexuellt. De vill säga att man bara kan ta emot berörning av den man har en kärleks relation till, och då är det vanligt att man som du skriver tar ut all utebliven vardagsnärhet på sin partner.

För att öva på beröring och närhet behöver du gå utanför din bekvämlighets zon. De absolut bästa vore att öva dig i en situation som inte alls är laddad med känslor, utan fokuset bara är på kroppslig berörning. Därför skulle jag rekommendera dig att börja gå på regelbunden massage. Det kanske känns väldigt intimt, men syftet är precis det att situationen inte är käslo laddad.

Du skirver att du nu kände dig obekväm med din pojkvän, var inte orolig. Det är väldigt vanligt i alla förhållanden att "kärleksspråket" man har till varandra ändrar beroende på livssituationen man är i för tillfället. Jag tycker du skall prata med honom om hur du känner, för han märker nog om du drar dig undan. Om han vet hur du tänker kan han också hjälpa dig genom att ge dig utrymme eller tvärtom närhet då du behöver det. Speciellt de dagar du inte vill ha närhet är det bra att han vet om det så att du inte behöver känna skam över situationen. Berätta istället va du önskar dig av honom då du är ledsen eller nedstämd så att han vet hur han skall hjälpa dig. Ett tips till er skulle vara att varje dag kramas i mer än 10 sekunder i sträck exempelvis varje morgon eller kväll. På detta vis får du positiv berörning varje dag= kroppen lungar ner sig och utsöndrar glada endorfiner.

Det skulle vara bra om du pratade med någon, eftersom det finns bra hjälp att få av en psykolog eller terapeut.  Det handlar mycket om det inre och självkänslan man har. Självkänsla är nämligen inget evigt bestående, den är inget som räcker för evigt. Man ställs alltid inför nya utmaningar, man lär känna nya människor och hamnar i olika situationer där det finns risk för att misslyckas. Just därför är det jätte viktigt att man stannar upp ibland och ger sig själv den där inre bekräftelsen och påminner sig själv om att man duger som man är. Att gå i terapi eller till en psykolog kan hjälpa dig att konkret förändra dina tankar, känslor och beteenden som uppstår i olika situationer.

Kram. Fanny

 

 

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag har varit kär i en tjej sedan början av sommaren och det har inte stört mig att jag visste att hon var straight för vi är vänner och jag har tänkt att jag åtminstone har turen att få vara hennes v...
Läs mera

Hjälp jag är ihop med nån jag ska gö slut med och jag vet inte hur och jag är redan på G med nån annan. Vad ska jag göra så jag mår bra och hon jag ska göra slut med mår bra
Läs mera

Hej decibel! Okej så jag har ett ex som ja int vet riktit om ja har kommit över han och då vi var ihop så jag var jätte blyg å så ja så nu tror han säkert att ja en blyg idiot elle nå sånt å tänker he...
Läs mera

Idk

Hej, jag är en tjej som brukar snappa med en kille vi snappa typ ofta fullface men jag gillar typ lite han men ja vet inte om han gillar mig.Vad kan jag skriva åt honom asså frågor eller sånt
Läs mera